Strax före 10 dök Kalle och Mattias upp med sina mikrofoner och kameror för att intervjua mig och Anneli för en dokumentärfilm som kommer längre fram i år. Åtminstone är det det vi hoppas, men vem vet, det kan också bli i början av nästa.

Jag och Anneli fick i alla fall ge oss ut i den tvågradiga ”värmen” medan vita flingor föll och framför vår garageport berätta om det vi såg på himlen den 5 november 1995. Jag tror att det är första gången som någon gör teve med oss båda om vår mycket märkliga observation där tre plustecken flög över himlen sent en kväll.

Om detta har jag skrivit utförligt i min nya bok ”UFO – Närkontakterna som skakat världen. Läs den gärna!

Sedan brassade vi lunch till oss fyra plus Fred Andersson som anslöt efter en stund. Fred, liksom filmteamet, skulle följa med till Vallentuna efter lunch där vi dels skulle packa ihop utställningen som pågått i en månad och dels skulle jag hålla ännu ett föredrag i kulturhuset som avslutning. När allt startade höll jag ett om Vallentunavågen 1974, nu blev det helt andra ämnen, bland annat ett antal spännande svenska fall plus en del om AFU och så om spökraketerna.

Men innan dess åt vi prinskorv, bacon, vita bönor och äggröra i form av en brunch vid matbordet hemma så när vi väl satte oss i bilarna var vi alla mätta och nöjda.

Under resan till Vallentuna hade jag fotografen Mattias i framsätet där han filmade och ställde frågor hela vägen.

Som förra gången körde vi ned i garaget under kulturhuset där Mia, som är den som håller i det hela från kommunens sida, mötte och så bar vi upp våra kassar och installerade dator och bokbord i föreläsningssalen. Redan vid 13 började det strömma till folk, flera av dem visa av skadan att komma sent då ett tiotal fick vända i dörren senast då det var spikat i salen. Säkert 220 personer inberäknat folk som stod i dörren och lyssnade.

Riktigt så många blev det inte i dag och det hade jag inte räknat med heller. För nu hade Mitt i Vallentuna bara en notis om mitt föredrag mot en helsida senast. Men drygt 150 kom i alla fall vilket var riktigt bra.

Jag pratade i 60 minuter och fick sedan rungande applåder och en strid ström av nyfikna kom fram för att prata efteråt. Några ville rapportera det de sett, andra köpte böcker eller UFO-Aktuellt och när allt var slut var det helt tomt på bokbordet.

Jag delade ut många visitkort och antecknade många namn och nummer och som tur var Kunde Fred också ta hand om flera vittnesmål, bland annat ett från en dam som under en resa i Peru berättade hur hennes chaufför fått en bil som hon satt i flyga över ett vattendrag. Man får höra mycket.

Jag träffade en dam som skrivit brev till mig på 90-talet och nu ville prata lite eftersom hon inte hade svarat på mitt svarsbrev då. En intressant observation där ett föremål som liknade en cigarr hade flugit upp över Vättern och stigit i en spiral.

Hillevi Andersson och flera ur hennes familj var också på plats och när jag pekade ut henne i publiken fick hon en varm applåd, det är hon värd!

Det skulle ta 50 minuter innan jag kunde ta mig ut ur föredragssalen och då hade också Olof Röckner, den gudabenådade illustratören som fick ett eget bord att sälja sina alster från, fått sålt en hel del av sina tryck som han hade med sig.

Men sedan väntade den stora nedpackningen. På slaget 16 stängde utställningen och jag, Anneli, Fred och Kalle packade ned rollupper och tömde montrar där Mia från biblioteket såg till att montrarna lyfts bort på ett säkert sätt med Fred som hjälpande hand. Jag hade skrivit klisteretiketter som sattes på alla rollupperna så att de nu lätt ska kunna identifieras när det blir dags att ta fram dem igen.

Allt gick på 25 minuter och då hann jag också prata med flera nyfikna som dröjts sig kvar.

Hemma i Järfälla igen plockade vi upp en pizza på Skälby pizzeria och sedan åt jag den och Anneli revbensspjäll framför ett avsnitt ”Simpson’s” me den iskall cola som dryck.

Efter maten tittade vi på den sista delen i TV4-serien tillsammans eftersom Anneli inte hade sett den och efter det satt jag i telefon i en halvtimma med Thomas Michanek för att gå igenom mitt utkast till verksamhetsberättelse. Nu drar vi den ett varv till innan resten av styrelsen får kolla den.

När det var klart gick jag igenom ett trettiotal frågor som en journalist som ska göra radioprogram om Guds barn skickat mig. Hon kommer hit i morgon och det tog mig långt över två timmar att läsa, kolla och fundera över svar. Jag har visserligen skrivit ett kapitel om sekten i en av mina böcker men det var många år sedan så nu krävdes en hel del uppdaterande. Först 23.30 slutade jag för att sikta på sängen istället.