Vi åt en riktigt bra frukost med ägg, yoghurt, mackor och juice hemma hos Raili där vi har bott i natt. Men först ringde jag Mats Nilsson och grattade honom på födelsedagen. Har faktiskt glömt hur gammal Mats blir men det är väl 27 eller så. Det brukar vara en bra ålder.

Efter att ha vinkat av Raili ringde jag till Sören Broman i Laxå, en ufovän sedan många år som bland har hållit föredrag på skolor och andra platser men också sett ett ufo själv och upplevt en hel del som kan få den mest förhärdade att lyfta på ögonbrynen.

Sören har en förmåga som gör att han ibland kan se saker som vi andra inte kan. Och nu berättade han flera sådana exempel för oss. Jag är ju en kritisk jäkel men måste säga som Henry Svenssons brukade när han mötte ett ufovittne han trodde på: ”det bär sanningens prägel.”

För mig betydde Sörens frus styrkande av en del av berättelserna givetvis mycket och att Sören själv är en sansad och balanserad person. Men en person med mycket ovanliga upplevelser.

Vi hade en trevlig timma med massor av skratt medan solen gassade på utanför. Och vi pratade om mycket annat än ufo och paranormala fenomen också. Tyvärr har Sören fått problem med synen som nu är mycket begränsad men hans humör var det sannerligen inget fel på. Beundransvärt.

När vi vinkat av Sören och Eva, sedan Sören lovat plocka ihop en del material till mig och AFU som jag kan få när jag passerar nästa gång, åkte jag och Anneli till Knuten som ligger på Laxås utfart mot Stockholm för att äta lunch.

Strålande sol och 25–27 grader hela vägen upp och så ett tråkigt köstopp mellan Hallstahammar och Västerås där de håller på och bygger en ny bro. Dessutom hade en stackars bilist fått stopp vilket gjorde det hela ännu värre.

Lite längre fram, efter Västerås, hade det inträffat en olycka i motstående filen och ambulansen hade precis kommit fram. Men för oss gick det bra också resten av vägen.

Väl hemma satt Markus och såg på golf på teve efter att ha jobbat under förmiddagen. Anneli satte sig i soffan medan jag plockade ur allt från bilen och tog hand om en massa saker som måste fixas efter en sådan här resa. Kopierade över bilder och ljudfiler till datorn och plockade in papper i pärmar.

Framåt kvällen lagade vi spaghetti med en god sås som Anneli gjorde och jag upptäckte till min förtvivlan att det saknades mjölk i kylen. Kastade mig iväg till Åkermyntan eftersom mjölk (iskall) är ett måste till spaghetti. Inget annat duger. Och det löste sig.

När vi kom hem i dag låg ett mycket positivt brev från Lionel Beer och väntade. Inte nog med att han var väldigt nöjd med sitt Sverigebesök (han skrev att vi hade behandlat honom som en ”mindre kunglighet”) och att han var oerhört imponerad av besöket på AFU, han hade också skrivit ett rekommendationsbrev till en vän med ett stort forteanskt bibliotek och berättat om AFU.

Nu ska jag skriva ett brev till samma vän och se om vi inte kan hitta ett tillfälle att ses i oktober.

Under kvällen ringde också Thomas Nordholm från en förening han kallar ”Historielärarföreningen”. Thomas har ringt förut och den här gången blev han skickade till mig från Mats Nilsson som han börjat med. Av någon outgrundlig anledning är Thomas intresserad av att få in ufo på schemat under lektionerna i historia, ja i historieböckerna.

Efter en del prat bad jag honom skicka ett brev till styrelsen så får vi ta upp hans frågor där. Men lite senare på kvällen lade han i alla fall ut en kort blogg där han tog upp det Mats sagt till honom. Mats svarade bra och.

Som avslutning på kvällen ringde jag tre personer i England som ett led i min planering för resan dit i oktober. En av dem pratade en dialekt som gjorde mig alldeles matt. Det gick nästan inte att förstå! Men jag har hans mejl så vi fortsätter kontakten den vägen.

Innan det blev sängdags hängde jag och Markus tvätt och jag och Anneli tittade på första delen av en dokumentär om Davidianerna som mötte sin egen undergång i Waco i Texas. Fast Anneli fegade ur efter halva eftersom det var för hemskt. Och det var det verkligen. Här har vi ännu ett exempel på hur tro kan förvrida människor huvuden ordentligt.

Och eftersom dagen sällan tar slut bara för att jag tror det så hamnade jag i ett mejlande med en nyvunnen vän från mötet i Kalifornien. Och dessutom läste jag igenom en novell skriven av en av de 60 som kom till Göteborgsmötet i helgen, Simon Bubach, som jag varit bollplank på när texten ännu var ung och kort. Läs den gärna! ”Det heliga språket” heter den och ni hittar där på sajten Parallella intressen.

Anneli med sin mamma Raili.