Vaknade av att<\/b> en l\u00e4sare ringde och ville diskutera den nya partikelacceleratorn i Cern men eftersom klockan ringde bara n\u00e5gon minut senare s\u00e5 gjorde det inte s\u00e5 mycket. Styrde raka v\u00e4gen till datorn f\u00f6r att skriva klart en artikel om ett teveprogram som teveredaktionen bett mig om men sedan har jag fokuserat p\u00e5 lite egna angel\u00e4genheter.<\/p>\n
Eftersom det \u00e4r ett par timmar kvar innan jag ska ta bussen till jobbet s\u00e5 hinner jag sitta lite med min nya bok. Har v\u00e4l inte hunnit s\u00e5 l\u00e5ngt, det kan jag inte p\u00e5st\u00e5, men det har i alla fall b\u00f6rjat rulla p\u00e5 lite i r\u00e4tt riktning.<\/p>\n
Att b\u00f6rja skriva \u00e4r ju aldrig l\u00e4tt. S\u00e4rskilt inte som allt annat runt omkring fungerar som st\u00f6rningss\u00e4ndare. Jag kan f\u00f6rst\u00e5 de som har skrivarlyor d\u00e4r de kan avsk\u00e4rma sig fr\u00e5n omgivningen.<\/p>\n
P\u00e5 jobbet blev det<\/b> en bra kv\u00e4ll med ett stilla fl\u00f6de av nyheter. I en paus l\u00e4ste jag i det n\u00e4st senaste numret av New Scientist, en riktigt bra tidskrift, att forskare fr\u00e5n flera olika l\u00e4nder nu har r\u00e4knat ut hur stort det st\u00f6rsta svarta h\u00e5let kan t\u00e4nkas bli. Och det var inte litet: 50 miljarder g\u00e5nger solens massa.<\/p>\n
Kv\u00e4llen i \u00f6vrigt<\/b> blev lugn. Vi h\u00f6ll ett \u00f6ga p\u00e5 orkanen ”Ike” som ju l\u00e4r rulla in \u00f6ver Galveston tidigt i morgon bitti svensk tid. Men i kv\u00e4ll var det lugnt.<\/p>\n