Efter sex timmars<\/b> st\u00e4rkande s\u00f6mn p\u00e5 en tunn madrass och en alldeles f\u00f6r liten kudde vankades det frukost i Per-\u00c5kes k\u00f6k. Leif och Olle sov ocks\u00e5 de traditionsenligt \u00f6ver och vid niotiden var vi uppe och hoppade. Kroppen k\u00e4ndes som om man hade fallit fr\u00e5n fyrtioandra v\u00e5ningen och sedan blivit \u00f6verk\u00f6rd av en \u00e5ngv\u00e4lt men n\u00e4r man v\u00e4l satt framf\u00f6r frukostbordet hade den v\u00e4rsta v\u00e4rken stillat sig n\u00e5got.<\/p>\n
Ingen rast och<\/b> ingen ro. Ett par timmar senare rullade jag och mamma mot J\u00f6nk\u00f6ping f\u00f6r att tr\u00e4ffa min morbror Nisse. De f\u00f6rsta milen s\u00f6der om Sk\u00f6vde skvallrade om att vinden hade n\u00e5tt stormstyrka p\u00e5 sina st\u00e4llen. Tjocka tr\u00e4d hade fallit \u00f6ver v\u00e4gen och f\u00e5tt s\u00e5gas i bitar f\u00f6r att bilarna \u00e5ter skulle komma fram.<\/p>\n
N\u00e4r vi v\u00e4l kom fram s\u00e5 hade Nisse piggat p\u00e5 sig. Vilket var alldeles utm\u00e4rkt eftersom det ocks\u00e5 var hans f\u00f6delsedag. Men han var svag och orkade inte g\u00e5 ur s\u00e4ngen men det gick bra att prata med honom och minnet var det inget fel p\u00e5. Mamma best\u00e4mde sig f\u00f6r att stanna n\u00e5gra dagar men efter att ha k\u00e4kat tillsammans med Majbritt och Clas och Anneli (japp, de heter ocks\u00e5 s\u00e5) s\u00e5 drog jag vidare genom regnet upp l\u00e4ngs V\u00e4ttern och hem.<\/p>\n
Som tur var var det handbolls-EM p\u00e5 radio som s\u00e4llskap och jag fick tiden att g\u00e5 med att lyssna p\u00e5 n\u00e4r Sverige krossade Slovakien. Vid 19.30-tiden k\u00f6rde jag in p\u00e5 uppfarten h\u00e4r hemma och nu hade musklerna h\u00e4mnats ordentligt p\u00e5 resten av kroppen f\u00f6r den behandling de utsattes f\u00f6r i g\u00e5r. Med viss m\u00f6da sl\u00e4pade jag mig ur bilen och in.<\/p>\n
![\"Bild\"](\"https:\/\/csblogg.ufo.se\/csblogg3\/wp-content\/uploads\/2009\/01\/gthemresa08.jpg\")