Sent i går, mitt under svenskarnas midsommarfirande, kom så den efterlängtade rapporten från de amerikanska underrättelsemyndigheterna och dess arbetsgrupp, UAPTF, till kongressen. Och själv hamnade jag bakom tangentbordet i några timmar för att ge DN-läsarna den snabbaste och bästa informationen.

Här kan ni läsa hela rapporten.

Och rapporten var bitvis mycket intressant läsning. För trots tillgång till radarbilder, foton och infraröda filmer samt ögonvittnesskildringar från det egna landets stridspiloter lyckades världens mest sofistikerade försvarsmakt inte identifiera mer än ett okänt föremål över USA under 2000-talet.

143 andra förblev oidentifierade.

Men den öppna rapporten med sina nio sidor, där ett par var försättsblad och lite annat av mindre intresse, har också en hemlig version. Och den ska enligt rykten bestå av 270 sidor – 70 sidor plus 200 bilagssidor. På det också 14 videor på sammanlagt omkring 40 minuter.

Det är där alla de mest svårförklarade observationerna döljer sig.

Det är givetvis ett nederlag för USA att inte kunna slå fast vad som låg bakom alla dessa rapporter och gruppen bakom rapporten konstaterar att trots att man haft tillgång till radar, sensorer på flygplanen, bilder och filmer vid sidan av piloternas ögonvittnesskildringar inte haft nog med data för att kunna identifiera mer än ett fall av 144 – en ballong.

Man skulle kunna säga att det som gruppen skriver i mångt och mycket liknar det som UFO-Sverige ofta ställs inför, nämligen att till synes mycket intressanta fall inte går att komma till botten med eftersom viktiga uppgifter saknas eller har varit omöjliga att få tag på.

Detta blir tydligt i arbetsgruppens rapport att man inte fått in alla de data man tyckt sig behöva. Ord som ”förefaller”, ”enligt uppgift” och ”brist på data” sticker ut i den blott nio sidor tunna dokumentet och med tanke på att USA har tillgång till världens sannolikt mest sofistikerade övervakningsnät är detta märkligt.

Också när det kommer till alternativa förklaring liknar de amerikanska underrättelsemyndigheternas slutsatser som de civila ufogrupperna redan har dragit: Det kan röra sig om fåglar, privata drönare, naturfenomen, hemliga experiment, andra länders farkoster med mera.

Till skillnad från vad Sveriges ställföreträdande flygvapenchef, brigadgeneral Anders Persson, sa till mig när jag intervjuade honom för ett par veckor sedan, slår UAPTF fast att man inte har kunnat visa att någon av de 144 rapporterna orsakats av den egna försvarsmakten – eller någon annan heller för den delen.

I vissa delar är rapporten ett misslyckande eftersom gruppen trots 180 dagars arbete misslyckats med att uppfylla kongressens direktiv från i somras – att identifiera de föremål som observerats över känsliga militära områden. Något som i flera fall skylls på ”begränsad tillgång till data”. Och detta verkar bekymra rapportskrivarna som dels vill fortsätta analysera en del av de mest märkliga fallen men också ha mer pengar till forskning kring de okända fenomenen.

När det gäller just de fall som sticker ut skriver UAPTF att det kan krävas nya vetenskapliga framsteg för att kunna göra det.

Kanske är den delen av rapporten den mest intressanta. Här slås alltså fast att underrättelsemyndigheterna anser att det bland de 143 återstående fallen finns rapporter där föremål uppträder som till synes strider med den kunskap vi har i dag.

Men mer får vi inte veta. I alla fall inte utan att läsa också den hemliga delen. Den öppna avslöjar inte vilka dessa rapporter är bara att föremålen i de fallen uppvisat ”ovanliga flygmönster eller sätt att dölja sig för upptäckt”. Dessutom har de amerikanska jaktplanen vid några tillfällen registrerat radiovågor i samband med observationer av UAP.

Rapporten föreslår också att utredarnas mål nu är att ta hjälp av artificiell intelligens för att i framtiden bli bättre på att identifiera de föremål som observeras och att gruppen nu inlett ett arbete med att bygga upp kanaler mellan olika myndigheter, bland annat de civila luftfartsmyndigheterna FAA. Gruppens arbete är alltså inte avslutat trots att de 180 dagarna är över vilket också kan utläsas av titeln på rapporten som kallas ”preliminär”.

Intressant är också att gruppen säger sig söka nya vägar för att samla in data från platser där militären inte är på plats.

Det tydliga resultatet av rapporten blir nu att den amerikanska militärens ufoutredningar går in i ett nytt och mera aktivt läge. Rapporten föreslår pengar till forskning när det gäller de okända föremålen och strax efter det att rapporten presenterats beslutade USA:s biträdande försvarsminister Kathleen Hicks att det arbete som lagts ned av arbetsgruppen under de 180 dagar utredningarna pågått ska formaliseras. Detta för att samordna arbetet med att samla in och analysera fortsatta observationer av ufofenomen, även kallade UAP, över USA. Främst observationer som görs av militär personal över känsliga områden.

Av beslutet framgår att det är av högsta vikt att alla militära piloter och all regeringspersonal rapporterar när flygplan eller andra föremål påverkar militära övningar. Rapporterna ska lämnas till UAPTF eller dess efterföljare inom två veckor efter observationen.

Oavsett den tunna rapporten innebär fredagens publicering att USA sannolikt kommer att satsa stora summor på att komma till rätta med vad som egentligen observeras över amerikanskt luftrum. För just nu verkar man inte ha svaret på den frågan.

Vad innebär då allt detta för UFO-Sveriges arbete? Jo, att det vi gör får en ökad legitimitet och att de vittnen som vänder sig till oss kan känna sig mindre utsatta och ensamma. Om amerikanska piloter observerar märkliga föremål som nu tas på största allvar av myndigheterna kan givetvis även civilpersoner göra detta.

Sedan betyder detta inte att vi vet mer om ufo i dag än vi visste i går. Gåtan finns kvar och svaren verkar låta vänta på sig.

Sedan kom uppgifter via CNN att den preliminära rapporten kommer att följas av ytterligare en inom 90 dagar.

Själv vaknade jag vid 08 hemma hos Claes och Åsa i Örebro, tog en dusch och satte mig sedan vid datorn en trappa upp och skrev en artikel till DN. Också denna om den amerikanska rapporten men nu i form av en analys. Pratade med redaktionen för att kolla hur lång text papperstidningen ville ha och så skrev jag den.

Hann faktiskt äta lite frukost tillsammans med Anneli och de andra då Rapport ringde och ville intervjua mig. De trodde jag var kvar i Järfälla men så enkelt var det inte. Först kollade de om de kunde skicka ett kamerateam till mig från Örebro, där jag var just då, men vi fick inte ihop det eftersom vi var tvungen att åka efter 11.

Efter en stund enades vi om att jag skulle träffa en reporter från SVT:s redaktion i Jönköping på vägen ner mot Skåne, dit vi skulle i dag.

Blev också intervjuad av Ekot medan de andra åt färdigt frukosten och den intervjun sändes klockan 12.30.

Sedan blev det bråttom att packa och åka mot Brahehus där vi var tvungna att vara klockan 13.05 för att jag skulle intervjuas av Titti Schultz på P4 Extra. Det var också där vi hade bokat mötet med SVT så att vi kunde klara av båda intervjuerna på en och samma plats.

Och vi kom fram strax före klockan 13 , hann parkera och när Anneli gick på restaurangen för att handla mackor åt oss blev jag intervjuad från förarhytten i bilen. Ni kan höra intervjun här, den kommer tidigt i programmet.

Fem minuter senare stod jag framför SVT:s kamera en bit bortanför parkeringsplatsen med folk myllrande omkring. Bakom kameran stod Simon Fredling som alltså fick agera standin för reportern i Stockholm och läsa upp hans frågor. Reportern hade rekat en plats med Brahehus o bakgrunden men solen var för problematisk så vi gick ned i skuggan under ett träd och där det var bättre.

Intervjun tog en stund eftersom Simon inte var nöjd med ljudet så många frågorna togs om flera gånger. När inslaget senare sändes i såväl Rapport 18.00 som 19.30 kunde tittarna se mig och Anneli avsluta intervjun med at vandra bort ur bilden mot parkeringen.

Innan vi lämnade Brahehus tankade vi och så ringde en dam som bad om ursäkt för att hon störde men nu hade hon förstått att hon hade hittat någon att berätta sin upplevelse för. Men vi var tvungna att köra vidare och kom överens om att jag skulle ringa tillbaka vid tillfälle.

Nästa mål var att träffa en av Sveriges mest kända ufoobservatörer, Lars Thörn i Malmbäck, strax före 15. Lars Thörn tog den klassiska bilden vid en bunker utanför Skillingaryd 1971, alltså för 50 år sedan. Något jag ville uppmärksamma i UFO-Aktuellt.

Det var ett tag sedan vi sågs, någon gång på 90-talet när Lars bodde i Jönköping. Nu satte vi oss i trädgården för att prata en stund medan Lars tre katter kom och såg till oss lite då och då. Jag bandade samtalet och gjorde även en liten videointervju.

Innan jag åkte fick jag ett litet teleskop och ett stativ till en kamera av Lars men han hade ännu inte haft tid att leta reda på de brev han fått genom åren och som han lovar att AFU ska få.

När vi åkte vidare mot Eslöv kom regnet men det var snart över. Och i Skåne sken solen igen. På vägen ner ringde vi en del samtal, bland annat till Ole Brænne i Oslo, men vi lyssnade också på när Danmark krossade Wales med 4–0 i EM-fotbollen. I Eslöv var det dags att tanka igen och köpa kvällsmaten på Burger King.

Vårt hotel, Brink hotell, ligger i utkanten av Eslöv. Enkelt men helt okej. Och väl där tittade vi på matchen Italien–Österrike men det var också mycket att skriva och svara på så en hel del fick gå parallellt.

Innan jag sätter punkt i kväll ska jag svara på en fråga från vännen Per Olaisen. Varför släpps rapporten till kongressen just nu? Svaret är att allt började i slutet av 2017 med att Lue Elizondo lämnade sitt jobb på AAITP (Advanced aerospace threat identification program) som då arbetade med att bland annat undersöka en del rapporter från amerikansk militär. När han slutade lyckades han få tre filmer med sig, filmer av ufo tagna av piloter på F-18 Hornetplan. Inte hemliga men väl okända för allmänheten.

Elizondo gick till den privata företaget TTSA (To the stars academy) som hade som mål att ta fram fysiska bevis för de okända farkosternas existens. Och samtidigt diskuterade flera av de inblandade AATIP:s arbete och rapporterna med flera senatorer.

Filmerna, senatorerna och allmänhetens nyvaknade intresse gjorde till slut att den amerikanska senaten underrättelsekommitté och dess vice ordförande Marco Rubio i juni kom att ta fram en plan för hur en grupp skulle arbeta för att utreda dessa rapporter från amerikansk militär.

Den 24 juni skrev utskottet under planen som sedan togs av kongressen. Den 4 augusti tog vice försvarsministern David Norquist beslutet att skapa en arbetsgrupp kallad UAPTF (Unidentified aerial phenomena task force) och den 27 december skrev dåvarande president Donald Trump under dokumentet från senatens underrättelsekommitté som sedan fick 180 dagar på sig att lägga fram den rapport som överlämnades till kongressen i går.

Så gick det till. Och nu väntar vi på fortsättningen.