Efter en timmas fortsat<\/b>t dust med det sista tr\u00e4det s\u00e5 \u00e4r nu alla tre frukttr\u00e4den klippta efter konstens alla regler. S\u00e5 n\u00e4r vi var klara s\u00e5 ringde jag upp Tage Koski, mannen med slagrutan som jag skrev om i g\u00e5r, f\u00f6r att h\u00f6ra om han hade f\u00e5tt n\u00e5gra nya utslag n\u00e4r det g\u00e4ller den f\u00f6rsvunna tio\u00e5ringen. Nu finns det ju en bild ute p\u00e5 henne och det var ju det som Koski sa sig beh\u00f6va.<\/p>\n
– I dag har jag letat efter g\u00e4rningsmannen och f\u00e5tt utslag i trakten av Hudiksvall, sa han n\u00e4r jag ringde. <\/p>\n
Men flickan d\u00e5? undrade jag. Den skulle han b\u00f6rja titta efter nu p\u00e5 eftermiddagen. Vi kunde ju h\u00f6ras d\u00e5, sa han.<\/p>\n
N\u00e4r jag kom till jobbet n\u00e5gra timmar senare hade han ringt hit. Nu var beskedet att flickan fanns p\u00e5 en liten \u00e5terv\u00e4ndsv\u00e4g mitt emot flygplatsen i Ljusdal. Samtidigt sl\u00e4nger den gode Tage in en brasklapp om att det han s\u00e4ger nu kanske \u00e4nd\u00e5 inte \u00e4r helt korrekt. Ska bli sp\u00e4nnande att f\u00f6lja utvecklingen. <\/p>\n
P\u00e5 jobbet g\u00e5r <\/b> tillvaron inte allt f\u00f6r s\u00e4llan fr\u00e5n noll till hundra p\u00e5 n\u00e5gon sekund. Efter en ganska lugn inledning p\u00e5 kv\u00e4llen d\u00e4r jag skrev om OS-facklan och sekten i USA (igen) s\u00e5 fick vi veta att DN:s korrespondent i Afrika hade lyckats l\u00e4mna Zimbabwe och landat i Johannesburg. <\/p>\n
Jag fick i uppgift att ringa henne f\u00f6r att g\u00f6ra en intervju. Det visade sig att hon hade mycket att prata om s\u00e5 n\u00e4r vi var klara med varandra hade jag tjugo minuter p\u00e5 mig att skriva. Ni kan l\u00e4sa resultatet H\u00c4R.<\/a> Sedan skulle redigeraren jobba in den p\u00e5 sidan och den skickas vidare till tryckeriet i Akalla.<\/p>\n Det \u00e4r vid s\u00e5dana tillf\u00e4len som det inte finns allt f\u00f6r mycket tid f\u00f6r grubblerier.<\/p>\n