I natt har vi sovit bra trots värmen i The Old Stables i utkanten av Moffat. En bra dusch och en toalett som lät som ett havererande kärnkraftverk tillhör minnen från vistelsen här.

När jag öppnade mejlen fanns det ett från Christopher Foyles fru som inte var så roligt att läsa. Vi hade ju hoppats få träffa Christopher, som svarat positivt på brev och mejl från mig, men nu kunde frun meddela att han avlidit efter en tids sjukdom. Christopher var mycket intresserad av det okända och hade en stiftelse som mycket väl hade kunnat hjälpa AFU.

När jag skrev till honom och skickade min bok om AFU svarade han att han gärna ville träffa mig i London för att diskutera detta. Men nu är han borta, 79 år gammal, efter att ha avlidit på sjukhus den 10 augusti.

Jag och Anders hade beställt en full Scottish till frukost och det fick vi också när vi slog oss ned vid bordet strax efter 08. Och Anders lyckades till och med peta i sig den största delen av sin haggis som han var mycket skeptisk till. Själv rensade jag fatet.

När vi kom iväg mot Manchester var vi bara några minuter efter schemat och när vi kom fram hade vi kompenserat för det. Men tyvärr var inte Nick Creighton på plats i sin pappas gamla hus så vi fick prata med grannarna istället innan vi ringde Ian Shelton i Mansfield som var vårt nästa stopp.

Vi hittade snabbt gatan och parkerade en bit bort där det fanns en tom plats men turligt nog åkte en granne när vi senare skulle bära ut allt och vi fick en plats rakt framför dörren.

Och det var bra för i dag har man varnat för värmeböljan som når en ny topp och vi har haft 33 grader större delen av dagen.

Ian hade samlat sin pappa Walter Blythes papper, filmer och böcker på ett bord i rummet mot gatan och han beklagade att frun för ett antal år sedan skeppat iväg flera hundra ufoböcker till en loppis. Men det fanns mycket fint kvar, bland annat ett stort material med lokala uforapporter som Walter gjort egna illustrationer till.

Det fanns också en hel del klipp och en massa vhs-band plus utställningsmaterial och en skylt med namnet på hans lokala ufogrupp – Mansfield UFO Group. Efter att ha packat bilen åt vi var sin glass men sedan var det bara för mig och Anders att ge oss av mot Morton-in-Marsh och vårt hotell där för att träffa Paul Devereux och hans fru Charla.

Vägen dit var vindlande efter att ha kört M1 och några större vägar från Manchester. En felkörning kostade vi på oss då jag missade en avfart då vi satt och pratade lite för mycket. Hittade en p-plats rakt utanför hotellet på High Street och sedan bar vi upp våra väskor, duschade och tog det lugnt en stund.

Siam Cottage Guesthouse visade sig inte vara någon särskild höjdare. Duschen gick knappt att ställa in temperaturen på och det var lika lätt att bli skållad som frusen till is. Toan dånade på samma sätt som på förra hotellet och rummet luktade dålig new age-festival som irriterade min hals. Varmt var det också men en portabel ac löste en liten del av det problemet.

När vi kände oss fräscha nog att gå fick vi fråga efter vägen på en pub men sedan löste det sig elegant och snart ringde vi på hos Paul Devereux som skrivit en rad intressanta böcker, bland annat en om ufo som skapade stor debatt – Earthlights.

Vi blev sittande hemma hos Paul och Charla i fyra timmar, tittade igenom bokhyllorna och pratade om älvor och annat som Paul intresserar sig för. Jag visade filmen om AFU vilket imponerade på dem och innan vi gick hade vi en överenskommelse om hur vi ska gå vidare med hans arkiv. Inte minst hans foton.

Jag gjorde också en liten intervju med honom och hans fru om en märklig varelseobservation de båda gjorde 1999. När vi gick därifrån hade vi också med oss två kassar med böcker på andra språk än engelska som vi fick till AFU. Plus en signerad kopia av Pauls senaste bok ”The powers of ancient and sacred places”.

Det var riktigt kul att prata med dessa två intressanta personer och vi kom överens om att ses nästa gång igen.

När vi gick till bilen för att lämna kassarna var det fortfarande en bra bit över 20 grader varmt och som vanligt hade vi missat att äta. Så när kassarna var avlämnade gick vi till Tesco och köpte trekantsmackor och var sin öl, jag en ”Old crafty hen” som jag gillar. Sedan satt vi på rummet, nu med ac:n på, och åt.

Sedan måste jag ju nämna min vän Dave Clarkes artikel i Daily Mail i dag, en artikel som snabbt spred sig på nätet. Läs den gärna. Det tog Dave åtta månader att få honom att ställa upp och prata, skriver han i ett mejl till mig i dag. Bilden som tas upp är alltså äkta och inte som många trott (jag med) fejk. Vad den föreställer är ännu så länge en gåta.

Vid 23.30 kraschade vi i säng.