Från morgon till sena kvällen, från efter frukost till 22.30, har jag och Håkan Ekstrand slitit med att få klart den nya utgåvan av ”Mötet i gläntan”. Det har varit en skakig väg framåt då Håkans dator har drabbats av något som gör att hans program beter sig knäppt, inte öppnar som de ska, saknar en del funktioner och har en snurrande badboll som signum.

Jag har skrivit klart ett nytt ”efterord” som är bokens 32:a kapitel men också fixat med noterna och stämt av bibliografin som slutade 2021 då den senaste utgåvan publicerades. Så jag har gått igenom mina pärmar och fört in de artiklar som skrivits om Gösta Carlsson-fallet sedan dess och fört in alla böcker som nämnt händelsen de senaste fem åren.

Vi har med gemensamma krafter gjort om omslaget något men när det gällde ”efterordet” gick det så långt att jag fick göra ett nytt QXpressdokument, lägga in texten och montera om alla bilderna innan jag gjorde en pdf av det och skickade till Håkan. Det ska bli skönt när han får sin nya dator i morgon.

Men så länge kunde vi alltså inte vänta. Boken måste i väg till tryckeriet i morgon för att vi ska hinna få också den (”800 böcker om ufo” är den andra) till stämman i Ängelholm nästa helg, alltså den 23 maj.

Jag har i alla fall inte lämnat huset för annat än att mata fåglarna med nya talgbollar (viktigt) och inte lämnat datorn för annat än matlagning och strykning av ett par skjortor. Det finns antagligen andra sätt att fira Kristi himmelsfärd på men jag kunde i alla fall inte komma på något annat…

När allt var klart satte jag mig med en påse ostbågar och en cola och tittade på ”The handmaide’s tale” som är en långt ifrån munter serie. 00.30 var det ändå dags att tänka på refrängen.

Mina revben är fortfarande ömma men det känns ändå som att de trasiga håller på att läka. Men nätterna är inte bra. Jag kan fortfarande inte ligga på någon sida utan att det gör skitont. Men, det går åt rätt håll.