I senaste numret av Fantomen (14–15/24) får Den vandrande vålnaden ta sig an ett besök av en okända farkost och en serie märkliga ljus. Ett ufofall helt enkelt. Men tidningen ägnar också en sida åt att på ett faktamässigt sätt berätta om vad ufo står för och dessutom att den meste av alla omslagstecknare till Fantomen, Rolf Gohs, faktiskt gjort en egen observation.
I dag är Rolf borta men jag träffade honom då och då under hans levnad. Vi gjorde till och med ett inslag om hans observation för SciFi-Channel när kanalen skulle etablera sig i Sverige på 90-talet.
Den där faktasidan gör att jag tar med tidskriften i min nya upplaga av det som ska bli ”800 böcker om ufo” lite senare i år. Hittills har jag fullt på med 87 nya poster och passerat 800-gränsen med sex så det är ingen tvekan om att boken kommer ut.
Dagen började med frukost tillsammans med Anneli och med att jag jobbade på med min kommande bok ”Världsrymden anfaller”, tog ned tvätten och svarade på en del mejl. Men i eftermiddag bär det av till Uppsala för teater och middag.
Fick också en förfrågan från P4 Extra att vara med och kommentera ljusfenomenet som syntes över Sverige i natt. Alltså den raketuppskjutning som genomfördes av SpaceX och som tog raketen över Sverige – igen. Det händer ju då och då. Och eftersom jag under förmiddagen haft flera samtal och mejlutbyten med Sveriges rymdfartsnestor Sven Grahn så hade jag bra på fötterna när jag gick ut i direktsändning klockan 14.50.
Då satt jag i en soffa hemma hos Fred Andersson i Märsta med två katter rusande runt fötterna på mig medan jag förklarade för Titti Schultz att raketen var inne på sitt andra varv och befann sig på 590 kilometers höjd när den brände på lite extra för att lyfta ytterligare 38 av de 116 satelliter den hade ombord till en något högre bana.
Jag berättade också att det var tredje gången i år något liknande hände. Första var den 1 maj och andra den 29 maj. Den här gången följde faktiskt en svensk satellit med också, Arctic weather satellite. Raketen söts upp 20.56 (svensk sommartid) från Vandenbergbasen i Kalifornien, passerade Sverige (rätt osynlig) första gången 22.15 men vid nästa passage 23.40 var det som allt brände till.
Under förmiddagen ringde jag också upp en person som sett raketen och han visade sig bo i Kallhäll inte långt från oss. När jag presenterade mig berättade mannen att han hade varit och lyssnat på ett av mina föredrag i Vallentuna tidigare i år. Så kan det bli.
Vi stannade inte så länge hos Fred, han fick två böcker som han köpt av mig och sin laddare till mobilen som han glömde senast vi sågs. Men sedan körde jag och Anneli till restaurangen Taste of Bangla på Tunagatan 33 i Uppsala för att invänta Ylvas bror Mats Carlsson som vi dels skulle äta middag med men sedan också gå på teater tillsammans med.
Vi blev alla väldigt positivt överraskade av denna mycket prisvärda restaurang. Min Chicken tikka butter masala var hur bra som helst med en lite starkare sås än jag brukar få. Vitlöksnan till den och papadam med mangosås till förrätt. Anneli tog grillat tandoorilamm med grön chili och var liksom Mats också väldigt nöjd.
Mats hade också med sig de 50 första sidorna han översatt av en rysk samizdatbok som AFU fått för många år sedan. Vi har länge varit nyfikna på innehållet. Titeln visade sig vara ”Karelska fenomen” och fokus låg på observationerna i Petrozavodskområdet i september 1977.
Mats har gjort ett fantastiskt fint jobb med att översätta från ryskan och dessutom fixat layout med bilder och text under och i dem. Proffsigt!
Klockan 18 var det så dags att sätta sig till rätta i salongen på Uppsala stadsteater för att avnjuta musikalen ”9 to 5”. Det blev en riktig helkväll med bra sång, bra fart och mycket skratt. Och publiken i den fullsatta salongen var verkligen med på noterna. I paus tog vi en läsk och pratade en stund innan det var dags för den andra och avslutande akten.
När vi strömmade ut därifrån var vi verkligen nöjda med kvällen, hämtade bilen i Svavagaraget för 172 kronor och körde Mats till sin cykel innan vi siktade in oss mot den blodröda måne som var på väg upp i söder och körde hem.
Anneli försökte fånga månen men vi insåg ju båda att den aldrig blir så bra på bild som den är för blotta ögat. Men här ovan får ni i alla fall en liten uppfattning om hur den såg ut.
Skönt att vara hemma igen. I säng före 23 bev det.
