Vaknade lite för tidigt men somnade om och strax före 08 var det dags att gå upp på riktigt för att hinna duscha och äta frukost på hotellet. Sedan gled jag och Håkan ned på stan och köpte allergipiller och nässprej till Håkan, pillren kan även jag ha nytta av när vi träffar pälsdjur under resan.

När vi var klara startade vi färden mot Hoek van Holland en halvtimma tidigare än plan men det är alltid bra att ha lite extra tid ifall att. Ett givet stopp på vägen är en bensinmack 18 kilometer in i Nederländerna där vi tankade fullt så att det ska räcka till London.

Vi var framme vid färjeläget 13.02 om man ska vara petig. Då fick vi köra rakt in efter att ha fått biljetter och visat passen. Sedan en kort stunds väntan vid en bom medan några lastbilar lastades på men sedan var också vi ombord. Resan hade gått utan minsta problem och i soligt väder, till en början, men med några skurar när vi väl närmade oss Amsterdam.

Nu väntar några timmar på Stena Brittanica och eftersom Sten numera tar 40 kronor i timmen för wifi så lär det bli annat vi får roa oss med än att surfa.

Ombord på färjan gick vi traditionsenligt ut på däck när fartyget lämnade hamnen och spanade sedan in vår hytt (10366) på tionde våningen innan vi satte oss en stund och tittade på utsikten. Passade också på att inventera ginutbudet, plåtade av det och jämförde sedan med vad som fanns på färjan till Tyskland. Så nu har jag en lista med priser på alla ginsorter de säljer. Orsak: Anneli och jag ska ha ginprovning med några vänner i november.

Framåt 15 kom jag på att jag glömt mina penicillintabletter i bilen och det var ju inte så bra. Men efter att frågat en kille bakom informationsdisken fick jag snabbt svar att om jag bara väntade några minuter skulle det komma en man som kunde ta med mig ner och läsa upp till bildäck.

Det visade sig vara en kille från Filippinerna och när jag frågade hur han jobbade visade det sig att han bodde på båten i sex månader och jobbade där för att sedan resa hem till Manila i två månader innan han reste tillbaka. Lät ju inte direkt kul.

Efter att ha sovit en halvtimma började jag läsa den nya Bibliotekstjänstbok som jag har med i pdf-format, ”Dödsviskaren” av Lovisa Wistrand. Tyvärr har jag fått hoppa in i serien och det här är den tredje och avslutande delen i hennes fantasyserie. Hann till sidan 57 innan klockan närmade sig 16.30 och vi vandrade ned till restaurang Metropolitan, som är den fina restaurangen med vita dukar på båten, och bänkade oss för vår förbetalda trerätters middag.

Utsikten var lite grumlig genom den skitiga fönstret men solen sken och vi såg andra fartyg och en stor vindsnurrepark på vägen.

Både jag och Håkan tog råbiff till förrätt och en tenderloin till huvudrätt. Båda mycket bra. Håkan ville ha sin köttbit lite mer stekt än jag men i övrigt var de lika med minitomater på kvist, sparris och lite annat grönt plus stora pommes som var riktiga potatisbitar. Håkan drack en Lagnunitas och jag en vatten, så blir det när en av oss ska köra bil sedan.

Efterrätten tog oss skilda vägar där jag beställde vaniljglass med grädde och bär medan Håkan tog en rabarberhistoria som han var mycket nöjd med.

Efter maten var det två timmar kvar i hamn och vi drog oss tillbaka till hytten.

När vi väl lade till i Harwich var vi 30 minuter försenade men rullade av 20.25 och kom fram rätt snabbt i passkön och slapp tullkontroll i vanlig ordning. Men vägen mot London blev inte som vi tänkt oss. Först var vägen avstängd bara efter någon mil och vi fick ta en omväg in i ett samhälle med smala gator, spännande möten och mörka gränder. När vi väl trodde att allt hade ordnat sig och vi var ute på vägen igen dök en ny avstängt-skylt upp och vi var åter ute på landsbygden och körde.

Till slut hade vi fått kontakt med den väg som leder till A12 in mot London men eftersom vägarbetet verkar kunna pågå i månader så kommer vi att åka extra tidigt när vi ska tillbaka till färjan i slutet av resan.

Sedan bar det av i mörkret in mot London i 110 kilometer i timmen men när vi skulle köra den vanliga vägen upp på M25 valde navigatorn en annan väg, en väg jag inte kört på tio år. Men vi tog den och det blev helt okej även om det var lite mer trafik och lite mer rödljus.

Som vanligt stannade vi till på Tescomacken och fyllde upp bilen och köpte trekantsmackor och Old Speckled Hen som blev vår kvällsmat. Hittade en parkering på gatan rakt utanför Bobs och Sams hus och sedan mötte Bob oss i dörren – ordentligt förkyld. Så det blev inga handskakningar och vi höll oss på avstånd.

Kul att träffa Bob Rickard igen! Förkyld eller inte.

Medan jag och Håkan satte oss och åt och tog vår öl medan jag skrev blogg gick Bob och lade sig. Vi lyckades komma i säng före midnatt vilket var bra.

Så här startade dagen på väg från Vechta ut till autobahn.

Håkan tar sats mot råbiffen.

Råbiffen var riktigt fin.

Och köttbiten likaså.

Min efterrätt var ett litet konstverk.

En ordentligt förkyld Bob mötte oss.

Och så blev det nattamacka och Old Speckled Hen.