Eftersom jag var helt övertygad om att inte enbart paddan utan också Iphonen hade ställt om sig till brittisk tid så blev jag ganska förvånad när jag kom tillbaka från duschen i morse för att upptäcka att klockan var 05.15 och inte 06.15 som jag hade räknat med. Men då var det för sent. Både jag och Carl-Anton var vakna så vi gick ner och åt frukost innan vi satte oss i bilen strax efter 06 för att köra till Derby där Omar Fowler, en 85-årig ufolog, väntade.

Väntade kanske var att ta i eftersom vi låg nästan en timma före schemat så när klockan blivit något så när anständig ringde jag längs vägen för att höra om vi inte kunde ses lite tidigare.

Medan vi stod på vår vanliga mötesplats utanför Royal British Legion och väntade passade jag på att ringa till EE för att få in lite mer pengar på paddan så att det skulle gå att surfa. Detta visade sig inte vara så enkelt eftersom jag var tvungen att svara på några kontrollfrågor varav en var hur mycket pengar jag satte in på den senast jag ”toppade upp” som det heter här.

Jag hade inte en susning men efter ett par gissningar verkade de nöjda i andra ändan. Nu var det inte bara att betala 20 pund via kortet utan det skulle bokstaveras och kontrolleras två gånger, andra gången av deras säkerhetsgrupp. Alla pratade engelska med tung indisk accent så jag var säkert kopplad till något callcenter i Bangalore eller så.

När allt var klart efter 20 minuter, en motringning och dubbla kontroller visade det sig att det de toppat upp inte alls var paddan utan telefonen! Trots att jag vid upprepade tillfällen förklarat att det var just den jag ville fixa. Då fick jag ge upp eftersom Omar Fowler dök upp med en låda vhs-band,dvd-skivor och böcker som han ville skänka till AFU.

Vi tackade och jag stod och pratade med Omar en stund och vi bestämde att ses igen om ett år och att han då skulle ha gått upp på vinden för att ta fram en massa äldre material som han förvarade där.

Drygt en timma senare hade vi kört genom solskenet förbi Stoke och Preston och var framme i en förort till Manchester där Peter Rogerson väntade. Peter är snart den som har skänkt flest böcker till AFU och även den här gången var golvet i ett av rummen i hans hus överfullt med böcker som var till arkivet.

Medan Carl-Anton packade i plastpåsar så bar jag och Peter ner till bilen som stod några meter från tomten. Peter bor sist på en återvändsgata så det är inga problem att parkera.

Det var böcker i många ämnen, inte enbart ufo, och även denna donation kommer att tillföra AFU en massa nytt. Jag passade också på att kika i ett par hyllor med böcker som ska till olika andrahandsbutiker och hittade ett par kassar även där.

Strax efter 13 tog vi paus och gick till ”The grill at 27” i Urmston för att bjuda Peter på lunch. Restaurangen såg lite finare ut och deras camembertförrätt var också riktigt bra medan söndagssteken var rätt ordinär, men helt okej. Den passade mig bra eftersom det var tunna skivor med fläskkött och min käke fortfarande ömmar så mycket att jag inte riktigt kan öppna den fullt ut, ännu mindre tugga ordentligt, efter tandurdragningen,

Vi satt där i 90 minuter och pratade innan det var dags för oss att åka hem vid 15.30-tiden. Då var bilen välpackad och vi fick lämna en del kvar för att hämta nästa år. Då kommer vi också att få en hel del fina böcker som han inte är riktigt klar med ännu.

Färden hem blev en utdragen historia med rader av vägarbeten och krypande motorvägsköer. Det tog en evighet bara att komma fram till orbitalen och trots att vi startade tidigare än beräknat kom vi till Bobs senare än vi hade trott, 20.45.

Medan Carl-Anton bar ut kassarna ur bilen tog jag ned dem för den smala och lätt rangliga källartrappan där de får stå några dagar innan vi packar om allt i lådor.

Svettige och lite möra satte vi oss i köket tillsammmans med Bob och åt våra på vägen ned inköpta mackor och jag drack en flaska Newcastle Brown. Vi pratade med Bob i ett par timmar om ufo, AFU, Brexit och en hel del annat innan Carl-Anton gick upp och somnade på stört medan jag anslöt framåt midnatt.

En lång dag är slut.

Omar Fowler och jag i Derby.

Jag och Peter Rogerson bakom min fullastade bil.