I dag har vi hyrt bil och kört de närmare tre timmarna till Gibraltar för att titta på apor och klippa. Så värst mycket mer har ju inte denna brittiska bastion att visa en turist. Jo, en del grottor och andra håligheter inne i klippan och en flygplats som går rakt över stora vägen in till Gibraltar från Spanien.

Vägen dit var ett stafettlopp mellan tullstationer och när vi kom fram hade vi betalat sammanlagt nästa 10 euro i vardera riktningen för nöjet att få köra på de spanska vägarna. Jag är väldigt glad för att vi inte har några betalvägar i Sverige. Så irriterande.

Framme var det kö från den spanska gränsstaden La Linea de la Concepcion till Gibraltar men trots ett lätt kaos i båda riktningarna gick det hyfsat snabbt att komma över. Lite svårare var det att hitta en p-plats men när vi väl gjorde det så var den gratis.

Eftersom linbanan var stängd på grund av för hård vind (som vi nog inte tyckte var särskilt hård) så åkte vi med en minibuss upp till klippan istället. På vägen fick vi se en grotta med stalaktiter och stalagmiter och så en tunnel som britterna sprängt för att kunna rikta kanoner mot Spanien. Särskilt goda vänner har de aldrig varit – och är inte fortfarande.

Toppbesöket (som inte är toppen men väl dit bussarna tar en) blev givetvis resans höjdpunkt (!) med apor och fin utsikt. Aporna var kul, de for omkring lite hur som helst och en kvinna i bussen framför fick en i håret när den hoppade ned på henne från taket.

Apstoppet görs längs en smal väg och det finns ingen parkering utan att alla stannar på rad och låter passagerarna gå ur för en stund. Sedan körs det vidare när alla är nöjda. Aporna verkade tycka att vårt besök var helt okej och jag och Anneli passade på att ta en selfie där uppe. Givetvis.

På vägen ner blev det ett stopp för att titta på en del tunnlar som britterna sprängt och ställt kanoner i (riktade mot Spanien givetvis) och därifrån såg vi också ett flygplan starta från den minst sagt speciella startbanan som går rakt över vägen som måste stängas av då ett plan ska upp eller ned. Filmade det.

Sedan var det tillbaka till marknivå igen och efter att ha betalat gick vi till Piccadilly Garden Bar och åt var sin stor stek med pommes. Inget onödigt grönsakeri där inte och köttet höll (tyvärr) sedvanlig brittisk klass. Men de hade i alla fall gratis Wifi.

Hemresan gick mestadels i mörker och när vi kom fram till hotellet var klockan 19.45. Försökte få hotellreceptionisten att första att jag ville parkera en natt i deras garage och det var minsann inte lätt. Engelska står inte på de spanska ungdomarnas läxlista i skolan. Till sist ställde vi bilen där och gick upp på rummet för att boka om tiden med Chris som vi ska träffa i morgon. Han hade blivit tvungen att jobba och vi får istället ses 09.00 i Motril istället för senare och lite längre som vi hade tänkt.

Vid 21 vandrade vi ned till Meson Antonio för att äta lite lätt, Mixed Sallad för Anneli och Friterad aubergine med honung för mig plus en gin och tonic (aldrig fel) och Granadavin för Anneli – som var gott. Vi konstaterade att tevenyheter berättade om hårda vindar och översvämningar i Valencia, något som vi är glada över att ha sluppit.

När vi kom tillbaka till hotellet gjorde vi ett nytt försök att kommunicera med personalen eftersom vi ville ha en öl (Cruzacampo heter den) och ett glas Granadavin till med oss upp på rummet. Det var inte lätt. Efter att Anneli betonat att det var rött vin hon ville ha fick hon ett glas vitt. När hon fick prata med ännu en person fick hon ett glas rött, men mycket tveksam om det var från Granada. ”Förstår du vad jag vill ha?”, frågade hon. ”Delvis”, blev svaret.

Rött blev det i alla fall som sagt.

Gott så.

En av aporna som vaktar klippan.

Aporna verkar föra ett lugnt liv.

Anneli med La Linea och Gibraltars flygplats bakom sig.

Smårätter (ja, faktiskt) på Meson Antonio sist i kväll.