DN tur och retur

Ett av de allra bästa albumen. Gavs ut 1972.

En sak är säker. Jag har haft semester alldeles för länge. För i dag var det dags att åka tillbaka till jobbet igen efter att ha varit ledig sedan den 15 juli. 50 dagars semester, det var det länge sedan jag hade senast.

Skälet till den långa ledigheten var att jag och Anneli egentligen skulle åkt till Georgien den 28 augusti men att den resan blev inställd på grund av coronaeländet. Och när den väl blev det hann jag inte stoppa den ledigheten. Egentligen skulle jag ha varit tillbaka på jobbet ett pass däremellan vilket hade varit helt okej.

Men när nu Georgien sprack och jag ändå inte kunde stoppa den ledigheten så tog jag ut också arbetspasset däremellan. Jag skulle ju ändå skriva bok tänkte jag. Och det har jag gjort. I dag med.

Så i dag tog det alltså slut. Jag beställde en taxi i god tid eftersom jag inte ville riskera att komma för sent så här första dagen och ställde mig att vänta på den redan 14.15. 14.20 skulle den komma. 14.30 hade den inte dykt upp så jag ringde.

Beskedet var att den var på väg och fem minuter senare satt jag i baksätet på väg mot Marieberg, nu rätt säker på att jag faktiskt skulle komma för sent denna första arbetsdag. Så jag ringde för att berätta och beklaga.

Det var då dagen tog en ny vändning.

I andra änden svarade en förvånad Amanda och undrade om jag verkligen skulle jobba. ”Vi jobbar ju aldrig tillsammans”, sa hon klokt. Och det hade hon ju helt rätt i. Skrattande kontrollerade hon schemat och konstaterade att det redan fanns en kvällsreporter på plats på min stol, Marit.

Ridå. Då insåg även jag att jag var på väg till jobbet två dagar för tidigt. Jag skulle verkligen inte bli sen.

Men det var för sent att vända så jag lät taxin fortsätta och gick in på en ny ganska munter redaktion. Kanske borde jag ha mutat Amanda och bett henne dra en vals för de andra, vänt taxin och bara åkt hem. Nej, det var givetvis aldrig ett alternativ.

Istället fick jag nu en chans att gå runt och prata med gänget på andra skiftet som jag aldrig annars ser röken av och dessutom bidra till att ge dem en munter stund. För det var ju rätt kul att jag inte kunnat hålla reda på när minsemester tog slut. Det kan jag absolut hålla med om.

Enda trösten var att det fanns gratis glass som jag tog tillfället i akt att konsumera innan jag 45 minuter efter min ankomst återvände hem. Nu med tunnelbana och upplockad av Anneli i Vällingby. Som också tyckte att allt var ganska kul…

Nå, nu har jag i alla fall arbetstränat vilket känns bra. På fredag jobbar jag på riktigt. Det står i schemat.

Resten av dagen har gått åt till bokskrivande och UFO-Aktuelltarbete i rätt många timmar men också till att åka till Elgiganten för att fixa ett nytt högtalarsystem till teven. Det gamla fungerar ju inte tillsammans med den nya dvd-spelaren. Så jag och Anneli tog bilen dit och fick efter rätt mycket väntan hjälp av en bra expedit som visade oss rätt och strax därpå åkte vi hem med en så kallad soundbar plus en bashögtalare.

Tillsammans med Markus lyckades jag installera det hela och faktiskt också få det att fungera efter att ha flyttat på en felaktigt inplockad sladd. Dessutom var vi tvungna att behålla förstärkarenheten då det inte fanns något vettigt sätt att få internet att fungera på teven utan den.

Men till slut så!

Vi firade detta genom att titta på ”The 100” på Netflix som Anneli tyckte var för spännande för hennes smak så jag blev sittande själv för att se hela pilotavsnittet. Serien har fått 7,7 på Imdb vilket är bra betyg.

Vi tittade faktiskt på en instruktionsfilm på Youtube också. Inte var dag. Men Anneli fick sin solstol – som hon fått i 60-present av Kristina – med posten nu och den ska sättas ihop för egen hand. Enligt filmen inte det allra enklaste. Men det ser i alla fall ut att bli en spännande halvtimma eller vad det nu kan ta. Nu vet vi i alla fall vad vi ger oss in på.

Sist på kvällen var jag tillbaka vid datorn för att jobba med UFO-Aktuellt med ”Thick as a brick” i lurarna”. Så fruktansvärt bra ännu efter 48 år. Jag minns det som i går när vi kamrater i Mariestad köpte Jethro Tulls nya skiva och hur den fyllde oss med – musik! Den var helt enkelt fantastisk. Har ni inte hört den så finns den givetvis på Youtube.

Jag borde lyssna på lite mer musik när jag jobbar, det har Stefan sagt till mig flera gånger.

Efter att ha gjort klart det mesta jag kunde göra klart med UFO-Aktuellt, svarat på mejl och mess och avlutat kvällen var det dags att stänga butiken efter 01.

I morgon har jag semester igen!

Loading