Sol och bad och dåligt råd


I dag var det dag nummer två för sol och bad så det startade vi med efter egenhändig frukost på rummet och sedan en tur ut till sopcontainrarna för min del. Containrarna står öppna och stinker något hemskt i värmen. Men det är dit som alla verkar gå och kasta sitt skräp, oavsett vad det är.

Någon hade startat ett slags plastinsamling intill containrarna där jag slängde våra plastflaskor. Men den insamlingen var nog inte sanktionerad av myndigheterna.

Sedan blev det alltså stranded för det är ännu en mycket varm dag. Något ni kan se på damen som havererat bakom sin solstol på bilden ovan. Vi klarade oss något bättre efter en del dividerande med killarna som hyrde ut solstolar och parasoller. Engelskan är inte alltid så bra och när en av dem sa att han ville ha ”tio” (alltså tio tusen lek) så kallade vi in hans kamrat. Tusen var det riktiga priset.

Efteråt drog jag mig till minnes att det stod i en av guideböckerna att albanerna ofta hade problem med tiopotenserna. Tio kunde lika väl betyda hundra och vice versa. Det fick vi alltså ett bra exempel på i dag.

Sedan allt var avklarat tillbringade vi drygt en timma där, med ett par goda böcker och lite bad. Vi tog det väldigt försiktigt i det väldigt varma vädret och med stöd av solkräm fixade vi det utan problem.

Framåt lunchtid vandrade vi längs stranden till en pir där det låg en restaurang, en bar och lite annat. Vi bestämde oss för Grill Teuta som visade sig ha bra mat till vettiga priser. Och en trevlig utsikt mot stränderna.

Medan vi satt där och åt kom en man med två käppar gående genom vattnet. Det såg lätt bisarrt ut när han släpade sig fram genom vattnet, som är grunt men ändå räckte honom till en bit över midjan, tills han stannade och verkade sätta sig på huk. Efter en stund kom en kvinna och gav honom en glass och gick sedan därifrån.

Färdigätna gick vi en sväng längs stranden och tillbaka hem för att vila och läsa. Svalt och skönt på rummet. Men vi var inte färdiga med stranden den här dagen utan det blev ett besök till. Den här gången skippade jag badet och satsade på att läsa ut min bok medan Anneli och Niklas hoppade i en stund.

Den här dagen blev inte mycket gjort. En typisk dag i solen. Medan Niklas låg kvar under parasollen gick jag och Anneli upp till baren tjugo meter därifrån och tog var sin kopp kaffe (Anneli) och cola (jag). När Niklas gav upp gick vi till rummet igen, vår lägenhet ligger ju bara ett tiotal meter från stranden, och duschade och började planera för kvällen.

För att hitta en bra restaurang gick vi in på Trip Adviser. Och som nummer 1 av 150 restauranger i Durres fanns Troy Piceri Grill House – som låg ett stenkast från där vi bor! När vi tittade ut från balkongen såg vi Troy lite drygt femtio meter bort. Sagt och gjort, Niklas ringde och bokade bord till 19.00.

Eftersom det är 24 grader på kvällen här så satt vi givetvis ute och allt såg ut att bli hur bra som helst. Den mixade seafood-salladen med blåmusslor, pilgrimsmusslor, räkor och kalamares var helt okej. Det nybakade brödet likaså. Men när vi sedan fick in våra huvudrätter var det haveri över hela linjen.

Annelis lammkotletter var långt under vad vi är vana vid att få på en svensk restaurang, min T-bone steak var fet och seg, Niklas stek var ”well done” istället för ”rare”. När vi påpekade detta för kyparen och bad honom framföra detta till sin chef fick vi som svar att de inget kunde göra.

Inte bra skött och verkligen inte en restaurang som levde upp till Trip Advisers många fina omdömen. Senare på kvällen skrev jag och Niklas kritiska omdömen om Troy och Anneli kommer att göra det när hon kommer hem.

När vi gick därifrån, utan att ha gett någon dricks, tog vi vägen förbi stranden och gick ut på en pir för att sätta oss en stund och titta in mot stan. Eftersom ”ISS” skulle passera mot norr spanade vi på det utsatta klockslaget men horisonten var för disig och rymdstationen gick inte att se.

På vägen köpte vi glass i strut och njöt av medan vi gick genom den varma kvällen.

Fick ett Facebookmeddelande från vännen Isaac Koi i London som jag också var tvungen att ta tag i vilket gick bra med hjälp av paddan. Senare på kvällen hjälpte jag en Facebookvän att identifiera en satellit som han sett och hade också kontakt med en annan vän som tipsade om en iranier vars numera avlidne far hade varit med om att skjuta en big foot i Iran för länge sedan.

Det var mycket folk i rörelse också i kväll, unga som gamla. På ett ställe spelade man musik för högsta volym inför 400 tomma sittplatser. Kanske satt där tio personer.

Innan vi gjorde kväll slank vi in på den lilla speceriaffären och köpte yoghurt till i morgon och lite dricka till i kväll. Bland annat en Lemon Soda som blivit Niklas favorit. Vi passerade sopcontainrarna som stank värre ön någonsin och tyckte synd om en uteliggarmamma med sina barn som slagit sig ned för natten precis intill.

I lägenheten var det svalt och skönt och vi satte oss och drack upp lite av det som fanns i kylskåpet, skrev på Trip Adviser och skickade ett par vykort via PostNords elektroniska tjänst. Och så började vi packa inför morgondagen. För då åker vi hem.

Efter midnatt var det dags för sängen.

Jo, min stackars tå som jag slog gul och blå (och svart) dagen innan vi åkte till Albanien är fortfarande inte bra. Tjock som en mindre prinskorv. Bara att hoppas att den blir bättre snart.

Mat på Grill Teuta.

Den här mannen kom gående med hjälp av två käppar i det grunda vattnet.

Så här ser en del av den många kilometer långa stranden ut.

Ett parasollparadis.

En liten geckoödla från undersidan – den sitter innanför en glasruta.

Lite nöjen på vår gata. Här skjuter några turister på burkar för att vinna ett mjukisdjur.

Loading