Författararkiv: Clas Svahn

Succé på Mysteriummässan

Tony säljer en bok.

Hotellfrukost som har pannkakor är en bra hotellfrukost och det fanns det här på Quality Grand. Fred slängde sig över dem (han var i alla fall före mig) och jag följde glatt efter. Vi hann äta i hyfsat lugn och ro men kvart i åtta hade vi hämtat bilen i p-huset och vid åtta parkerade vi utanför mässhallen. Precis i samma ögonblick som Rickard och Victoria och deras döttrar ställde sig på parkeringen framför oss.

DSIF-gänget.

Det gick fort att fixa i ordning våra bord och intill oss stod Det som inte finns (DSIF) som det skulle gå riktigt bra för under första mässdagen med många nöjda besökare.

Sålde slut.

Och ska jag summera hur det gick för oss i UFO-Sverige den här lördagen så kan jag bara använda ordet succé. Vi sålde slut på många av de böcker vi hade med oss, bland annat min ”UFO – Närkontakterna som skakat världen”. Och jag vet inte hur många böcker jag fick signera och hur många selfies jag blev ombedd att ställa upp men massor var det.

UFO-Sveriges team: Tony, Rickard, Victoria, undertecknad, Jonas och Fred.

Roligast var att när vi summerade dagen kunde alla som jobbat med föreningens bord konstatera att vi enbart fått positiva omdömen av dem som kom till oss. Väldigt, väldigt positiva. En kille som kom fram till mig tackade för att jag varit ett föredöme när det gällde att visa hur man objektivt och nyfiket kunde ägna sig åt ufo.

Massor av folk ville berätta om sina upplevelser och vi spelade in många av dem. Andra hade besökt oss på andra håll i landet tidigare och ville komma igen för att träffa oss.

Det blev inte mycket ätet under dagen men som tur var hade Rickard och Victoria fixat mackor och dricka som åtminstone jag överlevde på. Tur att vi har dem!

Vi kan lugnt konstatera att vi gjorde nytta, bra reklam för föreningen och att folk verkligen älskar UFO-Sverige. Här mötte vi verkligen fjärran från den kick av hatare som tror sig behärska världen på Facebook. De har verkligen inte fattat vad det hela handlar om.

Nyfikna åhörare.

När det blev dags för mitt föredrag hade ag valt att berätta om lite udda men väldigt märkliga ufofall med betoning på varelser. 126 av 150 platser var upptagna när jag körde mina 50 minuter och applåderna var lång efteråt.

Riktigt kul att möta den här publiken.

Mässan stängde 18 i dag så vi hade en sista timme att prata med folk och sälja böcker och annat kul och folk fortsatte att strömma till. Det kommer att gapa lite tomt på borden i morgon men när det gäller min bok tar vi upp beställningar på en lista som man får fylla i.

En typisk bild vid våra bord.

När det äntligen blev dags att plocka ihop för i dag var klockan efter 18 och jag och Fred gick tillbaka till hotellrummet för att slappa lite. Men efter ett kort besök på hotellrummet (och i mitt fall ett återbesök i p-huset då jag trodde att jag glömt datorn i bilen – det hade jag inte) gick jag och Fred till La Copita där gänget från Det som inte finns hade samlats. Något bord var inte i sikte trots att vi var lovade det till 19.30 men under tiden pratade vi och tog en drink eller öl.

På restaurangen.

Till slut behagade gästerna före oss att gå därifrån och vi kunde inta bordet och beställa in mat som visade sig vara riktigt bra. Jag fick en perfekt, blodig, kolgrillad oxfilé med sås på svenska kantareller, grönsaker toppat med jordärtskockschips och en krämig potatisgratäng. Köttet kom från Dalsjöfors och var av yppersta kvalitet.

Vi blev sittande där en bra stund och hann prata om dagens fantastiska mässa (lika bra för DSIF som för UFO-Sverige) och en massa annat innan vi betalade och gick till mässan där det pågick en tioårsfest för att fira att Laxtons funnits så länge.

Jag styrde direkt till vårt bord med hjälp av en vakt som släppte in mig. Och där stod min dator som det kändes riktigt bra att ha återfunnit.

Laxtons firar.

Sedan blev det dansgolvet. Massor av folk och hög musik som blandade disco och techno på ett sätt som jag kanske inte gillade väldigt mycket. Men till skillnad från 90 procent av publiken dansade jag och några ur DSIF medan övriga stod som pinnar och hoppade upp och ner (i bästa fall) när de inte filmade.

Till slut gick vi i alla fall därifrån och satte oss i en lugnare del för att prata. Jag blev bjuden på en Briska av DSIF och den satt svalkande bra så här i slutet av en lång dag.

När jag och Fred bröt upp sprang vi ihop med en av Laxtonbröderna och det blev nya fotograferingar innan vi kom ut och ställde oss och väntade på vår taxi. Ett par småländska killar kom fram och tackade för ett bra jobb (igen!) och sedan åkte vi till hotellet vilket var skönt.

Men i morgon fortsätter mässan!

Loading