Vägen hem från Portugal blev lång och långsam. Vaknade av klockan 08 i morse och lyckades somna om men också att vakna igen en kvart senare. Vilket var bra. Snabbdusch och så en sista packningsmanöver innan det blev frukost i form av det vanliga, bacon, äggröra och vita bönor. Plus lite drickbar yoghurt.

Taxin kom 09 och sedan var jag framme vid flygplatsen en kvart senare.

När jag hittat incheckningen ringde jag Hanna och det visade sig att hon stod bakommig i en annan kö. Då hade jag redan blivit omhändertagen av en dam i personalen som av oklar anledning tog min biljett och pass och gick runt kassan och tog mig före alla andra i kön.

När hon väl stod där smet jag upp och plockade med mig Hanna och så kunde vi checka in gemensamt men fick olika platser.

På vägen mot gaten stannade vi till i butiken och köpte var sin flaska Fonsecaportvin för 19,50 euro styck, lade dem i var sin förseglad påse och vandrade vidare till säkerhetskontrollen.

Framme vid gaten satte sig Hanna och skrev en artikel om Israels vinnande låt och jag hjälpte till med att läsa några israeliska tidningar.

Sedan bar det iväg i buss fram till planet som såg ut att komma iväg i tid – men så blev det inte. Istället blev vi stående 45 minuter innan vi kunde taxa ut och lyfta.

På vägen mot London och Heathrow läste jag i en inflighttidning och tittade ut. Fick syn på en häftig kondensstrimma som jag filmade.

Inflygningen över London var fin och jag kunde se O2-arenan och delar av City innan vi svängde runt mot landningsbanan.

Förseningen tog inte slut i och med att vi landat. Då blev vi stående för att vänta på en ledig gate att köra fram till och väl där fick ingen lämna planet innan två containrar hade plockats ut ur lastutrymmet.

Sedan blev det buss från terminal 3, där vi hade landat, till terminal 5, efter en ganska lång vandring. Det är ju så med flygplatser. Mycket tid går att till att vänta, gå och transportera sig.

Men, vi hade gott om tid på Heathrow så att vi var sena var inget som bekymrade oss. Det skulle bli andra saker som såg till att den kvoten fylldes. För när jag skulle gå igenom en automatiserad passage där det gällde att dra boardingkortet kom jag inte igenom utan uppmanades att söka upp närmaste British Airways-disk. Såg en dam sitta några meter bort och högg henne. Undre tiden råkade Hanna ut för samma sak och snart stod hon intill mig.

Det visade sig att vi var avbokade från flighten till Stockholm! Detta hade någon gjort i Portugal fick vi veta. Inte så kul. Men efter fem minuters utredande hörde jag damen vid terminalen säga ”beautiful” och se glad ut och sedan fick vi två nya boardingkort och kunde fortsätta mot säkerhetskontrollen – efter att ha fått veta att vår flight var en halvtimma försenad…

Där hade kontrollanten en del synpunkter på vårt medhavda portvin. Eftersom det låg i två påsar och kvittot bara i en av dem så väckte det hennes misstänksamhet. Hon öppnade påsen och stoppade in flaskan i en apparat som kollade innehållet (hur har jag inte en susning om) och en stund senare fick jag okej.

Sedan blev det äntligen mat. På flyget från Portugal serverades inget utan ville man ha något fick man köpa. Men nu spanade jag in ett ställe längst bort som hette Huxley’s och som lockade med Fish’n Chips – så det fick det bli. Plus en mycket god och efterlängtad pint med London Pride, Hanna tog en burgare.

Vi satt där en stund och pratade innan vi gick för att kolla om det kommit upp någon tid och gate för vårt plan hem. Det hade det inte så vi kikade in i en leksaksaffär där Hanna tittade efter något till sin lille son.

Nu blev det inget köpt där men jag hittade i alla fall en godisbutik och köpte min första chokladkaka på hela resan. Alldeles för stor!

Till slut kom det i alla fall upp en tid och en gate och jag messade Anneli om detta eftersom erbjudit sig att komma och hämta på Arlanda. Jag har försökt att hålla familjen informerad om vad jag gör under hela resan. Ringde också till jobbet och bad Simon att korra några saker i min intervju med Benjamin Ingrosso från i natt vilket han fixade.

Det var himla kul att de använde min filmade intervju med Benjamin till artikeln också.

När vi väl lyfte var vi faktiskt tillbaka på utsatt ankomsttid. 20.30 svensk tid men när vi till slut kom fram visade klockan 20.45.

Våra små problem var inte slut med den saken. För det var inte bara vi utan också våra väskor som blivit avbokade från Portugal. Så där stod vi med långa näsor och såg bagagebandet tömmas och alla andra gå till utgången när vi väl hade tänkt att bara ta oss hem.

Så vi fick fylla i var sin anmälan om förlorat bagage och sedan var det bara att vandra ut i den ljumma kvällen, säga hej och gå åt var sitt hålla. Hanna till en taxi och jag till en väntande Anneli som var snäll och kom och hämtade mig.

Hemma lagade vi spaghetti och tittade färdigt på slutet av Tre Kronor Schweiz i hockey-VM där det blev vinst.

När Markus och Anneli gick och lade sig satt jag upp till efter 01 och sorterade bilder och annat från Eurovision. Måste också göras.

På väg in över London.

Tomt på bandet. Hanna är bekymrad.