En tur i Peak District och sedan till Bob


Vi sov ut ända till 08 vilket var skönt och efter dusch blev det frukost nere i David och Carolyns kök. Över huvud taget blev starten på dagen lugn och vi fortsatte prata runt köksbordet innan jag och David gick in på hans kontor så att jag kunde ta några bilder av honom. Kan alltid vara bra att ha.

På slaget 10 satt vi alla fyra i Davids och Carolyns lilla bil och så var vi på väg ut från samhället förbi en fin kyrka och så mot Peak District som var målet för dagens övningar. Mulet med lite regn i luften till en början men snart blev det bättre även om solen aldrig vågade sig fram.

Vi började med att stanna till i det lilla samhället Hathersage och The old bellhouse church där man höll på och änglapyntade som bäst. Det fanns till och med en ängel med cyklop och simfötter för att minnas de instängda grottpojkarna i Thailand. En av de blomsterpyntande damerna muttrade om att hon minsann inte gillade den något vidare.

Utanför kyrkan stod gravstenarna lite hit och dit, de flesta från 1800-talet. Men det var framför allt en grav som lockade oss och en del andra – Lille Johns grav. Alltså Robin Hoods kamrat. Nu är det högst osäkert om Robin har existerat även om det lär ha funnits förebilder. Han är framför allt en litterär gestalt.

Nu har den här platsen även kopplingar till en annan litterär storhet, nämligen Jane Eyre av Charlotte Brontë, det var här som boken kom till.

Efter att ha tittat klart på kyrkan fortsatte vi till byn Castleton och Peak Cavern med sitt berömda ”Devil’s arse”. Alltså en berömd grotta som vi rekommenderades att se. Vi kom lite för sent för att hinna med den guidade tur som avgått 11 så medan vi väntade på 12-turen gick vi genom den pittoreska och mycket välbesökta byn till ett besökscentrum för att kika på en utställning om Castleton.

Grottan visade sig i alla fall vara en trevlig bekantskap och jag avundas inte the thailändska grottpojkarna som satt fast i en sådan här stenhålighet nu i somras. Nå, vår guide var bra och grottan lite lagom spännande. Vid ett tillfälle fick vi gå trettio meter hukande för att ta oss fram.

Väl ute var det dags för lunch nära turistinformationen it vi gick efter att ha fått hoppa vårt förstahandsval som var spikfullt. Men här var maten riktigt bra och den hemgjorda hamburgaren perfekt!

Eftersom vi var tvungna att åka vid 15-tiden så hoppade vi över en liten bergstopp som lätt kunde ha bestigits och David körde istället genom en vacker klyfta som ni kan se en bild av här nedan. Landskapet är ett ödsligt och blåsigt hedlandskap som är rätt häftigt men knappast särskilt roligt att ge sig ut på tror jag.

I vilket fall var det fem riktigt bra timmar med mycket väldigt brittiskt att titta på och när vi sa hej till David och Carolyn så hade vi haft ett bra dygn här i utkanten av Sheffield.

Vägen mot London var ganska trafikerad den här lördagen och värre blev det när all trafik på M1 stoppades åt båda håll till följd av en olycka. I 45 minuter segade vi oss fram.

Jag passade på att ringa John Rimmer som ville att jag skulle komma över i morgon eftersom han hade plockat ihop lite saker åt AFU. Egentligen hade jag inte tänkt att åka dit utan jobba på i Bobs källare men det gick ju inte att säga nej så det blir ett möte i morgon förmiddag. Och John ochJudith är alltid trevliga så den timman gånger två i restid får jag ta.

Strax efter 19 och 350 kilometer senare var vi framme hos Bob och då regnade det fortfarande. Parkerade och sedan började vi bära in de saker vi fått med oss under de senaste dagarna. Bob hade fixat pasta bolognese och med var sin ale till den blev det en festmåltid som dessutom innehöll en äppelkaka med vaniljsås efteråt.

Men ingen rast och ingen ro utan sedan bar jag ned alla kassar i källaren medan Anneli pratade med Sam om morgondagen då hon ska till Olympiaparken medan jag kör till John. Sedan jobbade vi tillsammans i flera timmar med att leta lådor i den jättehög som finns där nere som vi ska ta med tillbaka till Sverige.

Dessutom gick vi igenom alla plastpåsar, packade innehållet i lådor och vid 23-tiden var vi klara med allt. 97 lådor står där nu. Hur många vi tar med i bilen får vi se i morgon.

Vid 00.30 var det dags att sova.

David och Carolyn utanför sitt nya hus.

Lille Johns grav – kanske.

Anneli på vägen till grottan.

Inne i grottan var det nio grader året om.

Vår guide och gruppen i grottan.

Jag, Anneli, Carolyn och David i Castleton.

En bit från grottan fanns en vacker klyfta som vi körde igenom.

Mycket grönt och mycket sten runt Castleton.

Anneli bygger lådor i Bobs källare.

Bob Rickard vid sin dator i arbetsrummet.

104 total views, 1 views today