På väg mot England via Tyskland

Utanför hotellet i Reinfeld.

I dag bar det av mot Tyskland där jag och Anders Persson ska bo i natt. I staden Reinfeld närmare bestämt. I morgon kör vi vidare till Amsterdam och tar nattbåten till Newcastle. Först den 23 augusti är vi hemma igen.

Det blev en 920 kilometer lång resa genom södra Sverige med stopp i utkanten av Värnamo för att äta lunch på Burger King och sedan över Öresundsbron (som kostar 665 kronor att passera), genom Danmark och så till Rødby där vi missade färjan och blev stående längst fram i kön. Men nästa färja kom ju strax därpå så det var inte mycket att klaga på.

På färjan åt vi var sin god och stor macka för 49 danska (resan över tar bara 45 minuter) och efter att ha kommit i land och kört några mil stannade vi för att tanka för andra gången i dag. På samma mack som vanligt. Mycket går ju på rutin under de här resorna.

Efter macken fick vi stifta bekantskap med vår första ”stau” som betyder kö på tyska. Det pågår alltid vägbyggen när vi kommer hit. När vi väl kom fram till hotellet, Hotel Stadt Reinfeld, var vi överens om att vi kanske ska åka ännu lite tidigare i morgon än vad jag hade planerat för. Ifall vägbyggena skulle slå till också på resan till Amsterdam.

Vid incheckningsdisken satt ”frau Rosa” (om man ska tro en skylt som stod där) och hon verkade glad att se oss. Bilen hade vi parkerat två meter från hotellingången vilket var helt okej visade det sig.

Vi fick ett rum ett rum två trappor upp, nummer 31, med utsikt över en liten krog med en biergarten, Reinfälder Schänke, som såg lockande ut. Inge av oss var särskilt hungrig efter jättemackan på färjan så vi frågade efter något lätt och fick en fantastisk baguette delad på mitten och fylld med allt möjligt gott, bland annat stekt ägg med en rinnande gula.

I ölträdgården.

Det var rätt komplicerat att äta den smarriga mackan eftersom vi inte fick några bestick så de två servetter vi ändå hade kom flitigt till användning. En skål med något som smakade som gurkmajonnäs var också lite komplicerad att utnyttja men jag löste det genom att hälla i den mellan baguettehalvorna vilket gjorde mackan ännu kladdigare.

Till detta drack vi var sin kall och god Köstritzer i höga glas där vi satt ute i ölträdgården som inte var särskilt stor men lite grön och med kanske tio gäster till förutom oss.

Där pratade vi och åt under någon timma innan vi förflyttade oss trettio meter till hotellet i den ljumma och glasklara natten.

På restaurangen jobbade två damer. Två väldigt olika damer om man säger så. Efter en stund döpte vi dem till Tant Glad och Tant Sur. Tant Sur verkade helst av allt vilja att vi skulle lämna stället omedelbart men det var ändå hon som gjorde våra suveräna mackor. När hon serverade dem såg hon ut som att vi hade burit in en död älg och lagt under bordet och vände sig vresigt och gick därifrån.

Tant Snäll serverade oss våra öl. Log med hela ansiktet, frågade hur vi hade det och om maten varit bra. Hon plåtade oss glatt när jag bad om det och hämtade notan. För det fick hon dricks.

För er som vill hålla koll på oss under färden så ser schemat ut så här:

11/8. Reinfeld.
12/8. Färja från Ijmuiden.
13/8. Newcastle och vidare till Skottland (Dunbar och Sauchie) och vidare till Moffat.
14/8. Manchester till Mansfield och Moreton-in-Marsh.
15/8. London.
16/8. London.
17/8. London. Alresford.
18/8. London till Rickmansworth och tillbaka.
19/8. London.
20/8. London till Okehampton till Oxford.
21/8. Newcastle och färjan till Ijmuiden.
22/8. Ijmuiden till Lund och Malmö.
23/8. Järfälla.

Loading