Det blev både glädje och sorg i dag även om sorgen också fylldes av mycken glädje. För först ringde jag för att gratulera min vän Håkan Ekstrand som jag inte vet hur jag skulle klara mig utan. Håkan är utan tvekan den jag pratar oftast med inom UFO-Sverige. Och i dag på fredag den 13 fyllde han 75 år.

Att säga att tiden går är en ordentlig underdrift. Och även om vi känt till varandra länge och haft sporadisk kontakt sedan 70-talet var det nog ändå på UFO-Sveriges riksstämma i Karlskoga 1984 som vi blev vänner på allvar. Sedan dess har vi gjort otaliga UFO-Aktuellt tillsammans och en hel massa andra trycksaker.

Nu fyllde han så där ojämnt jämnt och det var bara att gratulera honom till att få en så solig födelsedag som jag tror att han firade i Mats Nilssons trädgård. En bra plats för sådant.

För mig och Anneli innebar dagen ett farväl till vår vän Harriet Gjärdman. Begravningen ägde rum i Duvbo kyrka och där var närmare 70 personer samlade för att minnas denna glada och positiva och energirika kvinna som vi hade velat ha med oss så länge till.

Hennes man Arne lärde jag känna genom hans arbete som FOA:s ufoansvarige redan 1990 då jag och Anneli hade flyttat til Stockholm och sedan kom vi att lösa en rad knepiga ufofall tillsammans under de kommande tio åren.

Det var en otrolig uppslutning och det var inte konstigt eftersom Harriet var en utåtriktad och social person. Nu blir det många grupperingar som kommer att sakna henne när de ska träffas nästa gång.

Efter den fina ceremonin i kyrkan samlades de flesta av oss i Koppartältens restaurang för att mingla, skåla, äta (en god gravad lax med stuvad potatis) och prata med varandra. Harriets och Arnes son Mikael höll ett fint tal till sin mamma och läste också upp ett rörande minnesord från Arne.

Och redan ute framför restaurangen bjöds vi på bubbel och kunde skåla för Harriet innan vi lämnade det otroliga sommarvädret (på tiden) och gick in.

Det blev en väldigt bra minnesstund och när vi lämnade den efter några timmar, kramade Arne och pratade med sönerna Mikael och Anders, då hade vi hunnit prata med väldigt många av dem som kommit för att hedra Harriet.

Hemma satte vi oss på verandan och delade på en miniflaska prosecco. Undertecknad var ju chaufför så det smakade gott med ett glas i solen. Vi lyssnade på humlornas ivriga surrande i busken bakom oss och njöt av det härliga vädret.

Jag bläddrade också igenom dagens post som bestod av fyra intressanta tidskrifter innan vi gick in och satte oss i soffan för att titta på en film, ”Living”, som var riktigt fin och sevärd.

Kvällen avslutade vi med att bada bastu vilket kändes skönt för kroppen, inte minst för min rygg som alltid är i behov av lite omsorg. Och så hittade Anneli P4 Skaraborgs intervju med mig på nätet. Ni kan lyssna på den här om ni vill.

I säng strax före midnatt blev det.