Arkivarbete, brevskrivande och spökraketer


Satte mig och sorterade klart de papper som jag fick efter den avlidne ufologen Don Tuersley när jag och Carl-Anton Mattsson besökte England tidigare i höst. Tuersley var mycket intresserad av cirkelfenomenet vilket återspeglas i hans efterlämnade papper.

Vi fick papperen av dottern Jane Tuersley som tyvärr var bortrest när vi var i England. Men Jane hade lämnat dem hos vår gemensamme vän Busty Taylor där de låg i en låda jag nu har ordnat i två pärmar. I lådan fanns också tidskrifter som har gått in i AFU:s tidskriftssamling. Pärmarna kommer också de att hamna på AFU inom kort. Därmed blir Dons arbete med cirklar och ufo tillgängligt för alla.

Innan jag åt lunch och tog bussen mot jobbet hann jag skriva ett par brev också. Nu är jag snart ikapp när det gäller vanliga pappersbrev som blivit lidande under den senaste månaden.

Pratade med Mats Nilsson också. Vi planerar att ses i veckan då jag har ett ärende till Dalarna.

I dag läste jag en recension i Aftonbladet i dag av en ny bok av Mattias Göransson. Göransson har ett ärende och det är att bevisa, eller snarare visa, att det aldrig har funnits några ubåtar som kränkt svenska vatten eller spökraketer som flugit över svenskt territorium. Ja, faktiskt. Spökraketerna har han återkommit till flera gånger tidigare i artiklar och intervjuer.

För Göransson handlar allt detta om vanföreställningar och masspsykos. Något som man bara kan påstå om man inte har läst de dokument som finns på Krigsarkivet och på AFU och aldrig har brytt sig om att intervjua vittnen och utredare. Vilket jag har.

Göransson har sagt att spökraketerna var astronomiska fenomen, något som är lätt att motbevisa. Däremot håller jag med om att det fanns en överrapportering beroende på att tidningarna skrev spaltkilometer under 1946, något som fick många att rapportera allt från meteorer till flygplan som misstänkta raketer.

Men att bortse från de mycket goda observationer som ändå gjordes, ibland av flera vittnen på olika platser samtidigt, är att antingen blunda för fakta eller att ha en tydlig agenda där bevis bara blir tråkiga hinder på vägen när den egna tesen ska drivas.

Lustigt nog skriver Aftonbladets recensent att han aldrig har hört talas om fenomenet: ”Hade du, läsare, hört talas om spökraketerna? Inte jag heller. Det är nämligen en episod som den svenska pressen valt att grundligt glömma bort”, skriver Carsten Palmaer. Man tar sig för pannan. Jag kan inte längre räkna alla de artiklar där fenomenet tagits upp under de senaste tio åren. Inte minst i Aftonbladet.

Mycket att göra även i dag med nya Paradisläckor och fortsättning på bevakningen av Texasskjutningen. Plus en massa annat som gjorde att jag aldrig kunde gå och äta med Björn utan fick gå själv vid 20-snåret. Och då var det helt tomt på La Barca. Har nog aldrig hänt mig förut. Så där satt jag med min entrecôte i all min ensamhet.

Åkte hem med en av mina mera vanligt förekommande chaufförer. Alltid kul får du finns det saker att prata om.

Hemma satte jag mig och betalade räkningar, fixade in lite papper på rätt plats och skrev under ett papper från AFU som måste gå iväg till näste påskrivare i morgon.

557 total views, 1 views today