Dagsarkiv: 14 oktober 2018

Fika med Björn och astronautfilm


Anneli började dagen i trädgården och det var så varmt att man egentligen inte hade behövt jacka (bild nedan). Jag tog mig an en massa skräp från garaget och körde en vända till tippen. Men innan dess hade jag återigen ägnat ett antal timmar till att skriva en inlaga till Skatteverket som anser att en författare kan absolut inte ha ett arbetsrum eftersom rum fyllda med böcker är något man kan se i varje hus. Tror att det börjar bli dags för myndigheten att inse att folk inte längre köper särskilt mycket böcker och att vi som faktiskt har ett antal har dem av en anledning.

Det är i alla fall oerhört svårt att få en myndighet att sätta sig in i den enskildes situation. Att man faktiskt behöver köpa böcker och tidskrifter för att kunna skriva, att man måste hålla sig uppdaterad för att kunna hålla föredrag och att information är ett måste för oss som sedan sprider sådan vidare.

När eftermiddagen slog till på allvar tog jag och Anneli bilen till Björn nOrdströms releasefika. För i dag var det dags att få bläddra i det första (och hittills enda) exemplaret av ”Fika med Björn”, en bok som bygger på 100 fikasamtal som Björn har haft med vänner och bekanta sedan tiden då han hade väldigt ont i ryggen och inte kunde jobba.

Så där minglade vi med en massa kända och okända ansikten vilket var hur trevligt som helst. Och eftersom alla hade med sig fika så dignade fikabordet! En hel del arbetskamrater dök upp, några före detta och en massa nya bekantskaper. Boken är alltså bara tryckt i ett ex så här långt men vi som är med i den ska få beställa var sina exemplar framöver.

Själv var jag imponerad över trycket i boken, färg rakt igenom och glansigt papper.

Medan jag var där ringde en reporter på tidningen GT, Christian Börjesson, och ville ha min kommentar när det gällde en film som några personer i Göteborg tagit natten till i dag. Jag tittade på den i mobilen och kunde lätt konstatera att det rörde sig om en strålkastare som lyste från marken och vars ljuskägla sedan rörde sig på molnens undersida.

Så jag ringde upp reportern och berättade detta och när detta skrivs har filmen ännu inte publicerats. Kanske väntar man eller också tyckte tidningen att det var lite pinsamt att visa en film med en så enkel förklaring. Vi får se.

Framåt 16.30 var vi tvungna att tacka värdparet, Björn och Maggie, och hasta iväg till Mall of Scandinavia för att se ”First man” som vi köpt biljetter till i förväg. Filmen var helt okej men jag blev ändå lite besviken. Filmningen var långt ifrån världsklass med alldeles för många oskarpa och hoppiga scener där kameran skulle göras så ”realistisk” som möjlig. Det hade räckt med alla de hoppiga scener som togs under uppskjutningarna där det faktiskt fyllde en funktion. Men livet på marken är ju inte sådant.

Ändå var det kul att följa Neil Armstrong och hans karriär. Stackars Neil framstod som en tråkmåns som saknade känslor och hade svårt med umgänget med sin egen familj. Känslorna fick hans fru, spelade av Claire Foy som spelar drottning Elizabeth i The Crown (!), stå för.

På vägen hem plockade vi upp mat från thairestaurangen i Åkermyntan, själv tog jag sushi medan Markus och Anneli satsade på just thai. Jag hann precis äta färdigt när en man (Ingemar Ljungqvist) som hört av sig lite tidigare i dag ringde tillbaka för att göra en intervju för tidskriften Alma Nova, ett slags ”alternativ” tidskrift på new age-kanten visade det sig. Först berättade han inte ens vem han skulle skriva för utan det fick jag fråga och när intervjun väl rullade på blev den allt bisarrare efter hand.

Mesta tiden gick åt för honom själv att lufta olika knepiga teorier och frågorna till mig kom i andra hand. Med jämna mellanrum återkom han till CIA som han menade att jag sagt något positivt om, vilket jag inte hade, och så påstod han helt ur tomma luften att jag trodde mer på myndigheterna än på vanligt folk, vilket jag heller aldrig sagt. Han började också yra om att jag hade skrivit i en bok som också tog upp Konspiration -58, alltså den påhittade om VM i fotboll 1958. Jag antar att han menade ”Världens största konspirationer” som är den enda konspirationsbok jag skrivit i men där tas inte Konspiration -58 upp.

Mannen hade också läst ”Mötet i gläntan” och tyckte jag var stygg mot Gösta Carlsson. Och han visade en stor okunnighet när han påstod att ”CIA i år hade erkänt att de undersökt ufo”. I själva verket var det det Luis Elizondo som arbetat för det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon som har sagt detta ochd et var förra året.

Till slut bad jag honom att få läsa intervjun i förväg och fick till svar att jag kunde köpa tidningen. När jag upprepade den saken så skrev han i alla fall upp min mejladress. Jag är glad att jag bandade samtalet eftersom jag befarar det värsta.

Skickade iväg min inlaga till Skatteverket innan kvällen tog slut. Och så skrev jag ett brev till John och Mavis Vigay som vi träffade i England senast och tackade för lånet av deras cirkelbilder som jag nu skickar tillbaka efter skanning.

Sist på kvällen jobbade jag lite med min uppslagsbok över litteratur på svenska som tar upp ufo eller liknande på ett faktamässigt sätt, alltså inga romaner. Nu är jag uppe i 598 poster vilket inte är så illa.

Satte mig också och arbetade med kursen en stund men efter midnatt var det godnatt även här.

Anneli trädgården.

Jag och Anneli på ”First man”.

Här var det fika hos Björn!

Maggie visar upp sig själv på bild.

117 total views, 1 views today