Torsdagskv\u00e4llens meteorskur, perseiderna, blev en h\u00e4ftig upplevelse. Jag och mina tv\u00e5 pojkar Niklas och Markus \u00e5kte ut till Gj\u00f6rvelns slott d\u00e4r vi kl\u00e4ttrade upp p\u00e5 skidbackens h\u00f6gsta topp med utsikt \u00e5t alla h\u00e5ll. D\u00e4r stod vi sedan mellan 22.30 och midnatt med kameran i h\u00f6gsta hugg.<\/p>\n
Molnen var lite besv\u00e4rliga i b\u00f6rjan men sj\u00f6nk allt l\u00e4ngre ned mot horisonten ju m\u00f6rkare det blev och snart s\u00e5g vi de f\u00f6rsta snabba meteorerna komma svischande fr\u00e5n omr\u00e5det mellan Perseus och Cassiopeia. Sjutton stycken blev det till slut och n\u00e5gra av dem var verkliga r\u00f6kare, ljusstarka och med ordentliga svansar efter sig.<\/p>\n
Den allra v\u00e4rsta kom klockan 23.23 och gav ifr\u00e5n sig ett ljus som placerade den bland de tio starkaste jag har sett. Meteoren d\u00f6g ned genom Andromeda mot Triangeln f\u00f6r att slockna. Kvar l\u00e5g en svans av r\u00f6k i n\u00e4stan en minut och vi tre stod d\u00e4r gapande.<\/p>\n
Det \u00e4r n\u00e5got visst med att st\u00e5 p\u00e5 meteorspaning. Jag har gjort det sedan jag var liten grabb d\u00e5 jag st\u00e4llde mig i timmar p\u00e5 mammas och pappas bakg\u00e5rd i Mariestad f\u00f6r att spana ut mot rymden. Alltid med en kikare eller teleskop till hands. Men det var trots allt det man s\u00e5g f\u00f6r blotta \u00f6gat som var h\u00e4ftigast.<\/p>\n
I b\u00f6rjan av 70-talet l\u00e5g vi, mina kamrater och jag, p\u00e5 taket till ett garage i R\u00e5dmannen i Mariestad och spanade efter satelliter. Gl\u00f6mmer aldrig n\u00e4r vi s\u00e5g den f\u00f6rsta roterande satelliten som fr\u00e5n att ha lyst mot oss pl\u00f6tsligt f\u00f6rsvann d\u00e5 den v\u00e4nde en del mot solen som inte var reflekterande. Vi fattade inget! Hur kunde en satellit bara f\u00f6rsvinna – och sedan dyka upp igen?<\/p>\n
Rymden har en kraft och en fascinationsfaktor som jag fortfarande k\u00e4nner starkt och som jag \u00e4r glad att mina barn ocks\u00e5 kan k\u00e4nna. Att st\u00e5 under en stj\u00e4rnklar himmel och se en lysande strimma passera likt en laserstr\u00e5le mellan stj\u00e4rnorna \u00e4r fortfarande lika h\u00e4ftigt som det var f\u00f6r trettio \u00e5r sedan.<\/p>\n
S\u00e5 passa p\u00e5 att g\u00e5 ut och titta i kv\u00e4ll. F\u00f6r d\u00e5 kommer perseiderna tillbaka. Ett sk\u00e5despel som \u00e4r alldeles gratis och som aldrig \u00e4r sig likt fr\u00e5n det ena \u00e5ret till det andra.<\/p>\n