Natten på rum 325 blev en prövning. En bordsfläkt på för fullt och fönstret på vid gavel. Det hjälpte lite men så varmt var det ändå att jag vaknade ett gäng gånger.

Men hotellfrukosten kompenserade en del för detta med pannkakor som grädde på moset.

Och så, klockan 09.15 körde vi i lätt regn till Carl och Karin Larssons Sundborn som vi visserligen besökt en gång tidigare men det var riktigt länge sedan. Och det var verkligen värt en repris. För med en bra guide gick vi runt i rummen som alla präglats av konstnärsparet. Så många historier och så mycket vackert att se.

Jag var lika fascinerad av biblioteket som av alla målningar och den vackra ateljén. Men tyvärr fick man inte röra något även om det kliade i fingrarna för att se om det fanns dedikationer från Carl Larssons alla namnkunniga vänner.

Intill sig vid det stora matbordet hade Carl en uppsättning Nordisk Familjebok, uggleupplagan, som var den tidens svar på Google när en fråga dök upp runt bordet. Och mycket i huset speglade också hans hustru Karins skicklighet som konstnär och Carls kärlek till henne.

Vi hann också med en utställning en bit från Carl Larssons-gården där det bland annat gick att titta på Carl Larssons målarrock och en hel del annat kul.

Färdiga i Sundborn körde vi till Avesta för att äta lunch och det blev Panevino Bistro på Markusgatan 11 där menyn på nätet såg lockande ut men där verklighetens mat var en rätt svag trea. Vi satt i alla fall ute och det var skönt.

Sedan bar det av till Avesta Art på gamla Avesta Jernverk. En fantastisk anläggning som är en kombination av industriminne och konsthall. Jag måste säga att bara ett besök i det gamla järnverket var värt inträdet och nu var det också fyllt med häftig konst.

Själva anläggningen heter kort och gott Verket och nu fanns här utvalda bilder ur Johan Egerkrans bok om nordiska väsen, så vackra. Längst bort på nedre botten hade man placerat ett underbart verk av min och Annelis vän Jonas Liveröd och på en annan våningen kunde man njuta av glaskonst av Kjell Engman.

Besökaren är hela tiden omgiven av allt som hörde till ett järnverk i början av förra seklet. Mörkt och verkligt och så påtagligt. Och missa inte Kjell Engmans vackra glasskulpturer där ljuset gör dem magiska.

En av de permanenta utställningsobjekten heter Korridoren och är en labyrint av speglar som kan få vem som helst att virra bort sig. Nästan lite otäckt. När vi väl var klara blev det en glass vid entrén. Fler bilder från Verket hittar ni sist i bloggen.

Målet för vårt besök i Avesta var dock ett annat (i alla fall för min del) eftersom jag skulle titta på ett dödsbo som hade många böcker. Den avlidne hette Åke och han var vän till Svante som är vän till Mats som är bror till Ylva. Och på den vägen fick jag veta om att böckerna fanns.

Svante mötte oss och så fick vi hjälp att öppna dörren till lägenheten och nu var det bara se men inte ta som gällde. Allt är inte klart från Skatteverkets sida så det jag gjorde var att ta bilder av böckerna, cirka 100 löpmeter, och göra en bedömning av hur stor bil jag måste hyra för att kunna hämta dem lite längre fram i höst.

Det blev också ett besök vid Dalahästen för att Ylva skulle se om hon hittade några skor på Haglöfs outlet men utbudet var lite skralt. Det blev i alla fall tillfälle till lite drickainköp och en bild med den stora trähästen.

Sedan bar det hem, först för att lämna av Ylva i Råsunda och sedan äntligen hem till oss.

Vi satsade på en enkel kvällsvard i form av sill och mackor med färskpotatis som satt alldeles utmärkt innan fotbollen rullade igång, i dag var det Spanien–Tyskland och precis som alla andra matcher så här i finalspelet gick den till förlängning. Och där avgjorde Spanien vilket kändes skönt, då blir det roligare fotboll i finalen än om Tyskland skulle ha mött England.

Klockan 00.30 blev det sängen.