Den här dagen började med att en polisman ringde på vår dörr. Klockan var 04.40.

Fast egentligen började den redan efter midnatt då jag ännu var uppe och Raili kom ut från sitt rum och sa att hon var hungrig så vi gick ut i köket och jag gav henne ett glas mjölk. Sedan stoppade jag om henne och sa god natt och släckte.

Efter 01 var det dags igen och nu bad jag Anneli att prata med sin mamma och den här gången fick hon en banan och sedan satte de sig i Railis rum och pratade. Klockan 01.45 kom Anneli tillbaka och vid 02 tror jag att vi båda hade lyckats somna. Då hade vi gett Raili en mild sömntablett så att hon skulle få sova.

Och så ringde det på dörren. Många gånger. Jag sov djupt och det var först efter ett bra tag som jag krånglade mig ur sängen och öppnade dörren.

Och där stod polisen. En trevlig och artig ung man och undrade om det var här som Anneli Åstebro bodde. Och det var det ju.

Polisen förklarade att hans kollega hade hennes mamma i bilen som stod ute på gatan och att de hade hittat henne hos en granne några kvarter bort. Granne hade ringt 11414 sedan han sett en kvinna gå fram och tillbaka på gatan och till slut komma fram till hans dörr och knacka på.

Det var Raili som hade gått upp, tagit på sig jackan och inneskorna och plockat med sig sin kam, sin medicin och ett päron från köket och sedan gett sig ut efter att ha låst upp dörren. Vart hon var på väg visste hon nog inte själv i sin demens men troligen hade hon tänkt att ”gå hem”.

När hon togs om hand av grannen, en ung pojke, var hon ordentligt kall men som tur var var det inte minusgrader och inte halt. Hade det varit sådana förhållanden vet vi inte hur det hade gått.

Vi tackade de båda fantastiskt fina poliserna och fick Raili i säng med värmespåsar och varmvattenflaskor och hon somnade direkt. Och vi också, efter ett tag.

Vår avresa till Mariestad blev en timme försenad eftersom jag behövde sova. Det skulle ju bli 750 kilometers körning i dag och natten hade inte blivit som tänkt. Men allt gick bra, vi kom iväg och efter att ha tankat i Enköping kunde vi återinstallera Raili på Ullerås där hon bor precis som planerat. Vi pratade med personalen och sa hej då efter att ha Raili en vecka hos oss nu över jul.

Det är hemskt vad demens kan göra med en människa. Men det är också skönt att veta att det finns bra människor i grannskapet som ställer upp och gör det rätta. På vägen hem ringde jag polisen och de ringde upp killen som hade tagit hand om Raili och han gick med på att låta oss få hans nummer så Anneli ringde upp från bilen.

När vi var tillbaka hemma packade vi ur våra saken och gick sedan raka vägen till huset där han bor med sin föräldrar men då hade han hunnit gå bio. Vi tackade föräldrarna också och berättade vilken fin son de har, gav dem några presenter som var till honom och pratade en stund innan vi gick tillbaka hem.

Vi hade en del annat för oss också i dag. Ett besök i Skara hos Sven-Olof Ask som hade några böcker som jag köpt på ett par auktioner under året. Sven-Olof hade också en kasse med lite saker som vännen Niklas skänkt till mig, bland annat några skivor med rymdmotiv. Ett av köpen var ”Aristotelous peri thaumasion akousmaton: Aristotelis liber de mirabilibus auscultationibus” som var en förstaupplaga från 1786 och som handlar om kuriositeter och monster.

Ett annat fynd var den mycket sällsynta ”Bidrag till Mariestads historia” av P. W. Karström (som grundade Karströms bokhandel där jag köpte mina första böcker) från 1883. Att den lilla boken är så sällsynt beror på, som Sven-Olof berättade, att största delen av upplagan förstördes vid en brand i tryckeriet.

Sedan bar det av till Falköping där vännen Thea, som tyvärr var bortrest, hade bett en granne att överlämna några fina saker som hon gjort. Och kartongen var tung! Snyggt inslagen som en julklapp till AFU och mycket väl paketerad visade det sig när vi kom hem.

Och i den låg att handgjort alienhuvud som Thea hade jobbat fram under många timmars slit. Snyggt! Ett riktigt hantverk.

På vägen pratade vi med vänner och bekanta samt en kvinna som hade gjort en serie observationer av saker hon inte kunde identifiera. Vi pratade säkert 25 minuter. Och när vi kom hem låg en del sena julkort och väntade plus några exemplar av Mariestads-Tidningen där jag var intervjuad och några frimärken och andra märken som jag vunnit i en auktion på Tradera.

Efter allt som hänt i dag kopplade vi av i soffan med ett avsnitt ”Downton Abbey” och så lite julmatsrester. Laxmackor för min del.

I säng före midnatt efter att ha svarat på en del epost.