I december 2002 kom ett brev fr\u00e5n en viss Eric Ericson, adresserat till UFO-Sverige. Vi f\u00e5r ju en hel del brev och mejl s\u00e5 det var i och f\u00f6r sig inte mycket att hetsa upp sig f\u00f6r \u00e4ven om just det h\u00e4r verkade lite knepigt. S\u00e5 h\u00e4r skrev ”Eric Ericson”:
”Jag har m\u00e5nga djur som jag inte l\u00e4ngre vill ha. Vissa \u00e4r arga och dem kan man inte klappa. Ni kan ha djuren och titta p\u00e5. Jag kommer \u00f6ver och l\u00e4mnar \u00f6ver djuren 17 december klockan 14.00 f\u00f6r d\u00e5 \u00e4r jag i J\u00e4rf\u00e4lla av andra anledningar. Jag kan inte l\u00e4mna burarna, s\u00e5 det \u00e4r bra om ni har egna burar, i alla fall till dem (sic) arga djuren.”
Och s\u00e5 var det undertecknat.<\/p>\n
Som svar skrev jag:
Eric, Vi m\u00e5ste tacka nej till ditt erbjudande om djur med eller utan bur eftersom vi inte driver en zoologisk park utan en UFO-f\u00f6rening. Dessutom har vi inga burar.”<\/p>\n
Tanken var att den gode Eric skulle dra lite p\u00e5 smilgroparna om hans eget brev var en fejk eller att han skulle h\u00e5lla sig borta fr\u00e5n J\u00e4rf\u00e4lla om den gode Eric hade en skruv l\u00f6s.<\/p>\n
V\u00e5r lilla brevkonversation var d\u00e4rmed avslutat, n\u00e5gon Eric d\u00f6k givetvis aldrig upp men det hela hamnade i en bok med titeln ”Brev till samh\u00e4llet” och i dag kom ett team fr\u00e5n Sveriges Television hit f\u00f6r att g\u00f6ra ett teveprogram om det hela. Vi satt nere i biblioteket och pratade om Ericson och hans djur, om UFO-Sverige och varf\u00f6r man svarar p\u00e5 brev. Sedan for teamet vidare till Sundbyberg och Lule\u00e5 och gud vet vart f\u00f6r att prata med andra brevsvarare. Det hela kommer i teve vad det lider.<\/p>\n
Annars tillbringade jag en trevlig f\u00f6rmiddag med en journalist fr\u00e5n en ny tidskrift som ska skriva om folk som brinner f\u00f6r ett intresse. Och det kan jag v\u00e4l knappast d\u00f6lja att jag g\u00f6r. Tidskrfiten ska distribueras som bilaga till en morgontidning och en aff\u00e4rstidning vilket ger den stor spridning. <\/p>\n
Att brinna f\u00f6r ett intresse, att \u00f6ver huvud taget ha ett intresse, \u00e4r n\u00e5got som fyller livet med gl\u00e4dje. Alla borde ha n\u00e5got vid sidan av familj och jobb och teve. Sverige har en fantastisk folkr\u00f6relsetradition som s\u00e5 sakteliga b\u00f6rjar f\u00f6rsvinna medan de kommersiella intressena allt mer tar \u00f6ver v\u00e5rt livsutrymme. Nej, tacka vet jag scouter, ornitologer och ufologer! Det \u00e4r n\u00e5got handfast och rej\u00e4lt \u00f6ver oss! Och tr\u00e5kigt, det har vi s\u00e4llan.<\/p>\n