Författararkiv: Clas Svahn

11 timmars färd mot Los Angeles


I dag har jag så äntligen packat mina väskor och efter lunch bär det av mot Los Angeles. Kommer att vara där ensam till en början men på måndag ansluter Peo Wärring och Anneli Sarre från UFO-Sverige och nästa helg håller jag föredrag om AFU och spökraketerna på amerikanska MUFON:s 50-årskonferens där jag är en av talarna.

Fram till dess kommer jag, Peo och Anneli att hitta på lite olika saker i LA med omgivningar.

Min egen Anneli får ju stanna hemma med sin läkande hälsena. Hon skulle ju ha åkt med men så blir det ju inte. Tråkigt eftersom vi skulle ha haft semester tillsammans. Jag längtar faktiskt redan hem trots att jag inte ens har åkt ännu när jag skriver detta. Men som tur är får hon sällskap av sin mamma Raili och givetvis av Markus under tiden. Det känns bra.

Klockan 14 lyfter planet! Jag kommer att skriva bloggen varje dag från LA. Så det kommer mera!

/…/

På Arlanda, dit Niklas körde mig, gick allt snabbt och utan problem. Men planet kom iväg lite sent. Vilket inte spelade någon större roll egentligen. Så vad gör man 11 timmar ombord på Norwegians flight till LA? Jo, jag läste boken The president is missing” av Bill Clinton och James Patterson som visade sig vara en bladvändare.

Pratade med min radkamrat som var norrman och som hörde fel på att jag hade varit i LA 1980 och tyckte jag sa att jag varit där 98 gånger. Orkade aldrig korrigera honom. Han verkade imponerad.

Väl framme hade klockan blivit 16 lokal tid, alltså hade vi bara flugit i två timmar! Men också väntan innan vi fick gå av blev lång och vi satt i planet i en halvtimma innan de fick fram några bussar så att vi kunde bli körda över hela flygplatsen för att äntligen få gå igenom ”immigration” som är en historia i sig. För först ska man låta sig fotograferas och lämna fingeravtryck i en automat (som hade förfärligt svårt att läsa mina avtryck) och sedan ska man köa för att göra samma sak med en människa bakom en disk.

Det gick dubbelt så fort med människan mot automaten utom för en dansk kille som jag kommit att prata med i kön, han fick visa både det ena och det andra och svara på en massa frågor och stod fortfarande kvar där när jag var klar trots att han var före mig i kön.

Sedan plockade jag upp stora väskan som glädjande nog hade kommit med.

Väl ute i entrén försökte jag hitta någon som sålde wifikort men ingen i sikte. Alla sa att jag fick köpa ett sådant utanför flygplatsen så det får jag väl fixa i morgon. Istället tog jag Budgets skyttelbuss som gick till höger om utgången till Budget där jag hade bokat en bil.

Det blev en vit Toyota Camry efter en del krångel eftersom damen som tog hand om min bokning fick se sin dator krasch så att vi fick börja om igen. Men sedan var det bara att rulla ut väskorna och installera sig i bilen som kändes riktigt fräsch att köra.

Det tog nog 40 minuter från Budget till Barton Bungalows på 6035 Barton Avenue och när jag väl kom fram parkerade jag på gatan för att checka in. Det var bara det att portarna hade kodlås och jag inte hade någon kod… Efter en stund kom några gäster och gick ut så då gick jag in.

Men väl inne hittade jag ingen reception eller någon att kontakta och jag hade inte en susning om vilket rum som var mitt eller hur jag skulle ta mig in i det eftersom också dessa hade kodlås. Ringde numret som stod på min bokning men utan att någon svarade så jag talade in ett meddelande och messade dessutom.

När ändå inget hände fick jag ringa till Anneli och väcka henne mitt i natten för då var klockan 04 hemma i Sverige. När hon yrvaket kollade sin mejl hittade hon ett som kommit sent om sider med alla de uppgifter jag behövde men under tiden hade jag också fått en hel mexikansk familj engagerad i min situation.

Efter någon timma ringde faktiskt kille som hade hand om boendet upp mig och det var ju bra.

Jag bor rätt bra kan jag tycka. Nästan lite stort med två dubbelsängar, en stor toalett och ett stort kök med hall. Utsikten är faktiskt inte så illa även om det mesta består av en bakgård men i fjärran men helt läslig också med mina ögon ser jag Hollywoodskylten.

Dessutom har jag tillgång till garage och fjärrkontrollen låg på bordet när jag kom.

Lastade in väskorna från bilen och vandrade sedan iväg längs Vine Street där jag sett en del matställen och klev in på Taqueria Tapatio ett litet hål i väggen som hade hemgjord guacamole med nachos vilket visade sig vara riktigt gott. Dessutom kunde jag köpa en av mina favoritöl Modelo Negra på flaska och titta på när Dodgers mötte Miami i baseboll. Många lyror och bra slag men ingen verkade få något poäng. Fattar inget av den här sporten.

Innan jag gick hem köpte jag en flaska Modelo Negra på en spritbutik runt hörnet. Kan vara bra att ha i morgon kväll så den hamnade i kylen.

Klockan 22 var det dags att göra kväll. Då hade jag varit vaken i 26 timmar eller så och hoppas vakna vid 08 så att jag snabbt får ordning på dygnet igen.

Mer kommer.

Så här flög vi in över USA.

På väg mot kvällens boende.

Jag ser faktiskt Hollywoodskylten från mitt rum.

29 total views, 2 views today