Vår underbara Raili har blivit sämre och när Anneli pratade med läkaren som gått ronden på Ullerås stod det klart att hennes mamma nu påbörjat det som blir hennes sista resa. Hon äter inte längre och ligger mest och sover.
Så sedan jag spelat badminton och vi ätit lunch packade vi bilen och så körde vi ner till Mariestad och där har vi suttit vid Railis sida resten av dagen. Hållit henne i handen, smekt henne på kinden och talat om för henne hur mycket vi älskar henne.
Vid två tillfällen har hon kunnat säga våra namn men mer än så har det inte blivit.
Nu sover Anneli intill henne i en säng som personalen på Ullerås har rullat in i Railis rum medan jag bor över på Stadshotellet i Mariestad. I morgon bitti åker jag dit igen och efter lunch kommer Annelis bror Thomas och då kör vi tillbaka hem. Beredda på att åka tillbaka om så skulle behövas.
Raili ska fylla 89 år den 10 maj, samma dag som vår Markus fyller 30. En fantastisk födelsedagspresent för henne den gången 1994. Vi har hållit kontakten med både honom och Niklas under dagen och det som nu händer känns lika overkligt för dem.
När den stunden kommer lämnar Raili ett stort tomrum efter sig och ett hål i allas våra hjärtan.
Min förmiddag inleddes med att jag jobbade vid datorn en stund innan jag tog bilen till Komethallen för att möta Stefan i vår sista badmintonmatch på många veckor. Stefan drar till sydligare breddgrader så jag får söka mig en ny partner bland någon av pojkarna. Efter en dålig inledning, där ingen av oss rosade marknaden, skulle dagens match bli riktigt rolig och bra till slut.
För min del blev det en välbehövlig vinst med 15–9, 16–14 och 14–16 (ni fattar hur hårt det var) så nu ligger jag ”bara” under med 5–8 efter en dyster inledning på året.
I bilen på väg till Mariestad ringde en kvinna från Skara som hade sett mig på teve och berättade om en observation hon gjort på 70-talet. Inte mycket att göra åt nu eftersom hon inte mindes datum men ändå bra att folk hör av sig. Av allt att döma (hon mindes inte säkert) hade hon då berättat om det hon varit med om för Henry Svensson.
Eftersom vi har garaget fullt med böcker packade vi bilen full. Efter att ha stannat hos Raili en stund så åkte jag till Tidan och Böckernas hus och överlämnade 29 kassar. Pratade med Peter lite kort innan jag tankade och åkte tillbaka till Ullerås.
Så, nu sitter jag alltså ensam i ett stort och fint dubbelrum eftersom det ju var tänkt att vi båda skulle bo här. Hann precis in på CircleK och köpa en BLT som jag åt upp efter att ha pratat med pojkarna.
Det känns extra ensamt med tanke på Raili som kämpar på. Men det känns också skönt att hon har min fina Anneli vid sin sida. Nu ska jag läsa lite till i ”1914”, sedan blir det kudden.
Jo, en sak till. Allt fler har hunnit läsa ut min nya bok. Och många skriver till mig eller på Facebook om den. Här är en som visar vilken kraft en bok kan ha över tevemediet:
”Snart läst ut! Så mycket mer än den ganska ytliga och flippriga tv-serien. Här får man reda på vad som hänt. Fascinerande.”
Då blir man glad. Böcker är fortfarande oöverträffade. Teve fyller visserligen sin funktion som lockande och intresseväckande. Men vill man verkligen få veta något – läs en bok! Och titta på teveserien som ett komplement.