I dag är det 30 år sedan Sveriges dåvarande satsminister Olof Palme sköts till döds på öppen gata i Stockholm. Något som har uppmärksammats i alla medier under flera dagar nu. Och givetvis inte minst i dag. Själv har jag två starka minnen av Palme. Det första från den 1 september 1976 då jag och rad av mina kamrater åkte från Mariestad till Scandinavium i Göteborg för att lyssna på den stora debatten mellan Palme och Centerns Thorbjörn Fälldin.

Inträdet var tre kronor vilket ni kan se av biljetten som jag har sparat.

Mötet var retoriskt oerhört spännande och Palme, som hade övertaget, visade sig förlora på att han framstod som arrogant och lite mästrande och helt enkelt körde över Fälldin på alla plan. Den 19 september, alltså mindre än tre veckor senare, förlorade Olof Palme och Socialdemokraterna makten trots att man fick nästan 43 procent av rösterna. Och Thorbjörn Fälldin blev ny statsminister.

Andra gången var fem år senare, i Lidköping den 5 april 1981 då jag tillsammans med min mamma och pappa och deras vänner Anna och Gunnar hade åkt dit för att lyssna till ett tal som Palme höll. På bilden ovan kan ni se min mamma till vänster och Anna till höger tillsammans med Olof Palme på en av de bilder jag tog den dagen. Flera av dem syns här nedan och alla är i svartvitt. Jag hade givetvis kunnat ladda kameran med en rulle färg men på den tiden var det lika naturligt att välja en Tri-X när man plåtade inomhus.

Jag minns inte så mycket av själva talet men jag kommer ihåg hur lycklig min mamma Elsie blev när jag frågade Olof Palme om han kunde ställa upp på en bild med henne och hennes väninna efteråt. Och det kunde han. Varför pappa, som var en lika inbiten socialdemokrat, inte ville vara med minns jag inte men mamma ramade i alla fall in bilden och hade den framme på en byrå hemma.

När Olof Palme mördades jobbade jag på Norrbottens-Kuriren men var inte i tjänst den kvällen. Så jag, som många andra fick beskedet först på morgonen nästa dag. Ett chockerande besked som skrämde och oroade. Att mordet fortfarande inte är uppklarat är en fläck på den svenska polisen och sedan länge god grund för diverse konspirationsteorier. Jag är djupt fascinerad över hur många teorier och hur många gärningsmän som odlas och pekas ut. Och nästan alltid av tvärsäkra privatspanare eller vanliga intresserade – trots att bara en av dem kan vara rätt.

Denna dag har givetvis innehållit en held el annat också. Bland annat ringde jag ännu en av de personer som befann sig på gården utanför Ekshärad där den märkliga klotblixten dödade en häst och lyfte flera hästvagnar. Hon hade ytterligare pusselbitar plus att hon kunde ge mig ännu ett namn att ringa på. det får bli senare i nästa vecka.

Slog också en signal till en norsk man som fångat mycket vackra linsmoln på bild och han skickade dem till mig att använda fritt i en kommande bok.

Vid tolvsnåret kom Lennart Lund förbi med ett par kassar fulla med tidskriften Sökaren och en del annat plus ett par spännande bandinspelningar som han ville skänka till AFU. Jag tackade och tog emot och sedan åt vi lunch i form av Annelis fläskpannkaka tillsammans. Bland materialet vi fick fanns också ett par tidningar med rymdfart som jag behåller i min samling.

På DN blev det en ganska välfylld kväll men jag stack emellan med en blogg om skottdagen. För det gick ju och blev en sådan innan jag hann gå hem för kvällen.

Och maten den intog vi på La Barca, jag och Staffan.

Olof Palme hade en vana att snärja ihop sina fötter när han höll tal.

Olof Palme i väntan på att äntra scenen.

Och tittande igenom sina anteckningar en sista gång.

Efteråt med en blomsterkvast.

Biljetten till debatten i Scandinavium. Tre kronor i inträde.

Lennart Lund kom förbi med ännu fler donationer till AFU.