Den här dagen började vid midnatt och slutade i säng 04.00 i en första vända och sedan började den om vid 08 när klockan ringde. Om ni är med.

För när det efter midnatt stod klart att Italien vunnit Eurovision och Tusse kommit på plats 14 var det bara att snabbskriva en text som skulle ut på nätet. Chatten fick jag lämna åt Hanna och sedan även hon åt andra på redaktionen så att vi kunde leverera texter.

Som vanligt var det sedan dags att börja vänta på att få träffa den svenske deltagaren, alltså Tusse i det här fallet. Så där stod vi hela den lilla svenska presskåren med Aftonbladet, TT, Expressen, TV4 och jag medan vi hörde Italien hyllas på andra sidan väggen.

Medan jag stod där uppdaterade jag min text, rättade till skavanker och gjorde den mer läsbar för jag hade en del tid på mig. Några meter bort tokhyllade grekiska fans sin artist som stod där utan munskydd (liksom de flesta fans och reportrar) och var glad.

DN är ju inte först i kön när det gäller sena nattintervjuer i sådana här sammanhang. Alla med en filmkamera går före. Så när det var min tur va klockan 01.45 och jag kunde gå in i intervjurummet för att träffa Tusse.

Även jag hade förberett för att filma så jag spritade mikrofonen, gav den till Tusse och körde igång. Killen var glad som om han vunnit och stolt över att ha gjort sitt bästa framträdande just i kväll. Vi pratade på i fem minuter och jag passade också på att ta stillbilder, som den ovan.

När allt var klart och vi skrattat en del upptäckte Tusse att mikrofonsladden ramlat ur och hängde löst rakt ned mot golvet! Nu visade det sig inte vara något problem eftersom ljudet gått in bra i telefonen, något vi kunde kolla när jag spelade upp klippet.

Sedan var det tack och hej. Full fart iväg till mitt bord och så började jag lyssna och skriva om min text som efter tjugo minuter var ute i sitt nya skick och filkmen jag tagit var skickad med Sprend. Då var det nästan bara jag kvar i hela det stora pressrummet. Men när jag hade satt punkt passerade Jessica och Sofia från TT och när de såg mig blev jag erbjuden att åka i deras hyrbil tillbaka till hotellet. Det tackade jag inte nej till.

Det var skönt att komma ut i friska luften och givetvis hade det regnat under kvällen. Men nu var det i alla fall hyfsat väder. På vägen tillbaka kom vi överens om att jag kunde få åka med dem till Schiphol också så nu slapp jag åka tåg.

På vägen genom lobbyn passerade jag ett gäng slokörade norrmän (det gick sämre för dem än för Sverige) innan jag tog hissen upp till rum 280 och kunde lägga munskyddet på skrivbordet och sätta mig och ladda in bilder från kameran. Loggade in på DN:s produktionsserver och lade in en bild i texten och fixade till ingressen.

Sedan blev det sängen och då var klockan 03.30 men jag tror inte att jag somnade förrän en bra bit efter 04. Sedan ringde klockan och den visade 08. Det var då dagen började om.

I dag fanns det pannkakor till frukost också plus det vanliga så det kändes lite lyxigt. Efter att ha ätit ringde jag jobbet och stämde av, åt klart och plitade på bloggen.

Klockan 10 blev det bil till Schiphol med Jessica och Sofia på TT och resan gick snabbt och smärtfritt i ett regnigt Nederländerna. Däremot krånglade saker till sig när vi väl kom fram eftersom vi möttes av en stor skylt där inkörningen till hyrbilsåterlämningen var stängd! Och det var fler än vi som tvingades krångelvända där.

Det var bara att köra ut igen och försöka hitta en annan infart vilket inte var så enkelt. Till slut sa jag till Jessica, som satt vid ratten att köra in där det stod en del taxibilar så att jag kunde fråga någon av dem. Där fick jag rådet, och en vägbeskrivning, att gå in i avgångshallen och prata med Hertz så jag rusade dit i regnet.

Bakom disken satt en trevlig dam som kunde berätta att ja, infarten var stängd, men det skulle också finnas en skylt som visade att man istället skulle köra en annan väg över en gräsmatta för att ta sig dit. Så ut igen och tillbaka.

Och se! Det fanns en mindre skylt som var mycket svår att se som visade vägen till vänster över gräsmattan där det lagts stora järnplåtar som mest liknade ett slags stridsvagnshinder och efter ett ha kört 200 meter på dem kunde vi komma in i p-huset och kunde lämna tillbaka bilen.

Skönt att vi var ute i tid!

Det visade sig att vi alla hade ett slags priobiljetter så vi kunde gå före i en del köer vilket var bra. Men när vi skulle lämna in vårt bagage så blev vi behandlade lite olika. Min incheckare frågade efter såväl covidtest (som jag visade i telefonen) och hälsointyg (som jag som tur var hade kvar på papper) medan Jessica och Sofia slapp kontroll.

Men allt gick i alla fall bra och vi kunde kika runt i affärer en stund innan planet till Stockholm skulle gå. Tjejerna funderade på att köpa tulpanlökar men det blev lite annat istället.

Det blev en enkel lunch på ett fik som hette HMS Host vid gate B16 där jag äntligen fick chansen att köpa en riktigt smarrig korv med pommes och bröd plus surkål och lite annat smaskens. Det har inte blivit några varma luncher under veckan så det här var bra. Har helt enkelt inte hunnit med den saken.

Till slut var det dags att gå ombord på planet till Stockholm där också hela den svenska delegationen åkte med. Vi var många som var ganska trötta och när jag pratade med Tusse efter att vi gått av på Arlanda berättade han att det bara blivit tre timmars sömn i natt. Ungefär som för mig alltså.

Tusse är en trevlig kille som nu ser fram emot sommaren och att vara lite ledig. Det är han väl värd.

Efter att ha plockat upp bagaget passade jag, Jessica och Sofia på att ta ett covid-test, ett självtest som fanns på plats bredvid bagagebandet. Det blev tops upp i näsan och i svaljet och sedan spotta i en kopp där topsen också skulle i. Men sedan skildes våra vägar och jag tog en taxi hem.

Pratade med Anders Liljegren om en del AFU-frågor som är akuta på vägen in. Anders ska börja på årsredovisningen snart och den tar sin tid att göra.

Skönt att komma hem som vanligt! Anneli och Markus var hemma och efter att jag packat upp och startat en tvättmaskin blev det kvällsmat. Men först tog jag bilen till Coop och hämtade ut ett stort paket från Ole i Oslo.

Och paketet var en formlig Pandoras box! Där fanns en Tintinbok, Frank Zappa-skivor och frimärken med rymdmotiv och även svenska. Ett mycket gammalt brev från Mariestad från tiden innan det fanns frimärken till och med. Fantastiskt kul! Det här kommer att hålla mig sysselsatt några timmar.

Det är inte bara saker som packas upp efter en resa, datorerna ska tömmas och material sorteras liksom bilder. Det hann jag bara delvis med. Jag och Anneli softade en stund framför teven och tittade på första avsnittet i den sjätte säsongen av ”Line of duty” som vi aldrig följt men tänkte ge en chans.

Stoppade också en tvättmaskin full eftersom det är lite ont om skjortor.

Sedan blev det i säng vid 23.30.