Förmiddagen har jag ägnat åt att fortsätta arbeta fram en studieplan när det gäller ufofrågan. Har hunnit ganska långt och hoppas bli klar på måndag. Har också fortsatt att jobba med nästa nummer av UFO-Aktuellt där det är manusstopp i helgen. Men där blir det bättre fokus nästa vecka.
Fick ett lustigt adresserat brev i lådan i dag; det kom nog sent i går men vi trodde att posten redan hade kommit så det blev kvar över natten. Innehållet handlade om en mystisk sten men jag måste säga att det var en knepig adress på kuvertet. Snyggt i alla fall att posten fattade att det skulle till mig.
Under dagen har killarna från murfirman fortsatt att jobba i vår trädgård vilket har resulterat i att alla våra buskar nu är ett minne blott. Tomt! Men det är enda sättet för dem att kunna bygga den lilla stödmuren så för vår del blir det till att sätta nya buskar till våren.
Läste förresten AARO-chefen Dr. Jon Kosloskis möte med medierna som nu finns i en utskrift. Dr. Kosloski gav intervjuerna efter det att AARO:s senaste rapport blev offentlig, det kunde ni läsa om i min blogg tidigare i veckan. Dr. Kosloski sa bland annat att att ”kongressen har gjort det möjligt för oss att ta emot all känslig information oavsett klassificering eller NDA som de kan ha undertecknat. Och vi får den informationen. Och vi följer upp varje tips som de ger oss.”
NDA är givetvis det dokument som anställda inom försvarsmakten får skriva under om att de inte ska berätta om sitt arbete och de hemligheter som de där kan ha sett för någon utomstående.
AARO-chefen sa också att hans kontor helt fokuserar på det som ligger utanför det vanliga, det anomala. Allt som tyder på vanliga drönare och annat skickas vidare till rätt instans. Dessutom håller AARO på att utveckla samarbetet över gränserna, med andra länder. Något som ska ske under nästa år. Och, under 2025, kommer AARO också att utveckla möjligheterna att ta emot rapporter från allmänheten.
Dr. Koslovski var också tydlig med en sak: ”UAP:er är verkliga.” Men han ville inte gå så långt som Lue Elizondo gjorde under utfrågningen i kongressen i veckan. Där sa Elizondo att UAP inte utgör något som UYSA:s regering eller någon annan regering utvecklat.
Intressant var också följande citat: ”… vi förstår inte fenomenet tillräckligt för att säga om det rör sig om en banbrytande teknik eller inte. Det är en mycket liten andel av våra övergripande fall som efter den första analysen fortfarande har de onormala egenskaper som man skulle kunna tillskriva banbrytande teknologier. Det är mindre än 3,5 procent av våra fall. Och vi studerar fortfarande dem med våra IC- och S&T-partners, och försöker förstå vilka teknologier som kan användas för att tillhandahålla dessa egenskaper.”
Konstigt är det alltså men man har inte blivit klokare för det. IC är underrättelsmyndigheterna och S&T är forskarsamhället.
Dr. Koslovski svarar ödmjukt på alla frågorna, ett av svaren visar hur han tänker och att han är öppen för vad som kan ligga bakom observationerna. Han sa också att i några av fallen finns det videodokumentation: ”Det finns intressanta fall som jag, med min fysik- och ingenjörsbakgrund och tid i IC, inte förstår. Och jag känner ingen annan som förstår dem heller.”
Och lite roligt blev det när AARO-chefen svarar på en fråga, eller snarare ett påstående, om att den amerikanska allmänheten tror att regeringen ”veta allt”. ”Om det ändå vore så”, svarade Koslovski.
En sak väntar oss också. Den 19 november kommer AARO att publicera flera fall som man har hittat en lösning på och som är omtalade sedan tidigare. det ska bli spännande att se!
Och! Den svenska forskaren astrofysikern Dr. Beatriz Villaroel har fått ett anslag från Vetenskapsrådet så att hon kan fortsätta leta efter artefakter med möjligt utomjordiskt ursprung i jordens närhet. Det kan vara första gången som ett ufoprojekt får statliga medel på en så hög nivå. 4,4 miljoner kronor handlar det om.
Sedan drog vi på teater i Uppsala. ”Jernbanan” på Uppsala stadsteater blev det. En pjäs som bygger på Sara Lidmans böcker och vars sista föreställning det var i dag. Vi blev verkligen inte besvikna, en riktigt bra musikal rakt igenom., För mycket sång var det men inte några arior utan effektiv sång som berättade historien.
Det blev långa applåder efteråt även om en stor del av publiken aldrig orkade resa sig upp för att hylla skådespelarna. Rätt hög medelålder som det brukar vara på pjäser med lite tillskott av yngre tjejer.
Mer kommer.
