Vaknade två minuter innan klockan skulle ringa 06.00. Och efter dusch träffades jag och Ole i korridoren, gick upp till frukostmatsalen och åt en okej men inte särskilt spännande hotellfrukost.

När vi kom fram till baslägret på MC-klubben satt några i kylan (fem grader) och åt en betydligt enklare frukost, så vi skulle väl inte klaga egentligen. Arnulf hade spetsat sin med en flaska Coca cola.

I vilket fall var det sagt att vi skulle åka mot sjön 07.30 men det var det få, förutom killarna som hade hand om båtarna, som var klara att göra, och så jag och Ole då. Så det var bara att vänta på de andra men till sist drog vi själva iväg dit.

Vår placering var den samma som den var i går, på verandan till en hytte som Rune fixat tillstånd för oss att vara vid. Men först körde vi ned en annan grusväg för att titta på båten som ska vara plattformen som alla undersökningar av sjön görs ifrån.

Givetvis fick vi möte på den smala vägen ut till den större vägen och fick backa så att bilen med släp kunde komma förbi.

Förmiddagen blev ett evigt väntande och spanande med båten med Rune, Jesse och besättningen från firman som gör undersökningen for omkring ute på vattnet, ofta till synes planlöst – vilket det givetvis inte var.

Vi åt de mackor som Ole hade köpt på Spar i Mo på vägen ut och pratade med varandra och med den del av teamet från Yes Theory som inte var med på båten. Men vid 12 vandrade många av oss iväg till hytten där far och son hade sett den märkliga tingesten störta från.

Det fanns gott om blåbär och lingon längs vägen och lillflickan som var med stannade ofta för att äta.

Det var bra att få deras beskrivning från det plats där de stod 1995 (troligt år). Så jag filmade medan sonen beskrev och amerikanarna filmade pappan. Två mycket sympatiska och hjälpsamma vittnen.

Men till slut var det dags för mig och Ole att tänka på att ta oss tillbaka. Så straxt efter 13 sa vi hej till de övriga och körde mot Oslo dit vi kom fram 14.30 för en kort paus innan vi började bära ned 18 mindre flyttlådor med böcker som Ole nu skänker till AFU och en låda med diabilder som en gång tillhört Knut Aasheim. Knuts övriga arkiv finns sedan tidigare på AFU då jag och Ole hämtade det för några år sedan.

När bilen var fylld till taket så tackade jag Ole och körde ut mot E18 som skulle ta mig mot Järfälla. Men första timmen kröp jag fram då det var fullt kaos i trafiken ut från Oslo. Och resan hem skulle fortsätta att bli problematisk då en olycka skapade enorma köer öster om Kristinehamn. Jag lyckades i alla fall vända och tog vägen över Degerfors till Karlskoga och sedan var jag på väg igen.

En annan lätt traumatisk händelse var när jag hade räknat ut att bensinen skulle räcka till Töcksfors på den svenska sidan. Jag ville helst slippa de norska bensinpriserna. Men när jag kom till gränsstaden så visade det sig att den lilla Gulfstationen låg på andra sidan vägen och det verkade svårt att ta sig dit.

Så jag bestämde mig för att fortsätta till Årjäng eftersom jag fortfarande hade fler liter i tanken än det var mil till Årjäng. Men när jag väl kom dit, och nu lyste varningslampan gul och antal kilometer som återstod var bekymmersamt lågt, visade det sig att macken var en dieselpump för långtradare…

Lätt förtvivlade scoutade jag omgivningen och såg en ST1 500 meter bort och på vägen dit slutade displayen att visa några siffror över huvud taget och istället kunde man se några raka streck. Det var nära att jag hade börjat köra vpå ångorna.

Men på ST1 tryckte jag i några liter så att jag kunde ta mig ytterligare 500 meter (som jag inte var säker på att jag hade fixat annars) till den mack vi har rabatt på, CircleK. Och nu fick bilen det den skulle och jag köpte en glass.

Det skulle ta sammanlagt tio timmar från starten vid sjön tills dess att jag kunde backa in på tomten hemma. Ett stopp på McD i Arboga räknas in där. Då hade jag ägnat en stor del av tiden i bilen till att prata med folk i telefon och lyssna på Sportradion.

Det var i alla fall riktigt skönt att komma hem och få sova i sin egen säng. I säng efter midnatt. Jag får återkomma till hur det går för teamet som fortsätter att söka.