Den här bloggen är skriven längs vägen gång denna dag som började 02.45 i Sverige och slutade 22.30 i Georgia.

Efter nästan en hel timmes närande sömn mellan 02 och 02.45 (jag jobbade till 01) sitter jag och Markus nu på Arlanda och väntar på planet till Frankfurt och sedan vidare mot Atlanta. Rekordtid från Stenbockens väg till gaten – en timme blankt. Och detta trots att jag inte fanns med på passagerarlistan (någon klantskalle hade skrivit Svahnsr – alltså Svahn Sr) och att Markus hade fyra kilos övervikt (som släpptes igenom).

Alltid är det något.

Senare i dag tar vi en hyrbil ner till Cuthbert i Georgia för att stanna över natt hos Markus tidigare coach Aaron Feyes. I morgon bär det av till Florida och West Palm Beach, en 7,5-timmas resa. Där möter vi Anneli som flyger dit i morgon och som var med och lämnade av oss på Arlanda nu på morgonen. Ska bli roligt att se Markus nya college och, senare i veckan, Cape Canaveral.

Det ska bli intressant att se om jag hinner sova något på vägen. Skuttet till Frankfurt tar bara två timmar från det att vi lyfter 06.05 tills vi är framme 08.15. Så där blir det väl bara att äta frukost. Ett par timmar senare flyger vi över Atlanten men då har man väl hunnit piggna till.

Nu har jag med mig lite lässällskap också. Mark O’Connells bok om Allen Hynek, ”The close encounters man” kommer att bli ett nöje att läsa.

Framme i Frankfurt blev det kontroll direkt. Tre poliser stod och tittade på allas våra pass direkt när vi klev av planet. Har jag aldrig varit med om tidigare. Sedan blev det två passkontroller till med frågor om vad vi ska i USA att göra, hur länge vi ska stanna och så vidare.

Men till slut, efter att ha gått över halva (hela?) flygplatsen kunde vi sätta oss vid Gate Z15 och läsa New York Times i solen.

10.20 lyfter vi, förhoppningsvis, mot Atlanta.

12.00 kom vi iväg och sedan blev det mycket läsa för min del medan Markus lyckades sova. Något jag är dålig på på flyg. Tittade på ”The beauty and the beast” också.

Vi kom fram i hyfsad tid efter nästan tio timmar i luften. Och det gick hyfsat snabbt genom passkontrollen där jag fick göra det mesta själv; skanna fingeravtryck, ta ett porträttfoto och svara på en massa frågor.

När vi väl kom ut till väskorna så hittade jag inte Markus golfväska. Den var inte på bandet och inte på specialbagage så jag gick och frågade vid en disk som skickade mig vidare till bandet där jag hittade en Lufthansarepresentant som pekade på bagen som plötsligt låg där på golvet.

Sedan tog vi en skyttelbuss i en kvart för att komma till hyrbilsområdet där jag hade bokat en bil på Alamo. Vi uppgraderade till en något större vilket var bra med tanke på vår egen storlek och hur mycket vi ska packa in i den. En Dodge blev det.

Efter att ha packat och fyllt i alla papper så kopplade jag in gpsen som inte ville starta. Vilket gjorde mig lite ledsen. Men när vi väl lämnat garaget så tickade den igång och vi kunde köra de tre timmarna söder ut mot Cuthbert.

En bra körning i fint väder och bra bil. När vi kom fram till Cuthbert stannade vi och tog en selfie vid skylten Welcome to Cuthbert. Och det var hett som en vägg ute. 33 grader klockan 19 lokal tid, 01 på natten vår inre klocka.

Nu skulle vi en bit till, till Fort Gaines, eftersom Aaron och Christy (bild ovan) som vi ska bo hos i natt bor några mil utanför samhället. Där blev vi bjudna på middag i form av hemgjorda burgare och efterrätt. Och så blev det bordsbön, det är inte var dag.

Vi blev lite sega framåt kvällen, det ska erkännas. Och när vi kom i säng. SR klockan efter 22, alltså efter 04 svensk tid. Men sängen var skön och den blir hur bra som helst i natt.

På Arlanda.