Mellofinal på Friends


I dag bevakar jag Melodifestivalens final på Friends hela dagen och tog mig hit i god tid fört att jag och Hanna skulle få bra platser i pressrummet, det är ju där vi och alla andra från medierna kommer att sitta i kväll. Vi ser allt på teve, precis som alla andra hemma i stugorna. Ska man se det hela live så får man gå på en av repetitionerna.

Men innan jag tog en taxi hit ringde jag mamman till John Lundvik som jag tror kommer att ligga bra till för att vinna i kväll. Jag ville ha lite bakgrundsinformation så att jag kan ställa vettiga frågor i kväll men också i morgon då jag redan preliminärbokat en vinnarintervju med honom genom hans pressansvariga. Mamman var mycket trevlig och hade många fjärilar i magen!

Sedan jobbade jag på en del med vinnarintervjun och kikade igenom en del inlägg som jag har förskrivit till chatten. Har satt mig bredvid TT:s gäng på sex personer. Några känner jag från tidigare Mellon och Eurovision, som Marko Sääväla och Miranda Sigander.

Har också utfodrat mig själv med några korv med bröd och en kall cola. Finns gratis i överflöd och är skäl nog att bevaka finalen! Och tur var väl det för när vi väl kom till Berns senare i natt fanns det bara ett glas champagne åt oss hungrande journalister som jobbat i tolv timmar.

Det blev som vanligt fullt ös i bloggen med massor av trevliga kommentarer som värmde mina och Hannas hjärtan. Men när klockan blev 21.55 fick jag som vanligt lämna chattandet för att köa tillsammans med övriga medier och låta oss ledas ned till en avspärrning längs bak i arenan där vi kan följa slutet av omröstningen och på lite avstånd se vem som verkligen vann och vem vi alla ska intervjua en halvtimma senare.

Och det blev John Lundvik som tog en jordskredsseger! Verkligen välförtjänt och verkligen tur för alla oss som förberett just detta scenario.Vi vill helst inte ha några överraskningar.

Sedan blev det äntligen dags att gå fram till den plats dit vinnaren alltid kommer. Och där blev jag stående intill Carolina Norén på Sveriges Radio som jag känner sedan tidigare. Carolina gjorde en gång i tiden ett ufoprogram för SR med mig. Numera springer vi ihop på Mello och Eurovision.

Medan vi väntade gjorde Carolina en kort intervju med mig innan John dök upp och vi löste av varandra för att få några ord under de två minuter ungefär som vi alla har till vårt förfogande.

När det äntligen blev min tur fyrade jag av fem frågor som jag bandade och rusade sedan upp en trapp till pressrummet där Hanna satt och skrev nyhetsartikel för nästa upplaga. Själv hade tjugo minuter på mig att göra min artikel. Allt gick bra och vi hann färdigt till 22.55, rafsade ihop våra datorer och andra prylar, sa hej då till TT-gänget intill och rusade ut till bussen som skulle ta oss till Berns klockan 23.

När bussen var fullpackad med folk stående i gångarna körde den till efterfesten där vi lämnade in våra pinaler, tog ett glas champagne och minglade runt en stund. Själv ställde jag mig och plåtade artisterna när de anlände, vilket de alltid gör längs en liten gång framför Mellosymbolen där fotografer och filmare flockas.

Och efter att ha plåtat Bishara, Anna B, Nano och alla de andra kom så kvällens segrare omgiven av säkerhetsvakter, hoppade upp på ett litet podium och höjde Sångfågeln till allas jubel. Ni kan se min film av hur detta gick till här nedan.

En stund senare stod han på scenen och sprutade champagne på oss och sedan körde han vinnarlåten tillsammans med sin underbara kör. Ni kan se min film av den här ovan.

Det var ett häftigt drag när de flesta av artisterna körde sina nummer i repris men ljudet var inte bra. Jag vet inte vem som skötte det men basen skorrade och gjorde det så svårt att sjunga att Arvingarna till och med valde att kära halva sitt nummer a capella.

Under kvällen lyckades Hanna få tag på Johns pressis och jag fick klartecken för att göra den intervju jag bett om redan för ett par dagar sedan. Så i morgon klockan 10 träffar jag och Julia Mård vinnaren på hans hotell i Stockholm.

När jag tittade på min telefon var klockan 01.17 och jag hade missat att Johan messat mig om att han stod och väntade med taxin på Norrmalmstorg. Vi hade kommit överens om att höras eftersom jag ville vara säker på att komma hem och nu var han på plats. Så jag hämtade mina saker och gick ut i natten. Sprang på en fotograf från Smålandsposten som jag mött förra året men framför allt såg jag en man och en kvinna som stod och skulle hämta ut sina kläder precis som jag.

Och här är de!

Jag anade att det nog var Jane Lundvik och därmed också hennes man Johan så jag sa något lite ledande och Jane tittade på mitt presspass och vi kunde konstatera att det faktiskt var så. Kul avslutning att träffa Jane som jag ju intervjuade i morse!

Sedan bar det hem med Johan vid ratten – så himla snällt att ställa upp.

Hemma var Markus vaken men gick och lade sig innan mig, jag hade lite att fixa. Men efter 02 var det i alla fall dags att sova. Lång dag!

Det här fantastiska gänget gjorde Melodifestivalen till ett sant nöje att följa. Eric Saade, Kodjo Akolor, Marika Carlsson och Sarah Dawn Finer. Guld!

Förresten så skrev jag en limerick inför årets final. Jag gör ju det ibland:

I år går finalen på Friends
för artiserna, hoppet nu tänds
men först ska de sjunga
gamla som unga
men bara en, till Israel sänds

Och här hittar ni mina bilder på alla artisterna plus en liten vers för var och en av dem. Rimmat men inte limerickat här alltså:

Jon Henrik Fjällgren är med och fajtas i toppen – men det går inte hela vägen i år heller:
Det här är ju toppen
att starta som etta!
med glädje i kroppen
i strålkastarn’s hetta
Men norrsken och snö
tar mig inte i mål
risken för tö
på vinsten tar kål

Lisa Ajax låter sin hjärtesmärta spilla över hela scenen. Men det blir bara för tungt och trist:
Ni kan höra mitt hjärta
och ana min kris
känna min smärta
– allt har ju sitt pris
För här är jag, jag
i mörker och ljus
men placeringen svag
som en grå liten mus

Mohombi skuttar in som en Méndezkopia med lånade streckgubbar från Måns Z:
Jag tänkte bara, snabbt titta in
och säga ett kort – ”Hallå!”
och idén med tecknat – den var ju min
det kan ni väl ändå förstå!
Nu är det bara att hoppas på
att mina skutt och taktfasta stamp
från scenen fram till publiken ska nå
om det ska bli någon kamp

Lina Hedlund har byggt en solokarriär efter tiden på Alcatraz, förlåt, i Alcazar. Det behöver ju inte gå så bra för det:
Här står jag nu på egna ben
utan Magnus, Andreas och Tess
allt omkring är en jättelik scen
och inombords massor av stress
Men titeln ska låta mig vinna
den tar mig segrande fram!
men jag kan ju också försvinna
och då blir allt glam till skam

Bishara Morad, 16, får sitt genombrott men räcker inte ända fram i kväll:
Jag är ju så liten
och allt känns så stort
men har fått aptiten
att få något gjort
Och med gud vid min sida
kan inget gå snett
fast om jag får lida
– ni har ju mig sett!

Anna Bergendahls röst borde ta henne till Tel Aviv efter att ha sumpat förra Eurovisionvändan för nio år sedan. Men det blir tufft:
Jag står här och ropar i skogen
och hoppas på ännu en chans
för om den kom – och jag tog den
en gladare flicka ej fanns
För rösten min den kan bära
hela vägen till Bibelns land
och det vore en verklig ära
att få, sätta hjärtan i brand

Nano låter precis som Nano lät 2017. Är det ett vinnande koncept? Not:
Jag står stabilt här på scen
och hämtar min kraft ifrån djupet
och ur munnen tonen så len
men vägen den leder mot stupet
För jag vet att mitt bidrag på många vis
är tungt, och dystert och – trist
men det är också en säker repris
så jag slipper väl komma – sist?

Liamoo och Hanna Ferm ska föreställa ett kärlekspar på scen – har blivit ett spekulationspar i spalterna.
Vi låtsas va kära
så tar vi poäng
för det ska verka nära
att vi delar säng
Då smälter publiken
och knappar på appen
men kan bli besviken
om lögnen kommer ikapp’en

Malou Prytz fyllde 16 i onsdags och är yngst i kväll. Det här är bara början!:
Det sägs att jag låter som Ace
men jag vill bara göra mitt bästa
för här gäller att köra sitt race
och inte likna de flesta
För när man är sexton och liten
och nöjd, att ha kommit hit
då ökar bara aptiten
att bli en del av denna elit

John Lundvik, favorittippad – och det på goda skäl:
Det är inte lätt att så många
tror jag ska hamna i topp
för rösterna (de jag lyckas fånga)
är snart lagda då appen sagt stopp
Men jag lovar att spänna min båge
och sikta mot stjärnornas sfär
för här gäller att satsa med råge
så låten till Israel bär!

Wiktoria har bytt ut sängen mot ett ösregn i år. Hon kanske bara borde stå och sjunga:
Efter regn kommer sol
och jag är ensam på scenen
ge mig snabbt en torr kjol!
och en handduk för benen!
Och om det går illa
ingen märker min tår
det är bara att gilla
läget – hur det än går

Arvingarna där vi minns Robert Gustafssons fuldans förra året. Även den placerad sist i finalen:
Vi startar ju sist
denna mellofinal
för det är ju nå’t visst
med en sång så banal
Att till och med Robert
kan skriva med vänster
ett dansgung så sobert
med flera förtjänster

En lycklig John Lundvik på väg för att bli intervjuad av oss journalister.

Och lika glad här.

Men gladast på efterfesten på Berns.

Jon Henrik på Berns efterfest.

Anna Bergendahl på Berns.

Arvingarna på Berns.

Casper Janebrink på Berns.

Bishara på Berns.

Och igen.

Och här åker han i luften med hjälp av Benjamin Ingrosso.

Liamoo och Hanna Ferm på Berns.

Och igen.

Och igen.

Lina Hedlund på Berns.

Lisa Ajax på Berns.

Malou Prytz på väg in på Berns.

Malou på Berns scen.

Full fart på scenen.

Nano på Berns.

Och här med.

Wiktoria tittar mig djupt i linsen.

Wiktoria tar steget in på scenen.

312 total views, 1 views today