I dag startade vi 08.30 och var hemma 20.30 efter en tjugomila resa längs småvägar där man knappt kunde möta en cyklist väster om Limerick. Och vi hann se mycket, den häftig Poulnabronedolmen (gånggrift), flera häftiga ruiner, bestiga ett mindre berg, besöka stranden vid Fanore, titta på Cliffs of Moher, äta en suverän publunch på Wild Atlantic Lodge i Bally Vaughan och se väldigt mycket kul.

Mikael var vår chaufför hela dagen vilket innebar att jag kunde dricka en Smithwicks red ale till maten plus en Hendricks gin med gurka och peppar före. Alldeles utmärkt! Och sirloinsteken var stor och perfekt och Anneli och Mikael var också de väldigt nöjda med sin fiskar.

Vi hade tur med vädret, enligt Mikael var det en fantastisk dag. Vilket betydde att det regnade då och då, var mulet hälften av tiden, blåste så att vi nästan ramlade omkull men såg solen med jämna mellanrum. Så bedömer man vädret här i Irland.

När vi stannade i Kilfenora för ett snabbt besök på deras turistinformation regnade det lätt men några mil längre bort, då vi vandrade runt den fina muromgärdade boplatsen Caherconnell, klarade vi oss – ändå fram till femtio meter före bilen då himlen öppnade sig!

Ännu lite längre bort låg det monument som vi alla hade sett fram emot. Poulnabronedolmen som var en upplevelse att se så och där stannade vi länge. I all sin enkelhet, några stenväggar och ett stort platt block som tak, är den en kraftfull symbol för forntiden där den står alldeles fritt på en öppet berghäll.

Men det var också kul att bestiga ett mindre berg ovanför fyren vid Black Head och spana ut över Atlanten. Häftigt – och riktigt blåsigt!

Fanorestranden låg inte långt därifrån och vi gick ned för att titta på dem som surfade där. Bada var inte att tänka på (hur det blåste kan ni se på bilden ovan) och temperaturen i vattnet lämnade en hel del i övrigt att önska. Trots det tog Mikael av sig strumpor och skor och gick ut en bit, men jag avböjde att följa efter.

Nu kunde jag lika gärna ha följt hans exempel för fem minuter senare stod jag och fotograferade Anneli vid några klippor då en stor våg oväntat slog in mot stranden och jag fick skor, strumpor och byxorna genomblöta plus fyllda med fin sand.

Det var bara att fortsätta resan med dyngsura fötter.

När vi kom till den lilla byn Doolin stannade vi till för en pint på O’Connors pub och sedan gick vi och kikade i några butiker innan vi tog bilen upp mot Cliffs of Moher som Anneli hade besökt i mitten av 80-talet men för mig var också dessa dramatiska klippor en nyhet, liksom allt annat under dagen.

Hemma igen stannade vi till i Limerick och köpte pizzor och lite ny öl och sedan satt vi och pratade några timmar tills Anneli blev så trött att hon var tvungen att hoppa i säng. Jag fick nöjet att prata med en gammal kamrat från JH-tiden i Göteborg, Torbjörn Skarhed, som jobbat på GP länge och väl men nu gått i pension.

Vid 23.30-tiden kom Mikael in efter ett besök på verandan och undrade om det var ufon i luften utanför huset men det gick snabbt att identifiera de okända som Jupiter och Arcturus med Vega och Deneb i släptåg lite längre åt öster.

Sedan var det dags även för mig att sova. Och det känns i ansiktet att vi varit ute hela dagen.

Mikael och Anneli på en miniväg på väg mot dolmen.

Cliffs of Moher.

Fyren vid Black Head.

En fin dolmen.
Mikael och Anneli.