Guiden har kallat detta för en av de stora höjdpunkterna på resan, Inti Raymi. Solfesten får hela Cuzco på fötter och vi ska vara med och titta. Det blir dans och tal men framför allt folkfest och färgprakt. Vi följer inkans vandring från Soltemplet till Stora torget och vidare till den enorma tempelruin, Sachsayhuaman, som ligger strax utanför staden.

För att se på allt detta räcker det faktiskt med att vi samlas utanför hotellingången så sent som 08.30 så vi fick ännu en sovmorgon och kunde i lugn och ro njuta av frukosten där jag satsade på pannkakorna. Kilade också ut och fyllde på vattenförrådet från en kille som just höll på att slå upp sitt stånd utanför.

Eftersom första delen av Solfesten inleddes bara hundra meter från vårt hotell ställde vi oss där för att titta. Det var ett myller av folk på gatorna och Cuzcobor blandades med turister på ett härligt sätt. Några ur vår grupp försvann med en ny guide eftersom de hade betalt extra för en sittplats när firandets tredje och avslutande del skulle genomföras vid Sachsayhuaman ett par timmar senare.

Den första delen var lite svår att se eftersom den till stora delar ägde rum i en sänka framför oss och det inte gick att komma fram till kanten för att spana ned.

Största behållningen var när vi följde med Alex till torget där del två av Solfesten skulle ta vid och han hade ordnat plats på taket till restaurang Plaza grill där vi hade perfekt utsikt över allt som utspelade sig samtidigt som vi kunde äta mackor och dricka öl som en kypare bar upp. Som om det inte räckte med det så fanns där en riktigt bra toalett.

Från taket kunde jag, Niklas, Markus, Carl-Anton, Alex och två svenskar till njuta av skådespelet från första parkett. Kan inte tänka mig att någon hade bättre platser för att se det fantastiska skådespelet som pågick säkert 90 minuter.

När Solfestens hundratals artister dansade vidare upp mot Sachsayhuaman där den tredje och sista delen skulle utspela sig gick Carl-Anton och Markus med Alex tillbaka in mot hotellet medan jag, Niklas och de två andra svenskarna och vår guide Luis Clori Martinez tog sikte på Sachsayhuaman som ligger ett par kilometer upp på berget – något vi var långt ifrån ensamma om att göra.

Kön av människor ringlade tjock upp längs de vägar som leder till ruinerna men efter lite seghetskänning i början, då vi går i trappor, så rullar det på och benen känns lättare. Höjden gör sig påmind!

Det är givetvis fullt överallt när vi kommer fram och trängseln på det berg som vi siktat in oss på är fullständigt vansinnig. Solen gassar och vi blir stående i sluttningen utan att kunna göra många rörelser. Ibland kommer några breda men låga inkaättlingar likt vandrande stridsvagnshinder och försöker ta sig fram till bättre platser. Man kan förstå dem. Där nere där de befinner sig kan de inte så mycket.

Givetvis är föreställningen enligt god peruansk tradition försenad så efter att ha väntat en timma med åtskilliga påfyllningar av solkyddsfaktorn så får vi vänta ytterligare 45 minuter innan skådespelarna börjar strömma ut över gräset fån Sachsayhuamans ruiner.

De som inte sätter sig ned blir först utsatta för de bakomvarandes vädjanden, sedan ilskna uppmaningar och till slut ett bombardemang av tomma plastflaskor, skräppåsar och annat löst. Ibland regnar det skurar mot särskilt illa sedda ståenden. Märkligt nog klarar jag mig.

Niklas ger upp efter 90 minuter och går ned till Cuzco och strax efter ger sig också de två andra svenskarna av. Luis stannar dock var vilket jag är tacksam för. Det är roligt att se de färgglada kläderna på artisterna när de kommer hit men till slut har även jag fått nog och går tillbaka med Luis. Vi pratar jobb, intressen och ufo och det blir en trevlig vandring ned mot staden igen.

När festen är slut är det bara att konstatera att vi minns mer av allt bråk, trängsel och gassande sol än av inkans vandring framför oss. Men vackert var det och färggrant som det mesta här i Cuzco.

På kvällen blev det buss till restaurang Don Antonio. Där uppträdde Nuturunjas som plötsligt gjorde flöjt till något som gick att lyssna på. Och över huvud taget är det hög klass på underhållningen med skickliga dansare den här kvällen.

Maten är okej, det är buffé, och efterrätterna mycket bra. Men, som sagt, det är artisterna som jag kommer att minnas och jag hade turen att träffa sångaren i flöjtbandet på toa efteråt så jag fick chansen att berömma honom och hans band.

Max Magnus och Elin blir båda uppdragna på scenen i ett av numren där det gäller att undvika att artisten ska sätta eld på en vit tygsvans som de båda fått fastsatta baktill samtidigt som de ska tända på dansarnas lappar. Elin får sin lapp tänd utan att hon märker det och får snabbt dyka ned på golvet för att släcka den när dansaren påpekar att det faktiskt brinner. Kul för oss andra och duktigt dansat av Max Magnus och Elin.

Framåt 22 går vi ut till bussen men det bär sig inte bättre än att jag och fyra-fem andra kliver in i en annan buss som råkar stå där och först när en av de övriga påpekar att det inte är vår hoppar vi lite snopna ur.

Innan vi lägger oss följer Alex med mig till en uttagsautomat eftersom pengarna åter håller på att ta s. Katten vet vart de tar vägen. Jag och Anneli, som åkt hem i taxi en halvtimma före oss andra, går in på pojkarnas rum en stund innan vi drar oss tillbaka till våra egna sängar.

Nu är klockan snart 23.30 och det känns att jag fått för lite sömn. Men dagen har varit trevlig om ej utan problem och det är först nu som ögonen håller på att tynga ögonlocken.

Här hade vi en fin utsikt över torget.

Det var minst sagt trång om saligheten på Sachsayhuaman.

Marsvin serveras.

Giftig drink serverad till Max Magnus.