![\"annelitrasig09\"](\"https:\/\/csblogg.ufo.se\/csblogg3\/wp-content\/uploads\/2009\/02\/annelitrasig09.jpg\" "\\"annelitrasig09\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Har haft en trevlig kv\u00e4ll<\/strong> hos Andrea H tillsammans med Anneli (som ni faktiskt kan se p\u00e5 bilden h\u00e4r ovan). Andrea, som f\u00f6rutom att hon jobbar p\u00e5 DN ocks\u00e5 \u00e4r medlem i UFO-Sverige och jobbar med Rapport-Nytt, fyllde j\u00e4mna \u00e5r och hade fyllt sin l\u00e4genhet p\u00e5 S\u00f6der till sista plats. Massor av gott att \u00e4ta och trevliga m\u00e4nniskor att mingla med.<\/p>\n Pratade ufo och polis med Kaj och m\u00e4nsklig varseblivning och allehanda sv\u00e5rf\u00f6rklarat med Roger. B\u00e5da samtalen v\u00e4l v\u00e4rda festresan bara det. Tur att jag inte fotograferade dem, de hade s\u00e4kert inte blivit glada \u00f6ver att f\u00e5 se sig i rosa. Ja, bilden ovan har en del i \u00f6vrigt att \u00f6nska. Sanningen \u00e4r att min gamla digitala festkamera nu har dragit sista sucken. Jag trodde faktiskt att det bara var displayen som hade kroknat, f\u00f6r d\u00e4r s\u00e5g bilden verkligen ut som den g\u00f6r ovan, men innerst inne hoppades jag att sj\u00e4lva chipet hade \u00f6verlevt och att fotona trots allt skulle visa sig okej. Icke s\u00e5 och nu vilar Canon-kameran sin sista vila i en r\u00f6d \u00e5tervinningsl\u00e5da i k\u00e4llaren.\u00a0<\/p>\n Men, som sagt,<\/strong> det var himla trevligt och inte minst samtalet med Roger gav mycket att fundera \u00f6ver. Roger har tidigare varit sk\u00e5despelare men jobbar nu som mentor och coach \u00e5t elever p\u00e5 en skola i Stockholm. N\u00e5got som han passar bra till. Vi pratade en del om kontakter m\u00e4nniskor emellan men jag och Anneli undrade givetvis ocks\u00e5 hur sk\u00e5despelare kan h\u00e5lla hela sin roll i huvudet, ord f\u00f6r ord. Roger menade att det var det minsta problemet och inget som han funderade s\u00e5 mycket p\u00e5. Det fanns hela tiden saker att h\u00e4nga upp orden p\u00e5 menade han. Sj\u00e4lv kan jag bara med en rysning minnas hur jag stod p\u00e5 scenen p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rdsskolan i Mariestad, antagligen i femman, och stammande f\u00f6rs\u00f6kte klara av de f\u00e5 rader jag hade att kl\u00e4cka ur mig. En rad minns jag \u00e4n: ”Kan jag f\u00e5 lite mer av det r\u00f6da”.<\/p>\n Nu blev det inget r\u00f6tt hos Andrea utan mest brunt. Jag k\u00f6rde och h\u00f6ll mig till Pepsi. Den goda buff\u00e9n och fantastiska t\u00e5rtan gjorde dock att jag gl\u00f6mde allt s\u00e5dant.\u00a0<\/p>\n Hemma har barnen<\/strong> \u00f6verlevt kv\u00e4llen p\u00e5 egen hand. De fick pengar och gick till Lilla R\u00f6tt och k\u00f6pte sig kebab. Sedan blev det teve och dataspel f\u00f6r hela slanten. Surprise!<\/p>\n N\u00e5v\u00e4l, Markus jobbade med sin l\u00e4xa i f\u00f6rmiddags och Niklas l\u00e4ste i sin bok ”About a boy” av Nick Hornby. S\u00e5 de \u00a0har jobbat p\u00e5 bra. Sj\u00e4lv skrev jag p\u00e5 ett kapitel till boken medan Anneli snurrade runt p\u00e5 Ikea och andra butiker i Barkarby tillsammans med Ylva. Nu ska vi koja snart, men f\u00f6rst ska jag dricka en kall pilsner i godan ro. Lite har jag ju att ta igen trots all Pepsi.<\/p>\n<\/div>\n