Blev ingen blogg i g\u00e5r men v\u00e4l en i dag. Har sett p\u00e5 ”Hot Shots” med barn och Anneli och den var ett hejdl\u00f6st drivande med ”Top Gun” och andra flygande hj\u00e4ltar. Men det \u00e4r inte det som har upptagit mina tankar under eftermiddagen (efter n\u00e5gra timmars arbete i tr\u00e4dg\u00e5rden, bevars).<\/p>\n
Under de senaste dagaran har jag b\u00f6rjat l\u00e4sa i den ny\u00f6versatta ”11 september-rapporten” (Prisma) d\u00e4r de officiella amerikanska slutsatserna och resultatet av unders\u00f6kningen kring vad som egentligen h\u00e4nde den11 september 2001 sammanfattas p\u00e5lite drygt 500 sidor. Det som griper tag i mig mest \u00e4r det som h\u00e4nde ombord p\u00e5 United Airlines flight 93. Det plan som aldrig n\u00e5dde sitt m\u00e5l.<\/p>\n
Planet lyfte fr\u00e5n Newark, New Jersey klockan 08.42. Ombord fanns tv\u00e5 tv\u00e5 piloter, fem flygv\u00e4rdinnor och 37 passagerare. Fyra av dessa var kapare.<\/p>\n
46 minuter efter start inledde kaparna sin attack mot cockpit. De bar r\u00f6da pannband och var utrsuade med knivar. Snabbt d\u00f6dade de en flygv\u00e4rdinna och tvingade passagerarna att samlas l\u00e4ngst bak i planet. D\u00e4refter lyckades de ocks\u00e5 d\u00f6da kaptenen och f\u00f6rste styrmannen och l\u00e5ste sedan in sig i cockpit. Sedan b\u00f6rjade f\u00e4rden mot Washington DC.<\/p>\n
Klockan 09.56 hade passagerarna best\u00e4mt sig. Flera av dem hade d\u00e5 hunnit ringa sina anh\u00f6riga och k\u00e4nde till att tre andra plan redan hade kraschat in i World Trade Centers b\u00e5da torn och Pentagon. Alla m\u00e5ste ha insett att deras \u00f6de skulle bli det samma om de inte agerade. En minut senare anf\u00f6ll de cockpit med de tillhyggen som fanns till buds, vilket inte kan ha varit s\u00e4rskilt m\u00e5nga.<\/p>\n
Inne i cockpiten kunde de fyra terroristerna h\u00f6ra hur passagerarna angrep d\u00f6rren och piloten, en man vid namn Jarrah, b\u00f6rjade vingla med planet f\u00f6r att kasta passagerarna \u00e5t sidan. Sedan h\u00f6jde och s\u00e4nkte han planets nos s\u00e5 kraftigt han kunde. Men inget hj\u00e4lpte. P\u00e5 bandinspelningen fr\u00e5n cockpit, som \u00f6verlevde kraschen, h\u00f6rs passagerarnas r\u00f6ster och slag mot d\u00f6rren och hur kaparna blir allt mer desperata. ”Ska vi g\u00f6ra slut p\u00e5 det h\u00e4r?” fr\u00e5gar en. Han anar att man inte kommer att lyckas. Men en annan vill v\u00e4nta. <\/p>\n
Till sist l\u00e4gger Jarrah Boeing 757:an p\u00e5 rygg och n\u00e5gon skriker ”Dra ner det! Dra ner det!” En annan ropar ”Allah \u00e4r den st\u00f6rste!” In till den absolut sista sekunden innan planet pl\u00f6jer ned i ett f\u00e4lt utanf\u00f6r Shanksville, Pennsylvania, h\u00f6rs passagerarnas kamp f\u00f6r att stoppa kaparna. Sedan \u00e4r allt tyst.<\/p>\n
M\u00e5let var Capitolium men dit n\u00e5dde kaparna aldrig. <\/p>\n
Det som h\u00e4nde den 11 september 2001 var fruktansv\u00e4rt och kom dessutom att starta ett krig mot Afghanistan och sedan Irak. President Bush s\u00e5g sin chans genom att godtyckligt peka ut m\u00e4n som Saddam Hussein som medskyldiga till angreppet mot USA. V\u00e4rlden blev en os\u00e4krare plats att leva p\u00e5. Och den 11 september, min pappas f\u00f6delsedag, blev aldrig riktigt lika rolig att fira igen.<\/p>\n