Efter frukost och lite packning körde Anneli mig till Arlanda och flyget till Oslo. Själv fortsatte hon till Uppsala för att hälsa på en sjuk kamrat. Det hade snöat en del under natten och var lite moddigt på vägen men det var egentligen inga problem att köra.

För min del blev det en lång förmiddag på Arlanda. Först fungerade inte den automatiska apparaten för att få taggen till mitt bagage som skulle checkas in så jag fick köa (tillsammans med många andra) för att få iväg väskan.

Sedan var det bara att börja köa till säkerhetskontrollen som var hur lång som helst. Av någon outgrundlig anledning var bara tre av säkert 15 säkerhetsstationer öppna så det var bara att vänta.

När jag väl kom fram och till slut fick se min väska åka in i röntgenapparaten var det dags att vänta igen. På att den skulle komma fram. Och det gjorde den. För att styras om till manuell kontroll. Där fick jag veta att väskan tydligen inte hade fastnat på någon bild (troligen för att en nackkudde lagt sig under den och den kom ut på tvären). Så den bars bort och fick ta en ny tur.

Den här gången verkar allt ha fungerat och väskan styrdes direkt till mig.

Det blev en lugn resa till Gardermoen där jag hann läsa en bra bit i Marcus Wandts bok som visade sig riktigt bra. Den blir lätt att fortsätta läsa. Trots att jag satt nästan längst bak kom jag av nästan först då den bakre utgången öppnades och jag var först nere vid bandet för bagaget.

Sedan blev det flygbuss FB5 in mot Oslo där Ole Brænne väntade vid Ulvenkrysset och tillsammans gick vi till hans lägenhet. Där blev vi kvar någon timme innan vi gjorde en resa genom Oslo med hjälp av linje 100, 37 och 30 till Norsk Parapsykologisk Selskap på Fredriksborgveien 18, i Bygdøy där jag skulle hålla föredrag klockan 19.

På restaurangen Hjemme hos svigers intill väntade sällskapets ordförande Jon Mannsåker, Mats Randmæl och Jan Ove Storbakk och så åt vi en trevlig måltid medan vi pratade om våra gemensamma intressen. Jag skulle ju ha varit här och pratat för ett år sedan men fick ställa in när jag skulle till USA och filma med Felix.

Men nu blev det av och lokalen fylldes till sista plats, 50 personer kom för att lyssna på mitt dryga timmen långa föredrag om ufo och AFU. Föredraget blev mycket uppskattat och efter fika var det frågestund så det skulle dröja till 21.30 innan vi var klara och fick skjuts hem till Ole av Jon. En guidad tur genom Oslo men vi slapp alla bussbytena.

I en paus kom det fram många somville berätta om sina egna upplevelser för mig. En ung man beskrev hur han vaknat av att en varelse med stort huvud stått intill honom vid sängen och sedan utfört något som kändes som en operation på hans ena ben. När varelsen försvann hade gardinerna rört sig kraftigt och en stor taklampa börjat svänga.

En kvinna beskrev hur ett ljusklot dykt upp och verkade bete sig intelligent och en äldre man återgav en andrahandsberättelse om hur en i dag avliden person kört bil på dagen och sett en andra sol framför sig. När han stannade och tittade upp hängde ett ”jättelikt rymdskepp” över honom som när det försvann orsakade ett slags sug som krossade bilens framruta och kastade honom själv till golvet.

En annan kvinna berättade att flera personer i trakten av Arendal sett små grå män med mössor men att de inte ville prata om det offentligt. Kanske borde UFO-Norge åka dit och knacka dörr.

Det var fler som ville berätta och många köpte av böckerna jag tagit med. Vi hade ordnat så att den som ville kunde vippsa (Norge swish) till Ole via en QR-kod för att göra det enkelt.

Innan vi åkte hem köpte jag också en bok med titeln ”Fra Platon til Snåsamannen til Åndenes makt” av författaren själv, Odd Skarstad, som tar upp en serie paranormala fenomen. Kostade bara 100 norska och jag tyckte att den passade bra i AFU:s samlingar. Odd skrev en dedikation från sig själv och ”m. fl.” eftersom han ansåg att boken var skriven med hjälp av diverse avlidnas andar.

Tillbaka hos Ole satte vi oss i soffan och slötittade på Jurassic Park III, åt en pizza med kall cola och drack ett glas vin… Vilket inte var så enkelt skulle det visa sig. Visst, Ole hade faktiskt en flaska vin – men ingen korkskruv. Han försökte messa en kompis som tydligen sov och inte svarade, var ute i hallen för att ringa på hos en granne. Tror inte att han gjorde det till slut, vilket nog var bra eftersom klockan var 23.

Så vad gör man? Plockar fram en skruvmejsel och en hammare och slår ned korken i flaskan. Vilket funkade perfekt. Förutom att det blev en mindre gejsereffekt och sprutade rödvin över hela mig och halva köket. Så nu har skjortan gått en vända i tvättmaskinen och den lär väl vara klar till dess att jag ska åka hem i morgon.

En lång dag tog slut 00.45 och för mig var det bara att ta plats i den alldeles för korta och smala soffan.