Sedan n\u00e5gra veckor tillbaka f\u00f6rekommer det en m\u00e4rklig debatt p\u00e5 ett svenskt new age-forum p\u00e5 SoulTravels hemsida. D\u00e4r diskuteras bland annat vad jag och Apolloastronauten Edgar Mitchell tycker och t\u00e4nker om olika saker. Det kanske mest intressanta i sammanhanget \u00e4r att sajtens redakt\u00f6r, Torbj\u00f6rn Sassersson, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng uttalar sig om vad jag och Ed Mitchell sagt och skrivit utan att ha l\u00e4st vad vi faktiskt har sagt och skrivit.<\/p>\n
L\u00f6gnerna fr\u00e5n Sassersson har nu n\u00e5tt den niv\u00e5n att jag f\u00f6rst\u00e5r att han aldrig kommer att l\u00e4sa min stora artikel i UFO-Aktuellt 4\/05. En artikel som bygger p\u00e5 sammanlagt sex timmars intervju med Mitchell i Interlaken den 5-6 november 2005. Den hade rubriken ”Det st\u00f6rtade ett utomjordiskt rymdskepp i Roswell”. H\u00e4r f\u00e5r Mitchell ge sin syn p\u00e5 Roswell, MJ-12 och konspirationer. Sj\u00e4lv ger jag min syn.<\/p>\n
N\u00e4r Sassersson nu senast griper efter ett halmstr\u00e5 och p\u00e5st\u00e5r att Mitchell den 6 augusti i \u00e5r ”f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen” avsl\u00f6jat att Pentagon \u00e4r en av hans k\u00e4llor n\u00e4r det g\u00e4ller ufo s\u00e5 \u00e4r detta lika fel som mycket annat som Sassersson p\u00e5st\u00e5r om mig och Mitchell. Ist\u00e4llet \u00e4r detta l\u00f6sa p\u00e5st\u00e5ende, som \u00e4r ett av Sasserssons fr\u00e4msta redskap n\u00e4r det g\u00e4ller att skapa debatt, helt fel. Mitchell har l\u00e4nge ber\u00e4ttat om detta. Han gjorde \u00e4ven f\u00f6r mig som ni kan se i artikeln h\u00e4r ned.<\/p>\n
S\u00e5 h\u00e4r f\u00f6ljer allts\u00e5 f\u00f6rst en av tv\u00e5 stora artiklar om Mitchell som jag publicerade i UFO-Aktuellt f\u00f6r tre \u00e5r sedan. Som bonus kan ni l\u00e4sa om hur Ed Mitchell f\u00f6r mig beskriver det tankel\u00e4sningsexperiment som han genomf\u00f6rde under sin m\u00e5nf\u00e4rd.<\/b><\/p>\n
![\"Bild\"](\"https:\/\/csblogg.ufo.se\/csblogg3\/wp-content\/uploads\/2009\/01\/edmitchell2.jpg\")
Mannen mitt emot mig \u00e4r en av tolv m\u00e4nniskor som har g\u00e5tt p\u00e5 m\u00e5nens yta. Men han \u00e4r ocks\u00e5 \u00f6vertygad om att en hemlig amerikansk organisation samarbetar med utomjordiska varelser och att ett tefat verkligen st\u00f6rtade i Roswell i juli 1947.
– Om jag inte vore s\u00e4ker s\u00e5 skulle jag aldrig kunna s\u00e4ga det jag s\u00e4ger.<\/b><\/p>\n
Vi tr\u00e4ffas mellan l\u00e4tt sn\u00f6kl\u00e4dda alptoppar i den lilla staden Interlaken i Schweiz d\u00e4r kossor lugnt betar p\u00e5 en gr\u00e4spl\u00e4tt stor som en fotbollsplan mitt i staden. Det som b\u00f6rjar som en halvtimmas frukost p\u00e5 Hotell Oberland slutar med sex timmars samtal om allt fr\u00e5n m\u00e5nf\u00e4rd och ufo till m\u00e4nniskans innersta och den upplevelse som f\u00f6r\u00e4ndrade hela Ed Mitchells vuxna liv.<\/p>\n
Ed Mitchells morfars farfar var \u00d6stersj\u00f6kapten och bodde i Stockholm. Sj\u00e4lv blev han testpilot av det r\u00e4tta virket och med tiden den sj\u00e4tte mannen av tolv att ha g\u00e5tt p\u00e5 en annan himlakropp. I februari 1971 placerade han foten p\u00e5 m\u00e5nen till orden ”Oj, det var ett l\u00e5ngt steg!” sedan han landat s\u00e5 mjukt att st\u00f6dbenens fj\u00e4dring inte tryckts ihop och hoppet ned till marken blivit l\u00e4ngre \u00e4n han r\u00e4knat med.<\/p>\n
Dr Edgar Dean Mitchell \u00e4r Apolloastronaut, och med sina drygt 216 timmar i rymden varav 33 p\u00e5 sj\u00e4lva m\u00e5nytan tillh\u00f6r han en krympande skara amerikanska hj\u00e4ltar ur den andra generationen rymdfarare. Han bor i en villa med fem sovrum och ett stort bibliotek plus kontor i s\u00f6dra Florida. D\u00e4r har han ocks\u00e5 sin rymdkollektion. <\/p>\n
– Jag har handkontrollen som jag anv\u00e4nde f\u00f6r att s\u00e4tta ned m\u00e5nlandaren p\u00e5 m\u00e5nen och kameran som vi anv\u00e4nde ombord liksom protokollen f\u00f6r att g\u00f6ra ESP-experimenten [se artikel p\u00e5 n\u00e4sta uppslag]. L\u00e4nge hade jag grejorna i l\u00e5dor p\u00e5 vinden, i garaget och i garderoben men nu har jag mycket av det i tre kassask\u00e5p i huset.<\/p>\n
N\u00e4r han inte \u00e4r hemma reser Ed Mitchell \u00f6ver v\u00e4rlden f\u00f6r att h\u00e5lla f\u00f6redrag \u00e4ven om tempot mattats n\u00e5got. De 75 \u00e5ren b\u00f6rjar ta ut sin r\u00e4tt och i somras genomgick han en st\u00f6rre by-passoperation. Men nyfikenheten p\u00e5 livet och m\u00e4nniskans roll brinner lika starkt som n\u00e5gonsin, en l\u00e5ga som t\u00e4ndes ombord p\u00e5 Apollo 14 p\u00e5 v\u00e4g hem genom rymdens vakuum slocknar aldrig.<\/p>\n
K\u00e4nsla av extas<\/b>
– N\u00e4r vi hade avslutat arbetet p\u00e5 m\u00e5nytan och var p\u00e5 v\u00e4g hem s\u00e5 var mitt jobb i stort sett avslutat, ber\u00e4ttar Ed Mitchell d\u00e4r vi sitter i frukostmatsalen. Jag var ju ansvarig f\u00f6r m\u00e5nlandaren och f\u00f6r det vetenskapliga arbetet p\u00e5 m\u00e5nen. S\u00e5 n\u00e4r vi v\u00e4l b\u00f6rjade hemresan hade jag tid att titta ut p\u00e5 himlen f\u00f6r att se vad man kunde se. Och det var den mest underbara syn du kan t\u00e4nka dig. Hela rymdskeppet roterade f\u00f6r att vi skulle h\u00e5lla en j\u00e4mn temperatur, p\u00e5 det viset snurrade vi ett varv varannan minut. Rotationen fick jorden, m\u00e5nen och solen att omv\u00e4xlande synas genom kabinf\u00f6nstret. Ett 360-graders panorama \u00f6ver himlen. Wow! Att se jorden som en liten planet utan gr\u00e4nser och som en del av oss sj\u00e4lva var helt fantastiskt.<\/p>\n
Den f\u00f6rsta starka upplevelsen kom inom en timme efter starten fr\u00e5n m\u00e5nen. Apollo 14 hade g\u00e5tt ur banan runt m\u00e5nen och kommandomodulens pilot Stuart Roosa, bef\u00e4lhavaren Alan Shepard och Ed Mitchell hade satt sig till r\u00e4tta f\u00f6r att vila. ”Bara titta och t\u00e4nka”, som Ed Mitchell uttrycker det.<\/p>\n
– Det var n\u00e4r jag s\u00e5g detta m\u00e4ktiga panorama som passerade utanf\u00f6r kapseln som jag upplevde en samh\u00f6righet med kosmos inom mig. Den g\u00e5r egentligen inte att beskriva. Insikten om att vi alla \u00e4r sammankopplade med kosmos f\u00f6ljdes av en k\u00e4nsla av extas, v\u00e4lsignelse och gl\u00e4dje. Jag kunde k\u00e4nna detta flera m\u00e5nader efter\u00e5t, s\u00e5 stark var k\u00e4nslan. <\/p>\n
– N\u00e4r jag kom hem s\u00e5 kunde jag inte l\u00e5ta bli att fundera \u00f6ver vad som egentligen p\u00e5g\u00e5r inne i v\u00e5ra hj\u00e4rnor vad som kan f\u00e5 en s\u00e5dan k\u00e4nsla att intr\u00e4ffa bara f\u00f6r att man tittar ut p\u00e5 ett s\u00e5dant panorama. Jag hade upplevt samma sak som mystiker gjort m\u00e5nga tusen \u00e5r tidigare och jag ins\u00e5g ocks\u00e5 att varje civilisation hade st\u00e4llt sig fr\u00e5gor som: Vad \u00e4r vi f\u00f6r n\u00e5gra? Hur kom vi hit? Vart \u00e4r allt p\u00e5 v\u00e4g? Vilket f\u00f6rh\u00e5llande har jag sj\u00e4lv till kosmos? <\/p>\n
Ber\u00e4ttade du f\u00f6r dina kamrater ombord n\u00e4r du hade haft din upplevelse?<\/b>
– Nej, inte med detsamma. Den var f\u00f6r djup, f\u00f6r underlig – jag k\u00e4nde att jag m\u00e5ste f\u00f6rst\u00e5 den sj\u00e4lv f\u00f6rst. Senare f\u00f6rstod jag att n\u00e4stan alla hade haft liknande upplevelser i rymden och k\u00e4nt ungef\u00e4r samma sak som jag sj\u00e4lv hade gjort men att de hade tolkat den p\u00e5 olika s\u00e4tt. Sj\u00e4lv var jag vetenskapsman s\u00e5 jag st\u00e4llde fr\u00e5gan: Vad \u00e4r det som h\u00e4nder? N\u00e5gra av mina kollegor hade en religi\u00f6s bakgrund och beskrev upplevelsen som att ”se p\u00e5 Guds ansikte”. Jag kunde se att mellan v\u00e5r vetenskap och dess kosmologi fanns det m\u00e4nskliga medvetandet som en biprodukt till n\u00e5got. Den som har haft en transcendental upplevelse b\u00f6rjar se saker p\u00e5 ett annorlunda s\u00e4tt. I v\u00e4stv\u00e4rlden har vi l\u00e4nge trott att kropp och sj\u00e4l \u00e4r tv\u00e5 olika saker, att det fysiska och det andliga tillh\u00f6r tv\u00e5 delar av verkligheten. Vi har l\u00e4mnat v\u00e5rt medvetande till religionen. Nu har kvantfysiken b\u00f6rjat l\u00e4ra oss att kropp och sj\u00e4l \u00e4r tv\u00e5 delar av samma verklighet och att de samspelar.<\/p>\n
Efter m\u00e5nf\u00e4rden stannade Ed Mitchell p\u00e5 jorden f\u00f6r gott och han l\u00e4mnade Nasa 1972. Den omskakande upplevelsen fr\u00e5n rymden fick honom att \u00e5ret efter bilda forskningsinstitutet Noetic Science d\u00e4r mycket av Ed Mitchells tid g\u00e5r \u00e5t till att s\u00f6ka f\u00f6rklaringen till hur det m\u00e4nskliga psyket egentligen fungerar. ”S\u00e5 kallade paranormala upplevelser \u00e4r egentligen helt normala upplevelser som \u00e4ger rum inom oss sj\u00e4lva och \u00e4ven inom djur”, s\u00e4ger han. <\/p>\n
– Jag ville f\u00f6rst\u00e5 vad som hade h\u00e4nt mig ombord p\u00e5 Apollo 14. Vid det laget ins\u00e5g jag att de paranormala fenomenen var \u00e4kta och att det vore fel att inte unders\u00f6ka dem vetenskapligt. Min egen upplevelse gav mig ingen annan m\u00f6jlighet. Jag m\u00e5ste unders\u00f6ka vad i hela friden det var som hade h\u00e4nt.<\/p>\n
Information ur vakuum<\/b>
Vad Ed Mitchell tycker sig se efter trettio \u00e5rs forskning \u00e4r att det under de lager av energi som genomstr\u00f6mmar kosmos finns informationsstr\u00e4ngar, m\u00f6nster som sedan kan tolkas. Det r\u00f6r sig inte om signaler i vanlig mening utan dessa m\u00f6nster kan lika g\u00e4rna uppt\u00e4ckas inom oss sj\u00e4lva eftersom ocks\u00e5 m\u00e4nniskan \u00e4r en produkt av universum, menar han. Detta kallar han kvanthologram vars delar liksom ett vanligt hologram inneh\u00e5ller hela bilden. S\u00e5 vad h\u00e4nder d\u00e5 om man skulle finna meningsfull information inne i oss sj\u00e4lva eller i energibruset som genomkorsar universum? Betyder det att det m\u00e5ste finnas en intelligent designer bakom allt?<\/p>\n
– Om vi s\u00e4ger att informationen verkligen finns d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5ste det inte betyda att det finns en designer. Kanske uppst\u00e5r informationen spontant ur rymdens vakuum vilket skulle kunna g\u00f6ra att hela kosmos \u00e4r sammankopplat genom denna information, denna kvantholografiska information. Varje del kan p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt inneh\u00e5lla planen f\u00f6r hela universum.<\/p>\n
– Men jag tror inte att universum \u00e4r deterministiskt. Vi har ju v\u00e5rt fria val. Det finns alltid alternativa l\u00f6sningar. En fruktansv\u00e4rd massa m\u00f6jligheter som bara begr\u00e4nsas av kvantfysiken.<\/p>\n
Men du kan ju alltid bara g\u00f6ra ett enda val. Det g\u00e5r ju inte att testa olika val om man \u00e4r m\u00e4nniska.<\/b>
– Det \u00e4r sant. Om v\u00e4rlden \u00e4r irreversibel kan du bara v\u00e4lja en v\u00e4g.<\/p>\n
S\u00e5 p\u00e5 ett s\u00e4tt \u00e4r v\u00e4rlden deterministisk eller g\u00e5r \u00e5tminstone inte att bevisa att den inte \u00e4r det?<\/b>
– Det \u00e4r ocks\u00e5 riktigt. Man kan heller inte bevisa eller motbevisa Guds existens. <\/p>\n
Och det \u00e4r s\u00e5dana tankar som upptar Ed Mitchells tid. Att f\u00f6rs\u00f6ka finna de informationsstr\u00e4ngar som han tror finns dolda i kosmos energier. Ufofr\u00e5gan \u00e4r n\u00e5got han mest har snubblat \u00f6ver och n\u00e4r vi har slagit oss ned i Ed Mitchells spartanska hotellrum inser jag snart att den 75-\u00e5rige f\u00f6re detta m\u00e5nfararen inte vet s\u00e4rskilt mycket om ufofr\u00e5gan i stort och knappast kan ha l\u00e4st speciellt m\u00e5nga b\u00f6cker. Men tv\u00e5 saker engagerar honom: Roswellkraschen och MJ-12. Tv\u00e5 fr\u00e5gor d\u00e4r han s\u00e4ger sig ha s\u00e4ker information fr\u00e5n dem som var med men ocks\u00e5 tv\u00e5 fr\u00e5gor som delar de ufointresserade i tv\u00e5 l\u00e4ger.<\/p>\n
Det \u00e4r genom kontakter inom f\u00f6rsvarsh\u00f6gkvarteret Pentagon som Ed Mitchell anser sig ha f\u00e5tt bel\u00e4gg f\u00f6r att det existerar en topphemlig m\u00f6rkl\u00e4ggnings-operation utf\u00f6rd av en grupp som inte ens presidenten har insyn i. En grupp som i ufokretsar g\u00e5r under namnet MJ-12. F\u00f6r Ed Mitchell \u00e4r gruppen i h\u00f6gsta grad verklig \u00e4ven om de flesta seri\u00f6sa ufologer inte tar uppgifterna p\u00e5 allvar. <\/p>\n
– Det fanns en ”executive order”underskriven av president Truman som s\u00e4ger att den h\u00e4r organisationen, kallad Majic 12, ska ta hand om dessa fr\u00e5gor. Den organisationen, skulle det visa sig, fick mer makt \u00e4n den borde, vilket var ett misstag. MJ-12 blev en organisation d\u00e4r de som redan var med kunde v\u00e4lja vem eller vilka de skulle sl\u00e4ppa in. De h\u00f6ll till och med presidenter utanf\u00f6r. Inte ens dessa hade insyn. Hur de kom undan med det begriper jag inte.<\/p>\n
Enligt Ed Mitchell handlar det om makt och kontroll. Tv\u00e5 klassiska ingredienser i alla konspirationsteorier.<\/p>\n
– MJ-12 har genomg\u00e5tt flera namn\u00e4ndringar men enligt den senaste information som jag har \u00e4r sj\u00e4lva organisationen fortfarande aktiv. Det har jag f\u00e5tt bekr\u00e4ftat. Jag vet inte vad den heter i dag men den ut\u00f6var fortfarande samma autonoma kontroll \u00f6ver sig sj\u00e4lv och f\u00e5r fortfarande sina svarta budgetpengar f\u00f6r all framtid. Detta \u00e4r inget som borde h\u00f6ra hemma i ett demokratiskt samh\u00e4lle. Ist\u00e4llet handlar det om att de anv\u00e4nder statliga pengar f\u00f6r att utf\u00f6ra en totalit\u00e4r kontroll.<\/p>\n
Ed Mitchell trycker h\u00e5rt p\u00e5 att uppgifterna om MJ-12 kommer fr\u00e5n en ”mycket h\u00f6g milit\u00e4r” i f\u00f6rsvarsh\u00f6gkvarteret. N\u00e4r jag fr\u00e5gar om han har st\u00e4llt en direkt fr\u00e5ga om MJ-12 existerar s\u00e5 svarar han ja.<\/p>\n
– Men f\u00f6rst visste min k\u00e4lla inget. ”Men jag borde veta. Jag borde vara i en s\u00e5dan position att jag har n\u00e5got att s\u00e4ga till om n\u00e4r det g\u00e4ller detta,” sa han. N\u00e4r han senare kom tillbaka sa han bara: ”Du har r\u00e4tt. Punkt slut. H\u00e5ll tyst!” Och detta \u00e4r allt jag vet.<\/p>\n
Ed Mitchell s\u00e4ger sig ocks\u00e5 vara s\u00e4ker p\u00e5 att den tyske raketforskaren och mannen som tog USA till m\u00e5nen 1969, Wernher von Braun, k\u00e4nde till att milit\u00e4ren hade tagit tillvara ett kraschat utomjordiskt rymdskepp och att man samarbetade med utomjordiska varelser.<\/p>\n
– Jag k\u00e4nde von Braun v\u00e4ldigt v\u00e4l och jag har talat med den officer som var de tyska raketteknikernas kontaktman och han bekr\u00e4ftade en del av detta f\u00f6r mig. Wernher var bland dem som informerades men ingick aldrig i MJ-12-gruppen.
Ut\u00e5t framstod von Braun som en stark kritiker till allt som hade med ufo och flygande tefat att g\u00f6ra. I flera tidningsintervjuer f\u00f6rl\u00f6jligade han hela fr\u00e5gan. Ufo var det sista han trodde p\u00e5.<\/p>\n
– Ja, det verkade s\u00e5, s\u00e4ger Ed Mitchell och skrattar. Flera med honom fick inta den rollen. Ocks\u00e5 astronomen Carl Sagan hade en liknande position. Jag vet inte hur Carl blev inblandad eller vilken roll han spelade. Men han ingick i desinformationskampanjen. Det var s\u00e4kert inte l\u00e4tt f\u00f6r dem att h\u00e5lla tyst. Jag k\u00e4nde ju Carl fr\u00e5n min astronauttr\u00e4ning och han var v\u00e4ldigt f\u00f6rsiktig n\u00e4r det g\u00e4llde ufo redan d\u00e5. I princip f\u00f6rnekade han all k\u00e4nnedom om saken. Det var f\u00f6rst senare som jag fick veta att han hade varit inblandad.<\/p>\n
Samarbetar med ET<\/b>
F\u00f6r mig k\u00e4nns MJ-12 som ett villosp\u00e5r. Den ”executive order” som Mitchell pratar om har sedan l\u00e4nge avsl\u00f6jats som ett falsarium. Trumans signatur har bevisligen kopierats in i ett dokument. Men Mitchell \u00e4r \u00f6vertygad och han menar att ingen president p\u00e5 n\u00e4stan femtio \u00e5r har informerats om MJ-12:s verksamhet.<\/p>\n
– Jag tror att Eisenhower var den siste som verkligen blev informerad. Kennedy misst\u00e4nkte nog en del men sl\u00e4pptes aldrig in i den innersta kretsen. Mycket beroende p\u00e5 att FBI-chefen J Edgar Hoover och Kennedy inte kom \u00f6verens. Johnson, Nixon och Ford h\u00f6lls alla utanf\u00f6r av organisationen.<\/p>\n
– De h\u00e4r m\u00e4nniskorna samarbetar med ET och kontrollerar den \u00f6verl\u00e4gset fr\u00e4msta makten i v\u00e4rlden, de har obegr\u00e4nsade medel att leka med s\u00e5 varf\u00f6r skulle de till\u00e5ta en president att komma och st\u00e4lla till det f\u00f6r dem. Presidenter kommer och g\u00e5r.<\/p>\n
Den hemliga gruppen kom enligt Mitchell att bildas sedan ett utomjordiskt rymdskepp st\u00f6rtat i \u00f6knen utanf\u00f6r Ros-well i New Mexico i juli 1947. S\u00e5 det \u00e4r helt naturligt att Mitchell kommit att intressera sig ocks\u00e5 f\u00f6r den h\u00e4ndelsen.<\/p>\n
– N\u00e4r det g\u00e4ller Roswell s\u00e5 har jag ingen egen f\u00f6rstahandskunskap men jag har talat med n\u00e5gra som var antingen d\u00e4r eller som deltog i sj\u00e4lva unders\u00f6kningen. De var alla belagda med tystnadsl\u00f6fte men ville prata om vad som h\u00e4nt innan de gick ur tiden. Jag talade med dem oberoende av varandra. Det var folk som kontaktade mig eftersom de k\u00e4nde till mitt engagemang i National Institute for Discovery Science, NIDS, som jag arbetade med d\u00e5. <\/p>\n
Ed Mitchells v\u00e4g in i ufofr\u00e5gan b\u00f6rjade 1992-1993 f\u00f6r att 1996 ta honom in i NIDS d\u00e5 m\u00e5ngmiljon\u00e4ren Robert Bigelow satsade pengar p\u00e5 att unders\u00f6ka dessa fr\u00e5gor. Bigelow samlade ihop ett team som arbetade ihop i \u00f6ver fem \u00e5r. Och det var under den tiden som Mitchell f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen kom i kontakt med milit\u00e4r personal som varit inblandade i Roswellkraschen.<\/p>\n
– Det r\u00e5der delade meningar om ifall det var en eller tv\u00e5 krascher, s\u00e4ger han n\u00e4r jag fr\u00e5gar vad han tror intr\u00e4ffade. Roswell var den ena men det verkar ha varit en till men jag har \u00e4nnu inte lyckats f\u00e5 klarhet i detta. Mina k\u00e4llor har sagt mig att det r\u00f6rde sig om en levande och flera d\u00f6da. Andra k\u00e4llor s\u00e4ger till mig att det senare inleddes ett utbyte med ET och ett samarbete med ET. Men var detta \u00e4gde rum vet jag inte.<\/p>\n
Ed Mitchell har sj\u00e4lv en koppling till Roswell. Visserligen \u00e4r han f\u00f6dd i Texas men gick i skolan i Roswell. Som 17-\u00e5ring hade han flyttat d\u00e4rifr\u00e5n n\u00e4r allting intr\u00e4ffade p\u00e5 sommaren 1947. Kvar fanns sl\u00e4kt och v\u00e4nner och en stark anknytning till bygden. Sj\u00e4lva h\u00e4ndelsen minns han klart och under senare \u00e5r har han gr\u00e4vt fram en gulnad tidning om h\u00e4ndelsen.<\/p>\n
– Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var ranch\u00e4gare och jordbrukare. Min farfar, som var boskaps-uppf\u00f6dare, k\u00e4nde Mac Brazel som hittade vrakdelarna, s\u00e5 min familj k\u00e4nde hans familj. Men vi f\u00f6ljde inte upp h\u00e4ndelsen just d\u00e5. D\u00e5 flygvapnet kom med sin f\u00f6rklaring och lade locket p\u00e5 s\u00e5 pratade vi inte om det l\u00e4ngre.<\/p>\n
– Det \u00e4r f\u00f6rst under senare \u00e5r som jag har \u00e5terv\u00e4nt och b\u00f6rjat st\u00e4lla fr\u00e5gor. I dag g\u00f6r ju Roswell Museum en stor aff\u00e4r av det hela, men det \u00e4r mest f\u00f6r turister och inget annat. Men det fanns andra som major Jesse Marcel som tog med sig en del av vrakgodset tillbaka. Jag tr\u00e4ffade aldrig honom men v\u00e4l hans son som var brigadgeneral d\u00e5 vi s\u00e5gs f\u00f6r en tio \u00e5r sedan. Det var genom honom som jag senare fick kontakt med n\u00e5gra av de andra som h\u00e4vdar att de har f\u00f6rstahandskunskap. Vi kollade deras bakgrund, var de befann sig vid tillf\u00e4llet och vilken position de hade innan vi talade med dem. De kom med i stort sett samma historia.<\/p>\n
– N\u00e5gra av dessa k\u00e4nde jag till men jag k\u00e4nde ingen av dem personligen. De talade med oss om \u00e4n lite motvilligt. Men vi bandade aldrig n\u00e5got av samtalen eftersom de inte ville det. En av dem var Philip Corso som senare skrev boken ”Beyond Roswell”; men olyckligtvis blev hans bok komprometterad, jag tror att den saboterades. Enligt honom sj\u00e4lv och hans son gjordes det \u00e4ndringar i den slutliga versionen som han sj\u00e4lv inte k\u00e4nde till. Och vi har sett nog av liknande desinformationsf\u00f6rs\u00f6k som fortfarande p\u00e5g\u00e5r i ett f\u00f6rs\u00f6k att grumla vattnen och skapa f\u00f6rvirring n\u00e4r det g\u00e4ller ufo. Vilka som ligger bakom detta kan jag bara gissa liksom orsaken. <\/p>\n
Diskuterade aldrig ufo<\/b>
Sammanlagt s\u00e4ger sig Ed Mitchell ha sju eller \u00e5tta oberoende k\u00e4llor som styrker att det r\u00f6rde sig om ett utomjordiskt skepp.<\/p>\n
– De har gjort mig s\u00e5 \u00f6vertygad att jag har kunnat g\u00e5 ut och ber\u00e4tta om detta. Men det finns fler som sitter inne med kunskap. Men sj\u00e4lv har jag aldrig sett ett ufo eller n\u00e5gon utomjording. Den n\u00e4rmaste n\u00e4rkontakt vi hade var n\u00e4r jag och Alan Shepard hade varit p\u00e5 m\u00e5nen i n\u00e4stan 34 timmar och kom tillbaka f\u00f6r att docka med kommandomodulen som l\u00e5g i bana runt m\u00e5nen. D\u00e5 knackade vi p\u00e5 d\u00f6rren f\u00f6r att Stu Roosa skulle \u00f6ppna \u00e5t oss och han svarade ”Vem \u00e4r det?”<\/p>\n
Hur mycket jobb l\u00e4gger du ned p\u00e5 att unders\u00f6ka ufo?<\/b>
– Inte s\u00e4rskilt mycket eftersom det inte \u00e4r mitt fr\u00e4msta intresse. Det ligger mera \u00e5t ren vetenskap och att unders\u00f6ka de g\u00e5tfulla problem som vi redan har talat om. Hur f\u00e5r vi ett samh\u00e4lle, en civilisation, som inte lever \u00f6ver sina tillg\u00e5ngar? Det \u00e4r en fr\u00e5ga jag har \u00e4gnat mig \u00e5t i \u00f6ver trettio \u00e5r. Men folk har mera personliga problem i fokus. F\u00f6rst m\u00e5ste man betala hyran, sedan kanske man kan t\u00e4nka p\u00e5 annat.<\/p>\n
Ufo var heller inget man pratade om bland astronauterna. Alla var helt fokuserade p\u00e5 sin tr\u00e4ning inf\u00f6r den uppgift som v\u00e4ntade. Inte heller tror han att Nasa skulle ha \u00e4gnat sig \u00e5t att regelm\u00e4ssigt samla in uforapporter.<\/p>\n
– Nej. Det var aldrig n\u00e5got som diskuterades i astronautprogrammet. Sj\u00e4lva s\u00e5g vi heller aldrig n\u00e5got ok\u00e4nt i rymden. Allt det som sagts och skrivits om det \u00e4r l\u00f6gn. Det gjordes en del iakttagelser av saker som sedan visade sig vara misstag och n\u00e4r det skrevs om det s\u00e5 \u00f6verdrevs observationerna och f\u00f6rvr\u00e4ngdes. Jag k\u00e4nner alla astronauter \u00e4nda fram till Skylab och ingen av dem har sett n\u00e5got ufo i rymden. Eller p\u00e5 m\u00e5nen. Trots alla fantastiska historier som bland annat Richard Hoagland har hittat p\u00e5.<\/p>\n
– N\u00e5gra f\u00e5, Gordon Cooper till exempel, talade om sin \u00f6vertygelse. Deke Slayton var en annan men han pratade inte s\u00e5 mycket om det. N\u00e5gra flygvapenpiloter och piloter p\u00e5 kommersiella flygplan som jag talat med har haft egna upplevelser. Det har jag aldrig haft. Jag var i milit\u00e4ren 1952 och d\u00e5 var det ganska m\u00e5nga observationer gjorda av piloter, b\u00e5de civila och milit\u00e4ra, men de l\u00e4rde sig snabbt att h\u00e5lla tyst eftersom det bara skulle skapa problem f\u00f6r dem. De slutade helt enkelt att rapportera.<\/p>\n
”Allt detta tyder p\u00e5 att det p\u00e5g\u00e5r en m\u00f6rkl\u00e4ggning”, s\u00e4ger han till mig n\u00e4r vi vandrar ut fr\u00e5n hotellet f\u00f6r en promenad p\u00e5 stan. Mitchell menar ocks\u00e5 att hela Project Blue Book var en enda m\u00f6rkl\u00e4ggningsoperation. <\/p>\n
Under n\u00e5gon timma vandrar vi runt i ett l\u00e4tt kyligt Interlaken medan vi diskuterar allt fr\u00e5n den senaste orkanen som slog ut str\u00f6mmen och n\u00e4stan slet av taket p\u00e5 ett av Ed Mitchells hus till hur den m\u00e4nskliga varseblivningen kanske kan n\u00e5 betydligt bortom de sex sinnen vi i dag k\u00e4nner till.<\/p>\n
N\u00e4r jag fr\u00e5gar honom hur han ser p\u00e5 alla dem som p\u00e5st\u00e5r att han och hans kamrater aldrig varit p\u00e5 m\u00e5nen ser Ed Mitchell tr\u00f6tt ut. Under de dagar vi tr\u00e4ffas f\u00e5r han den fr\u00e5gan vid flera tillf\u00e4llen och brukar d\u00e5 kort h\u00e4nvisa till sajten badastronomy.com som tar upp och avlivar alla myterna.<\/p>\n
– Det starkaste argumentet \u00e4r att om det hade varit en bluff s\u00e5 skulle ryssarna aldrig ha h\u00e5llit tyst om det! s\u00e4ger han slutligen. Det p\u00e5gick en kappl\u00f6pning till m\u00e5nen och de skulle aldrig ha l\u00e5tit oss komma undan med en s\u00e5dan bluff.
Man kan f\u00f6rst\u00e5 hans irritation. H\u00e4r har han som en av bara en handfull m\u00e4n genomf\u00f6rt en historisk resa och s\u00e5 finns det de som ifr\u00e5gas\u00e4tter att den \u00f6ver huvud taget har \u00e4gt rum.<\/p>\n
F\u00f6rsta m\u00e5nolympiaden<\/b>
F\u00f6rutom den omv\u00e4lvande upplevelsen p\u00e5 v\u00e4gen hem till jorden fanns det m\u00e5nga stunder som Ed Mitchell aldrig gl\u00f6mmer. Som n\u00e4r Apollo 14 rundade m\u00e5nen och kom in \u00f6ver dess baksida som just d\u00e5 r\u00e5kade vara helt lagd i skugga:<\/p>\n
– Det \u00e4r nog det svartaste svarta du kan hitta. Stj\u00e4rnorna lyser starkt men utan solens ljus och utan jordens ljus blir det ett enormt djup.<\/p>\n
Nere p\u00e5 sj\u00e4lva m\u00e5nytan var arbetsschemat tufft. Men tillsammans med Alan Shepard genomf\u00f6rde Ed Mitchell det som skulle bli den f\u00f6rsta m\u00e5nolympiaden.<\/p>\n
– Det var ganska improviserat. Alan hade tagit med sig bladet till en golfklubba s\u00e5 n\u00e4r vi var klara med allt v\u00e5rt arbete tog han fram klubbladet och skruvade fast det p\u00e5 ett uttj\u00e4nat instrument, slog n\u00e5gra svingar och tr\u00e4ffade till slut. Sj\u00e4lv l\u00e5nade jag en stav till ett instrument f\u00f6r att m\u00e4ta solvinden och anv\u00e4nde som ett spjut som jag kastade efter golfbollen. Det var hela olympiaden! Ett par slag med golfklubban och ett spjutkast. Jag kom n\u00e5gra decimeter l\u00e4ngre s\u00e5 jag \u00e4r den f\u00f6rste m\u00e5nm\u00e4staren!<\/p>\n
N\u00e4r vi skiljs \u00e5t \u00e4r det fr\u00e5gestund f\u00f6r inv\u00e5narna i Interlaken. M\u00e5nga kommer f\u00f6r att f\u00e5 prata med en riktig Apolloastronaut. Och givetvis f\u00e5r han den obligatoriska fr\u00e5gan om han verkligen varit p\u00e5 m\u00e5nen.
Det har han.<\/p>\n
Tre veckor innan Apollo 14 skulle lyfta fr\u00e5n jorden best\u00e4mde sig Ed Mitchell f\u00f6r att genomf\u00f6ra ett tankel\u00e4sningsexperiment ombord. Ett experiment som kom att v\u00e4cka stor uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r det v\u00e4l l\u00e4ckte ut till media genom en av deltagarna, den i Chicago boende svensken Olof J\u00f6nsson.<\/b><\/p>\n
Ed Mitchells tankel\u00e4sningsexperiment kom att hamna i all v\u00e4rldens medier. Men id\u00e9n till dem var rent personlig och hade Mitchell sj\u00e4lv f\u00e5tt best\u00e4mma skulle de aldrig ha kommit ut.<\/p>\n
– Jag genomf\u00f6rde f\u00f6rs\u00f6ken b\u00e5de p\u00e5 v\u00e4gen dit och p\u00e5 v\u00e4gen hem, ber\u00e4ttar Ed Mitchell. Tv\u00e5 vardera v\u00e4gen. De var inte planerade genom Nasa utan jag tog fram dem sj\u00e4lv med hj\u00e4lp av tv\u00e5 v\u00e4nner som var medicine doktorer, doktor Boyle och doktor Maxie, som var intresserade av telepati. Och vi best\u00e4mde att vi skulle g\u00f6ra ett f\u00f6rs\u00f6k. De rekryterade Jonsson och en annan medial person. <\/p>\n
Tv\u00e5 veckor f\u00f6re uppskjutningen talade Ed Mitchell med Olof J\u00f6nsson f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Tillsammans genomf\u00f6rde de ett antal f\u00f6rs\u00f6k \u00f6ver telefon. Mitchell p\u00e5 Cape Kennedy och J\u00f6nsson 2.000 kilometer d\u00e4rifr\u00e5n i Chicago. Till sin hj\u00e4lp hade de dom klassiska zenerkorten med symbolerna stj\u00e4rna, v\u00e5glinje, kors, kvadrat och cirkel. F\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket genomf\u00f6rdes p\u00e5 m\u00e5nf\u00e4rdens andra dag. Mitchell hade skrivit ned ett antal serier i sin loggbok, serier som han dragit redan p\u00e5 jorden eftersom han inte kunde ta med sig sj\u00e4lva kortleken ombord. Slumpvis valde han en serie och b\u00f6rjade ”s\u00e4nda” – stj\u00e4rna, kors, cirkel, stj\u00e4rna… Under 6-7 minuter s\u00e4nde han 25 symboler till mottagarna p\u00e5 jorden. P\u00e5 fj\u00e4rde dygnet hann Mitchell med en andra s\u00e4ndning, strax innan Apollo 14 gick in i bana runt m\u00e5nen. P\u00e5 v\u00e4gen hem skulle det bli ytterligare tv\u00e5.<\/p>\n
Resultaten sammanst\u00e4lldes<\/b>
– Efter\u00e5t skickade vi resultaten till parapsykologen J B Rhine och till en annan fr\u00e5n New York, Karlis Osis, f\u00f6r att kontrollera utfallet. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt fick vi tv\u00e5 oberoende kontroller. De sammanst\u00e4llde resultaten p\u00e5 tv\u00e5 s\u00e4tt. Dels som r\u00e5tr\u00e4ffar och dels med h\u00e4nsyn taget till att jag bara ”s\u00e4nde” fyra g\u00e5nger medan mottagarna p\u00e5 jorden r\u00e4knade med sex tillf\u00e4llen. Sedan korrigerade de f\u00f6r det faktum att vi f\u00f6rsenats fyrtio minuter vid uppskjutningen vilket mottagarna inte r\u00e4knat med. De l\u00e5g alltid fyrtio minuter f\u00f6re mig. S\u00e5 n\u00e4r vi korrigerade f\u00f6r dessa tv\u00e5 saker fick vi ett b\u00e4ttre resultat. R\u00e5tr\u00e4ffarna, utan korrigeringar, gav ett resultat som borde ha intr\u00e4ffat en g\u00e5ng p\u00e5 3.000 f\u00f6rs\u00f6k vilket \u00e4r j\u00e4kligt bra till att b\u00f6rja med men n\u00e4r vi korrigerade f\u00f6r de anomalier som mottagarna inte k\u00e4nde till blev resultatet ett p\u00e5 12.000. \u00c4nnu b\u00e4ttre.<\/p>\n
F\u00f6r en utomst\u00e5ende kan resultatet verka sv\u00e5rtolkat. P\u00e5 jorden hade Olof J\u00f6nsson uppfattat 150 tecken – trots att Mitchell bara hunnit s\u00e4nda 100. Journalisten Eugen Semitjov, som tr\u00e4ffade b\u00e5de Olof J\u00f6nsson och Ed Mitchell efter landningen och gick igenom samtliga s\u00e4ndningar med dem, konstaterade att de f\u00f6rberedande testerna p\u00e5 jorden givit en tr\u00e4ffprocent p\u00e5 omkring 30 medan de fr\u00e5n rymden visade 37,5. Om allt kunnat h\u00e4nf\u00f6ras till slumpen borde Olof J\u00f6nssons tr\u00e4ffar ha stannat p\u00e5 20 procent.<\/p>\n
Jag har f\u00f6rst\u00e5tt att du var mycket imponerad \u00f6ver hur Uri Geller presterade vid de experiment som du senare var med och arrangerade vid Stanford Research Institute (SRI)?<\/b>
– Det st\u00e4mmer. Han g\u00f6r vad han s\u00e4ger att han g\u00f6r. Jag blev sj\u00e4lv vittne till psykokinesi. Experimenten i laboratoriet var inte alls lika imponerande som det som h\u00e4nde utanf\u00f6r. Labb \u00e4r alltid en h\u00e4mmande milj\u00f6 f\u00f6r paranormala personer. Den n\u00f6dv\u00e4ndiga skeptiska attityden som r\u00e5der d\u00e4r h\u00e4mmar resultaten. Empatin mellan tv\u00e5 personer, den resonans som d\u00e5 uppst\u00e5r, \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r hur bra f\u00f6rs\u00f6ket ska fungera.<\/p>\n
Vad h\u00e4nde d\u00e5 n\u00e4r Geller hade l\u00e4mnat labbet?<\/b>
– L\u00e5t mig ta ett exempel. Vi h\u00f6ll p\u00e5 med en serie experiment vid Stanford och Uri var inte s\u00e5 n\u00f6jd eftersom han inte fick de resultat han ville beroende p\u00e5 den skepticism som r\u00e5dde i labbet. Uri klagade att han inte kunde utf\u00f6ra psykokinesi d\u00e4r s\u00e5 jag fr\u00e5gade om han kunde utf\u00f6ra teleportation. Jag hade ju l\u00e4mnat en Hassel-bladskamera p\u00e5 m\u00e5nen s\u00e5 jag fr\u00e5gade Uri om han kunde ta tillbaka kameran till jorden. Eftersom Nasa hade serienumret s\u00e5 skulle det vara en l\u00e4tt sak att kolla om det var r\u00e4tt kamera. N\u00e4r jag hade sagt det kunde jag n\u00e4stan se hur hans hj\u00e4rna arbetade med att f\u00e5 tillbaka kameran hit d\u00e4r vi satt runt ett bord p\u00e5 SRI:s caf\u00e9teria. Vi var v\u00e4l en tio personer och vi hade precis haft lunch och skulle g\u00e5 tillbaka till labbet d\u00e5 Uri, som satt intill mig, sa att han ville ha en glass till efterr\u00e4tt. Eftersom det var jag som betalade det hela s\u00e5 sa jag ”Okej, Uri, okej”. S\u00e5 servitrisen h\u00e4mtade en sk\u00e5l med glass. <\/p>\n
– Han tog n\u00e5gra skedar och b\u00f6rjade pl\u00f6tsligt skrika av sm\u00e4rta, tog sig \u00e5t munnen och plockade ut en bit glass ur munnen. N\u00e4r jag sk\u00f6ljde av den i mitt glas med vatten kom det fram n\u00e5got som liknade en jaktpil i miniatyr monterat \u00f6ver ett litet f\u00e5rhuvud. Jag tittade p\u00e5 den och h\u00f6ll upp f\u00f6rem\u00e5let och sa ”Mina herrar, det h\u00e4r ser ut som en del av en slipsn\u00e5l som jag hade en g\u00e5ng.” Den hade legat i ett smyckeskrin som jag f\u00f6rlorat f\u00f6r ungef\u00e4r ett \u00e5r sedan d\u00e5 jag pendlade mellan Houston och Cape Kennedy. Vi skrattade och matematikern b\u00f6rjade r\u00e4kna ut hur stor sannolikheten var f\u00f6r att n\u00e5got s\u00e5dant skulle h\u00e4nda; att en del av min penna skulle dyka upp i Uri Gellers glass medan vi h\u00f6ll p\u00e5 med psykokinesiexperiment.<\/p>\n
– Sedan gick vi tillbaka till labbet och jag befann mig i det inre laboratorierummet f\u00f6r att g\u00f6ra i ordning f\u00f6r eftermiddagens arbete medan de andra fortfarande stod utanf\u00f6r och pratade. D\u00e5 fick jag h\u00f6ra ”plink” fr\u00e5n golvet vid sidan av mig. Jag tittade ut genom d\u00f6rren f\u00f6r att se vad det var som h\u00e4nde bara f\u00f6r att f\u00e5 se hur Harold Puthoff b\u00f6jde sig ned f\u00f6r att plocka upp n\u00e5got fr\u00e5n golvet. ”Vad \u00e4r det h\u00e4r?”, sa han och gav det till mig och det visade sig vara ytterligare en del av samma slipsn\u00e5l. Till och med brottytan var den samma. Nu hade tv\u00e5 av Ed Mitchells saker dykt upp!<\/p>\n
– Jag och Puthoff gick in i labbet f\u00f6r att forts\u00e4tta f\u00f6rberedelserna. N\u00e4r vi stod d\u00e4r och jobbade fick jag se n\u00e5got blixtra till i \u00f6gonvr\u00e5n och falla ned p\u00e5 mattan. Den h\u00e4r g\u00e5ngen var det jag som b\u00f6jde mig ned f\u00f6r att plocka upp f\u00f6rem\u00e5let som verkade ha dykt upp n\u00e5gonstans i \u00f6gonh\u00f6jd innan det f\u00f6ll till golvet. N\u00e4r jag h\u00f6ll upp det s\u00e5 s\u00e5g jag att det liknade den slipsn\u00e5l med en p\u00e4rla p\u00e5 som jag f\u00e5tt av min bror i julklapp. Den kom fr\u00e5n samma smyckeskrin och s\u00e5g precis ut som den jag f\u00f6rlorat f\u00f6r ett \u00e5r sedan. <\/p>\n
Ring trycktes ihop<\/b>
– H\u00e4r stod vi med tre saker som jag hade f\u00f6rlorat men som alla dykt upp inom en timma. Teleportation. Det lustiga var att direkt efter detta s\u00e5 \u00e5terv\u00e4nde jag till Houston d\u00e4r jag tr\u00e4ffade Norbu Chen, en man som liksom Uri Geller kunde utf\u00f6ra m\u00e4rkliga saker. N\u00e4r jag ber\u00e4ttade f\u00f6r Chen vad jag varit med om sa han bara ”Uri Geller, ha!”, ”Psykokinesi, bah!” Sedan fr\u00e5gade han om jag ville se psykokinesi vilket jag ville. S\u00e5 han bad mig att ta av en tung guldring som jag f\u00e5tt av min far. ”H\u00e5ll den i handen”, sa han vilket jag gjorde. Och utan att r\u00f6ra mig s\u00e5 f\u00f6rde han sin ena hand \u00f6ver min knutna n\u00e4ve d\u00e4r ringen l\u00e5g flera g\u00e5nger innan han bad mig att \u00f6ppna den. Ringen var ihoptryckt och gick inte l\u00e4ngre att s\u00e4tta p\u00e5 sig! Jag bad honom inte att r\u00e4ta ut den igen.<\/p>\n
Ed Mitchell \u00e4r \u00f6vertygad om att teleportation och psykokinesi fungerar. Ocks\u00e5 p\u00e5 makroniv\u00e5. Men n\u00e4r vi sitter och pratar om detta s\u00e5 m\u00e4rks det tydligt hur han l\u00e4mnar sin analytiska f\u00f6rm\u00e5ga till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r den v\u00e4rldsbild han tycker sig se st\u00e4ndiga bevis p\u00e5. En v\u00e4rld d\u00e4r alla har samma inneboende krafter som dem han ser hos Uri Geller.<\/p>\n
N\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nt till Sverige l\u00e4ser jag hur Mitchell beskriver h\u00e4ndelsen p\u00e5 SRI i sin bok ”The way of the explorer”. Och \u00e4ven om detaljerna st\u00e4mmer s\u00e5 saknas en viktig s\u00e5dan. N\u00e4r det tredje f\u00f6rem\u00e5let dyker upp i labbet, den slipsn\u00e5l Ed Mitchell f\u00e5tt av sin bror, s\u00e4ger han till mig att han sett en blixt i \u00f6gonvr\u00e5n i samband med att n\u00e5len dyker upp. M\u00e4rkligt nog n\u00e4mner han inte denna ljusblixt i boken. N\u00e4r jag pressar honom p\u00e5 om han verkligen s\u00e5g en blixt sv\u00e4var han p\u00e5 m\u00e5let och talar ist\u00e4llet om att han s\u00e5g en glimt av n\u00e5got dyka upp i luften. Det g\u00e5r inte att komma ifr\u00e5n tanken att Uri Geller p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt kommit \u00f6ver Ed Mitchells f\u00f6rlorade smyckeskrin och n\u00e4r testerna i labbet inte gick s\u00e5 bra ville visa vilka krafter han trots allt hade genom en liten uppvisning utanf\u00f6r de annars kontrollerade f\u00f6rh\u00e5llandena. I vilket fall s\u00e5 \u00e4r det intressant att Ed Mitchell, utbildad vetenskapsman som han \u00e4r, aldrig reflekterar \u00f6ver denna m\u00f6jlighet. Vare sig i boken eller n\u00e4r vi tr\u00e4ffas.<\/p>\n
Men Uri Gellers p\u00e5st\u00e5ende att han har f\u00e5tt sina krafter av utomjordiska bes\u00f6kare verkar Ed Mitchell inte ta p\u00e5 lika stort allvar. ”Jag vet inte. Jag var inte med”, s\u00e4ger han och skrattar. ”Jag f\u00f6rnekar honom inte hans upplevelse men jag kan f\u00f6rneka hans tolkning av upplevelsen”. Vilket i klartext betyder att han \u00e4r tveksam till att det var s\u00e5 det gick till.<\/p>\n
I sitt hem i Florida f\u00f6rvarar han ett antal f\u00f6rem\u00e5l, bland annat n\u00e5gra skedar som barn ska ha b\u00f6jt genom psykokinesi och han erk\u00e4nner villigt att dessa f\u00f6rem\u00e5l, inklusive den f\u00f6rst\u00f6rda ringen och de teleporterade slipsn\u00e5larna, \u00e4r betydligt v\u00e4rdefullare f\u00f6r honom \u00e4n alla laboratorieexperiment. ”Men det \u00e4r inte riktig vetenskap”, konstaterar han.<\/p>\n