Konstvandring i Örebro


I dag styrde jag, Anneli och Ylva till Örebro för att träffa Claes och Åsa och gå ett par timmars vandring på stan för att titta på utställningen Open Art som återigen arrangeras längs stadens gator. Visserligen under visst hot från vädergudarna men skyddade av paraplyer.

Så snart vi kommit fram tog vi bilen ned på stan, parkerade och började vandra runt under Åsas guidning.

För mig var det två av installationerna som lockade mest. Den ena kan ni se här ovan. Den föreställer en Sputnik som har fallit ned på en bil och bilden av den kan säkert komma väl till pass vid tillfälle. Bland annat hoppas jag ju kunna skriva en bok om saker som faller ned från himlen vid tillfälle.

Den andra fanns i närheten av kyrkan där ett gäng hinkar med påskrifter som ”Ursa Major”, ”Cassiopeia” och ”Cygnus” hade satts upp. Tittade man upp under dem så såg man de stjärnbilder som var nämnda på locket i form av ett antal hål i botten. Detta för att visa hur svårt det numera är att kunna se stjärnhimlen inifrån våra städer.

Det fanns mycket fint och kul att se under de timmar vi gick runt på stan. Ett bra initiativ av Örebro som säkert lockar en del turister. Efter en del vandrande tog vi matpaus på Frimis där de som inte körde bil kunde ta en öl. Anneli och Åsa köpte en pizza och delade på inne på restaurangen medan vi andra tre slog till på var sin gyrosrulle från ett rullande mathak intill.

Vi skulle hinna med lite fika också på Hälls konditori på Engelbrektsgatan 12 innan konstvandringen var över. Där satsade jag på en 79-kronors, stor och välmatad, räkmacka som satt riktigt bra.

När vi kände oss nöjda med rundvandringen skildes vi åt. Jag, Anneli och Ylva skulle ta oss ut till Titanic-utställningen medan Åsa och Claes tog sig tillbaka hem. Precis när vi skilts åt och skulle gå över en gata kom en ilsken cyklist bakom oss och skrek att vi skulle flytta på oss. Vilket vi gjorde. När han passerat sa vi något åt honom om att det fanns plats åt oss alla varvid han bromsade in och gick av cykeln.

Det visade sig att mannen var psykfall. Inte en skruv rätt monterad. han borde hota oss och sa att han suttit 14 år i fängelse och minsann inte hade något problem att hamna där igen. Han påstod också att han kände Clark Olofsson. Vi försökte lugna ned honom men det hjälpte inte och snart hotade han att ta fram en pistol och skjuta oss. Han var uppenbart helt labil och utan några hämningar.

När vi gick därifrån stod han kvar och glodde efter oss. Mycket olustigt och det fanns absolut inget utrymme att börja tjafsa med honom. Då hade det slutat med en smäll.

När vi kom fram till Titanic-utställningen var kön ända ut till dörren och vi bestämde oss för att åka tillbaka till Claes och Åsa för att beställa biljetter till i morgon. Vilket gick bra.

Sedan har vi suttit på verandan och ätit gott, druckit gott vin och whisky plus några fina öl, inte minst ett italienskt 9,5-procentigt kallat 25 Dodici som var en trevlig och helt ny bekantskap. Avkopplande och bra på alla sätt. Har också hunnit börja läsa i en ny bok som jag ska recensera för Bibliotekstjänst.

Vi satt där tills vi var tvungna att ta på oss tröjor men med två avbrott för att se Usain Bolt i sitt sista framträdande i ett sort mästerskap – han blev trea.

Så dagen har varit bra, inte minst sedan jag fått ett samtal från UFO-Sveriges evenemangsansvarige Rickard Andersson som kunde berätta att vi redan fått in 33 anmälnngar till fältundersökarkursen i oktober. Bara sju platser kvar alltså.

I morgon gör vi ett nytt försök med Titanic.

Här är hela gänget inne i en av installationerna.

Anneli låter sig fångas av ett av konstverket.

Claes försöker se stjärnhimlen genom hinken.

Claes, Åsa och Ylva framför en installation av mängder av stolar.

Loading