Sov till 08 vilket inte var så illa och efter en dusch åt jag frukost själv i matsalen. Men några meter bort hade folk börjat samlas för att vara på plats när den förste talaren skulle inleda konferensen 09.30.

När jag fått min namnbricka gick jag fram och hälsade på Jacques Vallée men det skulle bli flera tillfällen till samtal med honom under dagen. Här är det verkligen fullt av vänner som jag enbart träffat via nätet tidigare men också flera, vid sidan av Jacques, som jag också haft nöjet att träffa under mina resor.

Jag satte mig på tredje raden, längst ut, så att jag skulle sa bra, kunna ta bilder och spela in. En hel del av föredragen var på franska vilket orsakade problem men eftersom alla power point-bilder var på engelska gick det ändå att hänga med hyfsat bra.

Föredragen var korta, högst 20 minuter inklusive frågor, förutom för vår nestor Jacques som hade fått 40 minuter. Ni kan se honom på bilden högst upp.

Först ut var vice chefen för CNES teknik och digitala direktorat, Philippe Lay följd av chefen för CNES ufogrupp Geipan, Vincent Costes, som berättade om målet med konferensen och dess program.

Det första riktiga föredraget stod professor Hakan Kayal från universitetet i Würzburg för och hans 20 minuter ägnades åt hur man med satelliters och markbundna instruments hjälp ska kunna registrera ufofenomen. Efteråt bytte jag några ord med honom för att få möjlighet till en intervju längre fram i vinter.

Antoine Cousyn var liksom Thibaut Alexandre och Gilles Munsch Geipanutredare, alltså ufologer, och samtliga berättade om hur de arbetat med olika fall. Intressant att kunna jämföra med hur vi jobbar i Sverige. Många likheter!

När Edoardo Russo från italienska CISU tog mikrofonen lite senare på dagen bjöd han också upp mig på scenen för att berätta om hur UFO-Sverige arbetar och hur vi utbildar våra fältundersökare. Roligt att få chansen till det nu när jag inte hade planerat att hålla något eget föredrag. UFO-Sveriges kurser bygger på att vi samlas fysiskt och att alla kan ställa frågor och interagera med föreläsarna, något som fungerar dåligt via Zoom och liknande medier.

Märkligt nog är det få ufogrupper i världen som arbetar på det sättet men jag skulle verkligen rekommendera detta.

Det jag berättade fick ett mycket gott mottagande vilket var roligt. Och väldigt många här känner till både AFU och mig och kom fram för att säga vilken respekt de har för vår verksamhet. Jag hade med mig åtta exemplar av den engelska utgåvan av min bok ”Files of the unexplained” (om AFU) och delade ut till dem jag tyckte kunde ha nytta av att veta mer om oss.

En av dem som fick boken var amerikanen Ted Roe som ansvarar för Narcap, alltså den organisation som Richard Haines en gång startade och som helt fokuserar på observationer gjord aa piloter. Efter att ha lyssnat på Teds föredrag gav jag honom mitt kort och fick till svar att han länge velat träffa mig. Ted arbetar för att lyfta frågan om piloters möten med ufo en nivå och för att dessa piloter inte ska behöva känna stigmat av att ha sett saker som de inte förstår. Ett bra och viktigt arbete.

När det blev lunch blev jag och Ted stående och pratade så att vi bara hann äta väldigt lite. Under samtalet anslöt också ett annat känd namn, Ron Westrum och den supertrevlige Philippe Ailleris som leder en grupp som arbetar med att hitta internationella samarbeten för att använda satelliter för att detektera ufofenomen.

Dagen innehöll också andra mycket intressanta föredrag, inte minst ett på länk från Nasa där chefen för Nasas vetenskapliga avdelning och numera också chefen för dess UAP-grupp, Dan Evans, uppdaterade oss om det senaste från hans horisont. Vi fick bland annat veta att Nasa i nästa vecka ska presentera namnen på den 16 personer starka grupp som ska arbeta med den UAP-studie som rymdstyrelsen nu ska inleda.

Det rör sig om experter inom astrofysik, astrobiologi, ai, astronautik, flygsäkerhet, jonosfärifysik, hur man observerar jorden från rymden och sensorfysik. Så här långt är namnen hemliga men det verkar röra sig om åtminstone någon tidigare astronaut. Ingen av dem är aktiv inom Nasa i dag utan kommer från amerikanska universitet och den privata sektorn.

Det var också intressant att lyssna på kommendör Ruben Llanza från Argentina som berättade om några fall som han varit med om att undersöka och hur han i flera av fallen kunnat hitta en förklaring. Viljan att förklara och att inte bara tro var tydlig genom hela konferensen.

Sedan blev det gruppfotografering, först inne i föreläsningssalen (inte så lätt) och sedan utanför där vi föstes runt som en fårskock men där bilden blev hundra gånger bättre.

Efter föredragen testade jag Laurent Chabins vr-hjälm där han kunde simulera det ett vittne sett, ändra form och ljusstyrka och höjd över horisonten vilket var tänkt att ge en betydligt säkrare beskrivning än i dag. Inte så dumt faktiskt.

På vägen ut från föreläsningssalen kom Robert Powell från SCU fram till mig och vi hann prata en stund. Robert är en av de bästa amerikanska ufoundersökarna och hans grupp, som nu har omkring 200 medlemmar, besitter imponerande kunskaper.

Över huvud taget är det väldigt många som kommer fram och hälsar.

Didier Gomez, som jag känner sedan tidigare, hade med sig en hel låda med böcker och tidskrifter som han ville ge mig och AFU och rusade ut till sin bil och hämtade den. Snällt! Vi har tidigare haft kontakt och jag har skickat böcker till honom. Lådan hade den omisskännliga doften av källare, något vi som gjort insamlingsresor till Storbritannien inte tar miste på.

När minglet började kom jag att stöta på Patrick Ferryn från belgiska Sobeps som jag träffade för många år sedan i Bryssel. Patrick jobbar med ett projekt som nu har pågått i åtta år och som fokuserar på den allra första dagen under den belgiska vågen 29 november 1989. Patrick har fått fram en hel del nytt material som han säger gör det hela lite mer komplicerat men jag lovade att inte berätta för mycket eftersom han och gruppen vill publicera detta först.

Men intressant var det och vi satt och pratade i ett par timmar under det som var ett slags cocktailmingel med snittar och annat smått plus vin och bubbel. Didier Gomez och Marc Wattecamps satte sig också vid vårt bord och det blev ett samtal som växlade mellan franska och engelska.

Patrick berättade också att han hade en framtida donation av ett arkiv till AFU på gång, vilket vi tackar för.

Det var en mycket lyckad dag med många positiva möten både för mig personligen och för AFU. Jag bröt minglet redan vid 22 för att gå upp på rummet. Då hade jag också haft kontakt med hemmaplan där vi, genom Anneli, håller på att hjälpa Niklas med de sista praktiska sakerna när det gäller hans lägenhetsköp. Han är ju själv i Frankrike så det är inte så lätt att fixa allt på distans även om han faktiskt har gjort det mesta.

Vid midnatt plockade jag fram boken.