Författararkiv: Clas Svahn

Sista kursdagen och sedan hem

Fred och undertecknad berättar om de gåtfulla ufofallen.

I natt sparade vi en timme vilket var skönt och att gå upp 07.30 kändes lätt. Vid frukosten satt de flesta på plats redan åtta när frukostmatsalen öppnade och som vanligt blev det många trevliga diskussioner mellan tuggorna.

Själv hade jag ägnat en stund åt att förbereda Sundsvallsgruppens genomgång som inledde dagen där jag petade in några bilder från dess dörrknackningsprojekt förra helgen i presentationen. Bilder jag fått av en av medlemmarna.

Malin, Anders och Lars från Sundsvallsgruppen redovisar sitt arbete.

Dagen blev väldigt lyckad och Sundsvallsgruppens beskrivning av sitt arbete imponerade. Dessutom ser det ut som om de har hittat lösningen på ett mycket svårlöst fall. Mer om detta i nästa nummer av UFO-Aktuellt.

Direkt därefter tog jag och Fred Andersson över och berättade om några av de märkliga ufofallen plus en rad varelseobservationer. Här ville vi visa på att ufofenomenen inte är så enkla att första sig på som många kanske tror. Istället har de många sidor och flyter ihop med andra möten som vi normalt placerar inom folktros härader.

Detta blev sista punkten innan vi delade på den stora gruppen. Fortsättarna fick byta lokal där de togs om hand av Thomas, Johan och Tobias. Jag tog hand om nybörjarna under fyra och en halv timma då jag berättade om så kallade misstolkningsfenomen, alltså sådant som rapporterats in till UFO-Sverige men som vi har kunnat hitta en förklaring till och som inträffar med viss regelbundenhet.

Detta kursavsnitt är alltid en ögonöppnare för nybörjarna som häpnar över hur bristfälliga vi ofta är som observatörer.

Jag avslutade den andra delen av den dragningen med ett 45 minuters långt föredrag om spökraketerna och om hur detta märkliga och gåtfulla fenomen fortsatt in i våra dagar.

Fred tar en paus vid bassängen.

Då hade vi hunnit äta lunch, lax med potatis och en god sås, och sträcka på benen en stund. Men för min del går all ledig tid under en kurs åt till att prata med folk, svara på frågor och signera böcker. Men äta hann jag i alla fall.

Som sista punkt före avslutningen berättade jag för nybörjarna om de skatter som finns på AFU och hann även med en frågestund innan vi avslutade med en samling där alla var med. Då får alla chansen att berätta vad som var bra med kursen och kursgården och vad som kan förbättras till nästa år.

Roligt nog tyckte alla att själva gården var hur bra som helst, ba mat och sköna sängar bland annat. Också själva kursupplägget fick mycket beröm och då passade jag på att tacka Rickard och Victoria som gjort allt från att agera taxi till att hålla kontakt med kursgården och fixa hit den fantastiske Melker Becker som föredragshållare. Men jag tackade också Tobias Lindgren som gjort en hjälte insats när det gäller gruppövningen och Thomas Michanek och Johan Gustavsson som sett till att det blivit kvalitet på mycket av det vi gjort under helgen.

När allt var slut tog Johan Gustavsson chansen att prata med Sundsvallsgruppen en sista gång.

Till slut var det bara att packa bilarna och åka hem, vilket tog en stund. Både att packa och att köra. Precis som på vägen ned hade jag Fred, Lars och Jessica i bilen och efter att ha kört genom regn och mörker kunde jag lämna av de två sistnämnda på Stora mossens tunnelbanestation och sedan Fred på Barkarbys pendeltågsdito.

Hemma väntade Anneli med egenrullade köttbullar och potatismos.

Under dagen fick SVT:s nya serie om ”aliens” premiär och är ingen trevlig bekantskap.

Har sett båda de timslånga avsnitten och de är en ren katastrof. Och jag är inte ensam om att tycka det. En av kursdeltagarna satt uppe i natt och tittade och tyckte det var riktigt dåligt för UFO-Sveriges del. Och Jennie Backman skriver i ett mess till mig: ”Herregud, vilken katastrof!” Och så är det.

UFO-Sverige och jag själv beskrivs som några som enbart ägnar sig åt (bort)förklaringar. Medan Kalle Ström gullar med new age-falangen får vi ägna oss att att säga att allt är än det ena (meteorer) och än det andra (inget ufo), aldrig att det finns ett genuint mysterium. Avsnitten är klippta på ett sätt som gör att jag får rysningar längs ryggraden och SVT målar upp ett slags kamp mellan oss och new age-grupperna. Istället är det vi som får försvara oss medan de andra angriper oss och i nästa avsnitt påstår, på allvar, att jag är en CIA-agent.

New age-folket kommer att jubla över serien medan vi pekas ut som torrbollar som inte lyssnar på vittnen eller ens bryr oss om att prata med dem. SVT lurade oss i en fälla och jag är väldigt besviken på Kalle Ström som uppenbarligen inte fattar vad han ställt till med. Man blir bara ledsen.

Men hemma var det i alla fall trevligt och maten god. Jag fick ta hand om disken och startade också en tvättmaskin. Då hade vi hunnit hamna framför våra datorer en bra stund också. Anneli med ett bygglovsärende och jag med att sortera in digitala filer efter kursen.

00.30 var jag i säng.

Loading