Ett sista farväl till Sven


I dag tog jag och Niklas och ett tjugotal personer till farväl av Sven Andersson när han begravdes i Essunga kyrka ett stenkast från den skola där han gick som liten.

Jag och Niklas körde till kyrkan från Mariestad på morgonen och kom fram en timma i förväg, vilket var tanken så att jag skulle hinna prata med Svens syster Annbrith och även med Fonus representant på plats.

Eftersom jag och Niklas skulle vara med och bära kistan ut från kyrkan till katafalken och sedan dra den till graven ville jag veta vägen dit. Och det ville damen från Fonus också.

Efter hand kom allt fler gäster, flera av dem gamla skokamrater från Essungatrakten, men också Bengt Grafström och hans fru Helene. Bengt hade liksom jag mycket kontakt med Sven på telefon och det var roligt att äntligen få träffa denne duktiga radioman som Sven så ofta talat väl om.

Det blev en riktigt fin begravningsgudstjänst och prästen Fredrik Nordlund höll den på ett föredömligt sätt. Och precis som Sven önskat blev det solosång med ”Jag är en främling” och ”Amazing grace”. Men Sven hade inte önskat en minnesstund efteråt så den önskan bröt hans syster emot, men det gjorde hon rätt i. För minnesstunden blev ljus och trevlig och med många minnen som lockade till skratt, leenden och positiva tankar.

Själv höll jag ett litet”tal” precis när alla satt sig till bords där jag gav min bild av Sven, denne oerhört kunskapsrike och trevliga människa.

Men innan vi kom dit fick jag och Niklas den stora äran att vara med och sänka ned kistan med Sven i den grav där hans älskade tvillingbror Evert, som gick bort 2016, redan ligger. När vi släppte ned våra blommor skickade jag med en hälsning också från Anneli och Markus.

Minnesstunden blev som sagt fin och jag hann prata med flera av Svens barndomsvänner och hade själv mycket att berätta för dem visade det sig. Roligast, förutom att träffa Bengt Grafström och hans fru, var att de två ägarna till Falköpings bokhandel också kom. Åsa Fridolfsson och Kerstin Karlén (som ni kan se på var sin sida av mig på bilden ovan och Bengt med fru Helene till vänster) mötte Sven i princip varje dag.

De sparade böcker som de visste kunde intressera honom och undrade nu vem som skulle köpa dessa ”Svenböcker”.

Klockan 14 var jag och Niklas tvungna att röra på oss, vi hade 44 mil lång resa till Järfälla framför oss. Eftersom Niklas skulle träna med sitt korplag i fotboll körde jag honom direkt hem innan jag åkte till Anneli och vi bar in alla kassarna med böcker som är de sista från Sven.

Men så ringde Niklas
och berättade att hans cykel blivit stulen. Suck! Så himla trist.

För mig och Anneli blev det pizza och sedan sorterade jag lite papper efter Sven men det har varit två långa dagar så sängen lockade redan 22.30.

Fonus duktiga begravningsentreprenör går igenom hur vi ska bära kistan.

Svens kista i kyrkan.

Prästen Fredrik Nordlund säger några sista ord.

Niklas och Raili.

Jag själv sorterande en del av de papper som kommer från Sven.

Loading