I dag var det dags att åka ned till Mariestad med Raili efter en lång och bra julhelg. Istället för att sitta själv hela veckan fick hon sällskap vilket var nyttig för henne, det märktes verkligen. Och nu är det bara att hoppas att allt kommer att gå bra när hon är tillbaka hemma.

För från och med nu ska hon få besök fem gånger om dagen och klockan 14.30 hade vi ett möte med hemtjänsten för att gå igenom vad Raili behöver hjälp med och hur allt ska fungera. Hennes minne är ju inte vad det har varit och det känns tryggt för oss att veta att hon nu får det här stödet med att handla till exempel.

Eftersom vi hade en tid att passa och startade lite sent, framåt 11 eftersom jag behövde sova, så högg vi med oss några burgare från McD vid Haggårdskorset innan vi åkte till Railis bostad på Drottninggatan.

Jag passade också på att göra ett ärende medan hemtjänsten gick igenom allt (bilden ovan) och åkte ut till Sundsmarken för att träffa Kristina som hade några lådor och kassar med böcker som hon ville bli av med. Vi sågs utomhus och höll avstånd precis som man ska.

När jag kom tillbaka till Raili var Annelis syster Lena också där och när hemtjänsten gått hjälptes vi åt att städa undan lite och sedan gick alla tre damerna och handlade.

Jag ringde Bevan Berthelsen och pratade en bra stund, inte minst för att önska honom gott nytt år lite i förväg men mest för att höra hur läget var. Pratade också med Gudrun i Dalarna för att höra om hon visste mer om Bernt Berglunds bortgång. Det verkar som att hon gått bort fyra hela fyra veckor sedan.

I dag inledde Namn och Nytt min. lilla serie om knepiga och ovanliga böcker. Kul att skriva för NoN igen, det var några år sedan. Jag får se hur många avsnitt det blir men jag har material för att hålla på ett tag. Det blir upp till redaktören och den bästa av läsekretsar att avgöra.

Nå, när vi till slut var klara i Mariestad och hade tankat så körde vi hemåt i mörker och ibland lätt regn. På nedvägen hade det regnat och nästan snöat men nu var det i alla fall bättre på den fronten.

Eftersom Anneli skulle plocka upp några garnnystan som Åsa köpt åt henne i Örebro gjorde vi ett depåstopp där för att låta oss bjudas på glögg och pepparkakor med ädelost på verandan. Claës och hans ena dotter Cissi var också med och det var riktigt mysigt att stå där i den nollgradiga kvällen och åta oss värmas av glöggen. Alkoholfri i mitt fall.

Nu slutade hemfärden inte riktigt så bra som vi hade tänkt oss. För strax efter att vi hade ringt till Markus och bett honom sätta på en kastrull spaghetti körde jag på något hårt som låg mitt på motorvägen. Och det tog inte många sekunder förrän både jag och Anneli kunde konstatera att något inte stod rätt till och att vi fått punktering på höger fram.

Inte vad man längtar efter i slutet av en lång dag.

Jag lyckades i alla fall köra fram till den nybyggda avfarten mot Bro där jag svängde in och fortsatte Kockbackavägen i jakt på en plats att stanna, allt medan luften försvann. Jag ville ju inte köra för långt på fälgen men det fanns inte mycket att stanna vid den första kilometern. Till slut, strax före en mindre rondell, fanns det en liten grusbelagd ficka där jag svängde av och slog på varningsblinkerserna.

En inspektion av däcket visade att det var helt kört i botten och eftersom dagens moderna bilar inte har några reservdäck så var det bara att ringa assistansbolaget genom vårt försäkringsbolag.

Vi fick snabbt svar och en tio minuter efter det att Trygg Hansa meddelat assistansfirman ringde en ansvarig där och sa att vi skulle bli bärgade inom en timme. Tio minuter senare ringde bärgarkillen, Pontus, och sa att han var på väg från Brommaplan. Det tog högst 25 minuter så var han på plats och jag fick köra upp på flaket till hans bil och därefter bar det iväg mot Stenbockens väg med mig och Anneli kvar i bilen.

Så himla skönt att vi kunde åka med och slapp ta taxi samtidigt som vår bil hade hamnat på ”närmaste verkstad”. Nu kunde jag backa in på uppfarten hemma klockan 22 precis när våra grannar som var ute med hunden passerade och vi fick anledning att prata med dem. I morgon får jag hjälp av Gunnar att sätta på nya hjul runt om.

Det smakade riktigt bra med spaghetti efter detta. En sen middag framför teven innan jag gick igenom böckerna från Kristina och dessutom sorterade en massa skräp från Raili.

När jag kom i säng efter 01 had Anneli slocknat för länge sedan.

I morgon är det Nyårsafton!