I dag blev det frukost på tolfte våningen där jag skulle sammanstråla med Peo och Anneli S. Men det blev lite förvirrat så de väntade nere i lobbyn på mig och jag började ta mat i väntan på dem. Flera av dem som satt och åt kom fram och tackade för ett bra föredrag och jag kan inte längre räkna hur många som faktiskt gjort det. Innan dagen var slut blev jag infångad i hissen (ett par gånger), på väg till och från olika delar av hotellet och uppsökt när jag satt mig en stund i lobbyn.

Jag ska inte trötta er med fler beskrivningar av sådana möten men faktum är att jag inte har kunnat gå många meter utan att bli stoppad av någon som vill tacka eller bli fotograferad tillsammans med mig. En av dem var Lynne Kitei som arbetar som med Phoenix Lights Network. Hon högg mig för fotografering precis utanför försäljningsområdet.

Inne vid mitt bord var det en stilla ström av folk hela dagen. På förmiddagen träffade jag John Schuessler och hans dotter Barbra Sobhani innan de skulle ge sig av. John är en supertrevlig äldre man med lång erfarenhet av ämnet och det var en sann ära att träffa honom och de andra två före detta Mufonordförandena Clifford Clift och David MacDonald som alltid stannade till vid mitt bord när de passerade. Ofta för att prata en stund.

En annan som kom för att prata var Les Velez som är ordförande för Organization for paranormal understanding and support och som driver en internationell stödgrupp för personer med upplevelser och sådana som tror att de blivit ombordtagna.

Nå, låt mig backa till frukosten där jag blev sittande bredvid en mamma och hennes dotter i väntan på Peo och Anneli S. Dottern berättade om hur hon kunde se avlidna och gav ett exempel från sitt eget hus där en annan person först, utan hennes vetskap, hade sett en liten flicka med udda kläder passera genom hallen.

En stund senare fick hon själv se samma flicka, men med andra kläder vandra iväg samma väg. En udda och ovanlig berättelse. När mina svenska vänner så kom satte jag mig där efter att ha pratat med kvinnorna en lång stund. Gott med bacon och ägg och lite melon!

När vi var klara kom Jan Harzan och jag pratade en stund med honom innan vi tog hissen ned till konferensen. Eller i mitt fall till mitt bord. Där sprang jag åter på Jan Harzan som bad om hjälp med att ta en bild och fick sedan också träffa hans bror som gick med armen i gips.

Jag passade också på att ta bilder av Jan för en kommande artikel i UFO-Aktuellt. Efter en stund dök Bruce Widaman från Mufon Missouri upp och han kunde verkligen prata så vi blev stående säkert en halvtimma medan andra ibland kom förbi och bröt in. En av dem var Angelia Sheer från Mufon Tennessee som jag träffat redan i går och sedan Mufons dykexpert Debbie Ziegelmeyer som jag också hunnit prata med flera gånger. Elaine Eakes från Massachusetts var däremot ny och även hon ville egentligen bara säga att hon gillat mitt föredrag.

En hel del personer köpte min nya bok också i dag men jag passade också på att köpa andras böcker för AFU, bland annat en av författaren Tom Keller som visade sig vara en trevlig man. Peo slog också till och köpte en av hans böcker.

Alla är så imponerade över AFU. Folk kan bara inte sluta prata om det. Det är utan tvekan så att mitt lilla föredrag har gjort störst intryck av alla på den här konferensen. Något jag inte hade räknat med men givetvis hoppats på. Ett resultat är ju att jag inte längre har några visitkort kvar vilket är illa.

Eftersom Anneli S erbjöd sig att sitta vid bordet medan jag gick och åt så kunde jag ta en riktig lunchrast i dag. I kön träffade jag Rob och Susan Swiatek och vi gjorde sällskap ut till ett bord där Peo redan satt. Pizza fick det bli och den var riktigt god.

En rolig inträffade när jag skulle betala för mina pizzabitar eftersom tjejen i kassan ville ha mitt namn så att hon kunde ropa ut det när maten var klar. För att hon skulle fatta vad jag hette visade jag henne mitt körkort.

Tjejen tittade förvirrat på körkortet för att hitta mitt namn och frågade till slut om jag hette Mr Korkort. Så jag svarade ja bara på kul. Och en stund senare ropade hon ut mun mat: Mr. Korkort! Då skrattade vi ordentligt.

Medan vi satt där kom en helt fantastiskt grönglänsande skarabé flygande och landade på mig. Den kröp långsamt fram längs ärmen medan jag tog bilder innan Rob plockade upp den på sig och bar ut den i en häck.

När jag kom tillbaka in började folk strömma till igen. Jag pratade spökraketer med Jim Lauterbach från Kalifornien och AFU med Amanda Cooke som ursprungligen kom från Australien men också hade bott i Danmark men nu jobbade med film i Kalifornien. Hon ville sondera terrängen inför en ny ufofilm.

Jeff Knox från delstaten Washington kom fram och berömde vårt arbete med AFU och var själv inblandad i ett större skanningsprojekt av ufomaterial tillsammans med flera av de seriösa ufologer som vi redan känner i USA. En riktig AFU-kille!

En annan som högg mig var Dr. C. M. Chantal Toporow, Beverly Hills, från Society for Scientific Exploration. Hon höll på och planerade för en konferens i Finland nästa år och undrade om jag skulle vara intresserad av att komma. Jag svarade henne att det i alla fall var betydligt enklare att ta sig dit än till Kalifornien.

Och så dök en av killarna som intervjuade mig i går upp och gav mig en t-tröja – precis som han hade lovat. Kul när folk håller sina löften. Den t-tröjan kommer nu att hamna på AFU. Teri Lynge-Kehl från Florida ville också hälsa och bli fotograferad.

Det blev faktiskt tid till att lyssna på ett föredrag i dag också och även om jag missade början var resten fascinerande. Talare var filmproducenten Paul J. Davids som tidigare på dagen kommit och gett mig en bunt dvd-filmer med ufoteman och en bok plus att han bjudit med mig på middag senare i kväll.

Paul berättade om hur Hollywood och populärkulturen, inte minst musiken, i hans ögon, fungerat som en hemlig tillvänjare när det gäller att få oss människor att förstå att ET är här. Robert Sheaffer, som satt bakom mig, var inte imponerad utan sa till mig att det givetvis var precis tvärtom: Hollywood använde sig av populärkulturen för att få oss att köpa deras produkter.

Robert skrev senare en blogg om mitt och andras föredrag. Ni kan läsa den här.

Efter föredraget kom Mufons chefstekniker fram till mig och skakade hand och konstaterade att det verkligen hade varit värt allt arbete för att få mitt föredrag att fungera. Han, liksom andra, var helt enkelt väldigt nöjd med det och vi hade ju ett par timmars krånglande innan allt fixade sig i fredags.

Framåt kvällen sprang jag på den nederländske parapsykologen Douwe Bosga som arbetade med en databas över ombordtagningar och som dessutom sa att hans grupp var på väg att rensa ut böcker på olika språk som han ville skänka till AFU.

I hallen framför receptionen blev jag stoppad av Mufon Canadas Marc St-Germain som ville ta en bild med mig men eftersom jag givetvis vill parat med dem som stoppar mig så blev vi stående en stund. Det visade sig att han hade kopierat Project Magnets material och var villig att dela med sig av en kopia till oss.

Kvällens första klo kom när Paul Davids tog med mig till hotellets restaurang tillsammans med sin syster och hennes man. Skälet var att han ville att jag skulle berätta om AFU för dem. Paul hade lyssnat på mitt föredrag och kommit fram många gånger under de två dagarna för att prata. han var verkligen imponerad.

Paul har gjort en rad Hollywoodfilmer men är också målare visade det sig när vi satt och pratade över våra goda burgare med en ale till. Plus att han är en duktig trollkarl. Efter maten gjorde han några riktigt giftiga korttrick plus trick med mynt som var helt omöjliga att förstå. Trots att jag satt precis framför honom kunde han få mynt att flytta sig från under ett kort till under ett annat och han fick mig att dra samma kort en rad gånger trots blandning och kupering – som jag själv fick göra.

Paul gjorde en rad trick som alla var fullständigt omöjliga att fatta.

Vi hade det verklig kul i några timmar där vi pratade om nästan allt utom ufo men absolut om AFU.

Eftersom jag varit så upptagen tappade jag bort Peo och Anneli S och vi hittade inte igen varandra på hela kvällen. Men i morgon blir det frukost tillsammans.

Passade på att gå undan en bit för att ringa upp Anneli hemma också. Roligt att prata med henne och billigt eftersom vi gör det via Messenger med bild och allt.

Jag hade faktiskt ett möte till i kväll och det var med Jordan Pease som jobbade med tekniken och inspelningen under konferensen. Jordan har visat sig vara en fullständig guldgruva när det gäller material och utan att gå in på detaljer så gjorde vi en överenskommelse om att få skickat en pall med ufomaterial till AFU mot att vi betalar frakten.

Jordan har bland annat räddat konspirationsteoretikern Milton William Coopers bibliotek. Efter det att Coopers sköts till döds av polis 2001 bjöd Jordan på en auktion där Coopers saker såldes. Men han vann inte budgivningen utan stupade på målsnöret, något som irriterade honom. Men efter några veckor ringde dödsboet och sa att killen som vunnit inte hade betalat så nu undrade de om Jordan ville köpa det istället.

Det ville han. Fyllde bilen till brädden men var tvungen att lämna en hel massa. Enligt Jordan hade Cooper förråd fylld till bristningsgränsen med Rosenkorsmaterial till exempel. Men det fanns säkert annat också. Vad som hände med detta visste han inte.

Men en hel del annat i arkivväg hade han koll på och innan kvällen var slut hade han och jag gjort upp ett avtal om att han ska skicka över material till AFU inom några månader. Jag gav honom en handpenning för att betala en del av frakten.

Vi hann prata i några timmar, dels nere i baren och dels på mitt rum där jag fick chansen att visa honom lite mer film och foton från AFU. Men vid 22-tiden gick Jordan tillbaka till sitt och jag fortsatte att packa. För i morgon flyttar jag från hotellet.

Efter 01 var jag klar md allt, inklusive bloggen.

John Schuessler med dotter.

Peo köper en bok av Tom Keller.

Jag och Paul Davids.

Barry Roth diskuterar något angeläget med Anneli Sarre.

Skalbaggen som landade på mig.

Jag och Lynne Kitei. Det blev många sådana här bilder.

En nöjd trollkarl efter att ha lurat skjortan av mig.