Till Manchester och vidare


I dag gjorde vi vår längsta dag på den här resan, om räknar arbetet i England 8.280 kilometer blev det och uppstigning 06.30 och hemma hos Bob igen 22.30. Och då var det bara att börja bära 450 kilo böcker in från bilen och ned för trapparna till källaren.

Dagen började med att jag navigerade mig och Markus upp till Peter Rogersons hus i Manchester där John Rimmer mötte upp och även en släkting till Peter som har hand om hans kvarlåtenskap. Ni kan se Markus, David Jones, Judith och John Rimmer framför några av Peters bokhyllor som nu är lite tommare sedan vi hade varit där.

Det tog nittio minuter för mig och Markus att tömma fyra fyllda bokhyllorna, stoppa allt i kassar och bära ned det hela till bilen som blev nästan full. Som tur har man lärt sig packa. Och som jag sa till David, som var milt chockad över att vi fick in allt: Du måste packa redan från början som om bilen vore full. Då tar man var på alla skrymslen.

Också John hade med sig några kassar med tidskrifter från John Harney som vi nog inte har eftersom det är sådana man köper i butik och som är av senare årsmodell.

När allt var klart tog John och Judith oss i sin bil till den pub Peter ofta brukade gå till för att äta, The Steamhouse alldeles intill spåren vid Urmstons station. Vi tog in ale, till Markus och John som inte körde, och cola till mig och vatten till Judith och sedan skålade vi för Peters minne och pratade just sådana.

Puben var verkligen genuin och hela huset vibrerade när något tåg passerade vilket inträffade då och då.

Medan de övriga åt lammgryta tog jag en korv och mos som var betydligt mer än en korv och mos i Sverige. Ni kan se bilden här nedan. Längsta korv jag ätit över huvud taget.

Mätta och nöjda gick vi tillbaka till bilen och blev körde till Peters hus igen där vi sa hej och på återseende i oktober till John och Judith. För mig och Markus återstod ännu en resa upp mot nordväst och staden Poulton-le-Fylde där jag aldrig tidigare satt mig fot. Vi parkerade på gatan utanför Janet Walkeys hus och tillbringade sedan en stund i hennes trevliga sällskap.

Janet är medlem i en lokal ufoförening och hade varit snäll nog att åka till en annan ufolog, Peter Houghs, hus och rädda en del böcker och tidskrifter åt oss när han och hans fru var i färd med att flytta. Men ännu viktigare än den räddningsinsatsen var att träffa Janet själv som visade sig ha precis samma inställning till fenomenet som undertecknad.

Janet hade också följt oss på Facebook och läst på om AFU och var nu en sann ambassadör för arkivet här i Englands nordvästra del. Hon skulle ta upp frågan om arkiv som kunde gå förlorade med sina kamrater i föreningen.

Vägen tillbaka mot Bob och London var lång och resan tog närmare sju timmar med ett tank- och matstopp, mörker och lite regnstänk plus ett litet stopp till när vi väl kom fram till Bobs gata. Vill alltid fylla på så att tanken är helt full inför nästa dag. Sedan var det bara att börja bära ned alla böckerna och tidskrifterna i källaren. Kan låta enkelt men det är en rätt knölig histora med en skarp kurva ned till själva källaren där det står en massa bråte i vägen och sedan en brant trätrappa som har sett sina bästa dagar.

Medan Markus bar in från bilen sprang jag i trappan ett trettiotal gånger. Säkert bra för fysiken…

Men skönt att få det gjort. Belöningen kom i form av en Old Speckled Hen och en slurk Bailey’s. Sedan skrev jag blogg och svarade på lite inramlade mejl. Ett av mejlen var från begravningsofficianten som ska ta hand om Peter Rogersons ceremoni som ville spela upp Peters recitation som jag filmade. Och det får hon givetvis.

Stackars Markus mådde inte helt bra utan gick upp och lade sig. Kände sig förkyld och lite febrig. Men när jag kom upp hade han sovit en stund och tagit en tablett och kände sig lite bättre.

Då hade jag själv suttit en stund och prataet med Bob om AFU:s framtid och hur vi kan göra den bättre och där har Bob flera goda idéer.

Kom i säng vid 01.

Korv och mos i The Steamhouse version.

Janet Walkey med Peter Huoghs donation.

Matpaus på Subway på Welcome Break vid Keele South vid avfart 15/16.

Och så var allt på plats i Bobs källare.

Loading