Tredje och sista dagen på UFO-Sveriges fältundersökarkurs blev som de två första. Rolig, intressant och lärorik. Och när vi klockan 15.45 samlade alla till avslutning och utvärdering var lovorden många både vad gällde kursens innehåll och den nya kursgården.

Bra mat, bra och trevliga lokaler och serviceintresserad personal.

Själv höll jag min vanliga genomgång av misstolkningsfenomen med nybörjarna där vi också gick igenom några exempel på fall som först verkat mystiska men som efter en undersökning fått en tydlig förklaring.

Jag pratade också om de fall som är genuint knepiga, rapporter som inte gått att förklara och som antyder att det vi rör oss med är ett mycket komplext fenomen. Där fick jag stöd av Fred Andersson och jag känner att vi kan utvidga den delen till nästa år.

Fortsättarna höll Johan, Thomas och Tobias ordning på med en rad bra avsnitt där också Oskar Jungell, med sina stora fotokunskaper, och Peo Wärring, som berättade hur AI kan användas för att få fram information, fanns med via Zoom.

Det är verkligen kul att kurserna alltid är fullbokade och lika kul att så många säger att de ska komma tillbaka också nästa år. Förutom all kunskap som deltagarna får är gemenskapen och pratet på kvällarna guld. Och där fungerade det nya stället i Örserum bättre än förra.

Så innan vi sa hej då till personalen bokade vi in oss för kurs där även nästa år. 23–25 oktober blir det.

Precis som på vägen ned hade jag Fred med och vi stannade ganska direkt för att ta en korv och en burgare och tanka. Men sedan var det raka vägen till Älvsjö station där jag lämnade Fred och fortsatte hem. Anneli var ute på teater med Ylva och Nanna så jag tog ett par mackor med mjölk och packade ur bilen.

På bänken hemma låg ett brev från en kvinna från Simlångsdalen som hade läst min bok ”Mötet i gläntan” och det var några riktigt fina rader som hon hade satt på pränt: ”Jag har aldrig läst en bok som är så hjärtevärmande!”, skrev hon och fortsatte:

”Den är genomgående skriven med respekt och vänlighet men objektiviteten finns där också hela tiden.”

Med i brevet låg en påse med bipollen! Perfekt gåva och så omtänksam med tanke på att boken handlar om Gösta Carlsson.

Strax före 23 kom Anneli hem och en halvtimma senare låg vi båda i sängen.