I dag är det läge att gratulera en av UFO-Sveriges stöttepelare, Mats Nilsson, som fyller 64 år. Mats har varit med i föreningen så länge att ingen kan minnas att UFO-Sverige existerat utan honom. Just nu är han sekreterare, sköter vårt kansli och är dessutom ansvarig för att UFO-Raden/Rapport-Nytt kommer ut och att den håller den höga kvalitet som vi alla vant oss vid.

För mig är Mats synonymt med UFO-Sverige. Det vore omöjligt att tänka sig föreningen utan honom och jag tror att Mats har svårt att tänka sig ett liv utan föreningen. Det är lätt att rada upp positiva omdömen men viktigast av allt är hans fantastiska sociala förmåga som gör att han omedelbart blir vän med den han träffar. Hans positiva attityd och glada humör smittar och det känns helt rätt att han ska få bli morfar nästa år.

Det finns heller ingen som kan berätta så många underbara (en del skulle säga underliga) historier och många nybörjare som råkat få honom intill sig vid bordet har nog undrat vilken märklig förening UFO-Sverige egentligen är. Vitsar är hans signum och ingen som har träffat honom har kunnat undgå att drabbas.

Mats tillhör också dem som bryr sig om andra människor. Han har empati, kort sagt. Att han nu arbetar med äldre är egentligen en självklarhet och ingen kan passa bättre till ett sådant arbete än Mats.

Med sin bärbara dator inom räckhåll och mobilsladden ständigt i ena örat vill han också visa att den nya tekniken minsann inte är något som avskräcker. Han är heller inte rädd för att ta på sig nya uppdrag och när han för flera år sedan tackade ja till att ta hand om UFO-Raden tillsammans med Leif Persson så visste nog varken han eller jag vad han egentligen gav sig in på. Men för mig var det en självklarhet att kunna lita på Mats, att jobbet blev bra gjort och att han skulle växa med uppgiften. Det har han gjort och i dag är tidskriften mycket läsvärd.

Skulle jag fråga mina pojkar vem Mats Nilsson är så blir svaret – det är han som äter så stark mat. Och det kan vi alla skriva under på.

Sådan är han, grabben från Sala. På bilden ovan står han utanför nedgången till Sala silvergruva en dag 2003 då vi besökte gruvan tillsammans. Nu är det bara att säga Grattis!

Dagen i övrigt har bjudit på sista passet på DN.se med en stoppad uppskjutning av Christer Fuglesang som start på morgonen. Jag direktrapporterade på nätet och när det hela blev uppskjutet bara minuterna innan ”Discovery” skulle stiga mot skyn så skrev jag ihop en summering av det som hänt. Sedan fortsatte jag att bevaka bränderna i Grekland och skrev en längre artikel om det senaste i Michael Jackson-fallet. Gick hem redan klockan 14 eftersom jag hade tid att ta ut.

Hemma var jag ute och skar ned lite långa grenar i ett syrenträd, klippte gräsmattan och for iväg till byggvaruhuset för att köpa lite virke så vi kan fixa till en ny inhägnad till de röda vinbären – som är underbart goda just nu! Killen som sålde oss virket var närmast döv och talade dålig svenska så det blev lite förvirrat ett tag men vi kom i alla fall i väg med rätt virke till sist. Passade också på att veckohandla när jag och Anneli ändå var ute.

I kväll har jag ringt runt till några av dem som skriver i UFO-Aktuellt och påmint om att det är dags att lämna sina texter. Nummer 3 ska göras och ut så snart det går. Har också suttit länge och väl och fortsatt sortera bilder från Australienresan. Ett grannlaga jobb. Nu är jag redigt trött, som vi skulle säga hemma i Mariestad, efter många korta nätter. I morgon ska de försöka få upp Fuglesang igen. Det tänkte jag titta på. 07.10 åker han!