Under kvällen höll jag mitt nittonde föredrag för gänget inom RT 143 Royal. Jag höll mitt första 2005 och sedan har vi följt varandra. Platsen var Hotel Villa Dagmar den här gången och som vanligt ingick en fin måltid i mötet.

Jag lyckades hitta en bra parkering på gatan på andra sidan kvarteret och det är man glad över som stockholmare. Och eftersom det gick fort hann jag kolla tekniken ordentligt innan det var dags att prata. Vilket var tur. För dels var platteven bortplockad 8togs fram snabt) och dels funkade inte kopplingen mellan min sladd och teven.

När jag slog på den trådlösa överföringen löste sig det hela och allt var frid och fröjd.

Jag har som sagt känt många i gruppen sedan 21 år nu. Så föredragen blir rätt skräddarsydda och personliga. i år var fokus på min senaste bok ”Hotet från världsrymden”, en del häftiga ufofall som jag inte berättat för dem om tidigare och om det som hänt på och för AFU det senaste året.

Jag höll på en timme och tjugo minuter innan det var dags för en god entrecôte med en kall cola. Riktigt bra kött var det.

Det blev många diskussioner efteråt och det som hade börjat vi 18 för min del slutade efter 22 då vi bröt upp och tog oss hem. Pratade med Bertil ”AAL” i Bollebygd på vägen eftersom han sökt mig. Det var ett tag sedan. Han är 88 år i dag och var igång på 80-metersbandet samtidigt som henry Svensson och är ufointresserad än i dag.

Annars började dagen med att jag lade sista handen vid föredraget och sedan kom Elgiganten med den nya spis som vi köpt. Men, ack! Det gick inte så bra. Vi hade inte kollat måtten ordentligt utan bara blivit glada över att ha hittat en spis som vi gillade.

Så där stod vi nu med en för smal spis och den gamla ivägskickad till återvinningen. Det var bara att sätta oss i bilen och köra till Giganten och förklara vårt misstag. Där skötte sig personalen exemplariskt och vi fick beställa en ny (rätt bredd) och samtidigt fick vi behålla den felaktiga så att vi kunde fortsätta laga mat tills den riktiga kommer.

När vi kom ut insåg vi att vi haft alldeles för bråttom in. För där stod en lapplisa och satte precis fast en gul remsa på vår vindruta då det inte låg i p-skiva på instrumentbrädan. det var den vi hade glömt i hastigheten… Jag såg väl extra sorgsen ut när jag förklarade för killen från parkeringsbolaget varför vi haft bråttom och att dagen varit ganska beige för han tittade på mig och rev lappen.

Så himla snällt!

Läget i förkylningsbranschen är väl något bättre men jag är fortfarande ganska täppt och hostar ibland. Så med mig till föredraget hade jag näsdroppar och en flaska hostmedicin. Båda hade jag tryckt i mig innan jag for. Plus att jag tog min dagliga astmamedicin lite tidigare än vanligt.

Nu vore det skönt att bli bra.

Till slut kom jag i säng vid 00.30.