Just nu skriver många tidningar, bland annat Ny Teknik, om ett minst sagt dubiöst dokument som återfinns i CIA:s samlingar. Där påstås att en grupp sovjetiska soldater skulle ha förvandlats till sten av ett antal ”utomjordingar” sedan man skjutit ned deras farkost med en missil.

Men källan är minst sagt tveksam. Dokumentet är ett enda långt citat från tidningen Ternopil Vetjirnyj (från den 27 mars 1993) vilket betyder ”Kvälls-Ternopil” (alltså en kvällstidning som gavs ut i staden Ternopil), och händelsen påstås ha inträffat någonstans i Sibirien.

Artikeln citerar ett påstått KGB-dokument som säger att ett ”lågt flygande rymdskepp” setts och av någon outgrundlig anledning skulle militären skjutit mot farkosten med en missil och fått farkosten att störta.

Ur det kraschade rymdskeppet kom då fem korta varelser med stora mörka ögon.

Varelserna ska sedan ha smält samman till en enda sfär som efter att ha vuxit exploderat och förvandlat 23 av soldaterna till stenstoder.

Två soldater ska ha överlevt och det är enligt uppgift de som har berättat historien.

Historien är givetvis totalt tagen ur luften. Källan en ukrainsk tidskrift (Ukraina var då inte längre en del av Sovjet) och inte ett KGB-dokument. Att ett sådant dokument skulle finnas är bara ett påstående som tidningen publicerar. Att CIA summerar sådana uppgifter är inte konstigt eftersom man bevakade allt som den ryska försvarsmakten gjorde. Bara för att något återfinns i CIA:s arkiv betyder det inte att det är sant. Ni kan läsa dokumentet här.

Artikeln, och CIA-dokumentet, har heller aldrig varit hemligstämplat. Och tidningen som publicerade den ansåg den inte ens viktig nog att publiceras på förstasidan. Inte nog med det. Som källa anger Ternopil Vetjirnyj dessutom sensationstidningen Weekly World News (inte KGB) vars artiklar ofta var påhittade. Ni kan själva bedöma hur seriös ”källan” verkar vara genom bilden här ovan.

Varför detta tas upp just nu är en gåta, kanske för att CNN nämner det. Men dokumentet blev offentligt redan i maj 2000.

För egen del blev det frukost hemma hos Claes och Åsa i Örebro i morse och vid 09 ringde en företagare från Norrköping som jag bestämt att prata med. Vi hade ett långt och bra samtal om hur han skulle kunna hjälpa AFU med några saker. Över huvud taget börjar många goda krafter samlas kring arkivet just nu och det ser väldigt hoppfullt ut inför framtiden. Vi bestämde i alla fall att träffas på eftermiddagen den 23 april.

Sedan körde vi hem men via Semic för att jag skulle hämta några böcker som Cilla lagt fram åt mig där. Det var tomt och tömt och väldigt ödsligt! Sedan Bonniers valt att slakta Semic så är det många som oroas över sin framtid där.

Jag och Anneli pratade en stund med en av de få som är kvar, Therese, och fick ett gäng pärmar som skulle kastas bort men som jag kommer att behöva när jag jobbar med Ebbe Schöns samlingar.

Väl hemma på riktigt blev det lunch och sedan satt jag vid datorn och jobbade med en projekt som jag tyvärr inte kan gå ut med just nu. Men det är uforelaterat.

Jag och Anneli gjorde också en storstilad i sats i garaget för att få ut verandamöblerna. De stod nämligen längst in bakom drivor av bokkassar, tomma kassar och lådor med böcker. Till slut hade jag röjt och Anneli stoppat kassar i kassar och så kunde vi bära ut det hela.

Under dagen fick jag två förfrågningar om föredrag. Ett här i Stockholm och ett på Torsö utanför Mariestad. Det på Torsö verkar roligt eftersom det är mina hemtrakter och den plats där min mamma föddes och växte upp. Det i Stockholm skulle bli för en utländsk grupp och på engelska.

När Anneli kom hem från italienskan brassade jag hamburgare och så åt vi en sen middag klockan 22. Men 23.30 var jag klar med det mesta och hoppade i säng jag med.